Fullsmockad dag!

Tjosan!

Igår hade vi sannerligen att göra, Neo och jag. Först for vi hem till min faster som bor i Uddevalla. Hon och hennes man, ska som sagt sälja ett av sina hus och med anledning av det så vill de göra sig av med lite saker. Fick med mig en fin pall, lite kläder, lite husgeråd, en ljusstake etc etc etc. Trevligt och praktiskt minsann. :)
Sen for jag hem för att lasta av alltihop. Jonas hade ramlat i trappan och slagit i sin axel i förrgår och fått anvisningar av doktor att stanna hemma och vila den i några dagar. Till saken hör ju att han arbetar som lackerare och som sådan så använder han just den armen väldigt mycket. Otur värre! Så han fick ta det lugnt och bara hjälpa mig lasta av lättare saker i bagaget.

Inte många minuter senare så for jag och Neo iväg igen. Den här gången till Trollhättan för att träffa min väninna Camilla. Vi satte oss på ett kafé i centrum och fick som bonus lyssna på Mona Sahlin när hon propagerade för sin ideologi. Fördelar och nackdelar med allt hon sa men måste ge henne en eloge när hon mycket smidigt nonjalerade ett par toblerone som kastades upp på scen. :)

Idag har jag tagit det extremt lugnt. Jag har förvisso gått en långpromenad med Neo men annars har det inte hänt så mycket. Jag ringde Försäkringskassan i förmiddags. Det var ju en rolig visa. Först fick jag vänta i tjugo minuter. Kom på att min kontaktperson kanske lämnat sitt telefonnummer i något av mina papper så jag rotade fram ett sådant och hittade till min glädje hennes direktnummer. Då visade det sig att det inte fungerar längre! Försäkringskassan i Vänersborg har ju bantats ner och flyttat. Så det var bara att ställa sig i ytterligare en ännu längre telefonkö för att få reda på att deras system i dag kraschat så jag får ringa senare. Några timmar senare så fungerade det igen. Lyckades få min kontaktpersons nya telefonnummer men då var hon på semester. Ja ja... Shit happens!! :D

Så här ligger det till: För ungefär fyra år sen så "Gick jag in i väggen" som det så fint heter. Jag är en minst sagt hård person mot mig själv och kan bokstavligt talat köra slut på mig själv för att nå ett mål. Detta har många gånger varit en fördel för mig. Speciellt i mitt jobb som säljare, men även i idrott, när jag pluggat etc etc etc. Men när jag lämnade mitt förra förhållande och inte fick sålt huset vi hade tillsammans, samtidigt som jag träffade Jonas och flyttade ihop med honom och jobbet krävde extremt mycket av mig - så kraschade jag en dag. Det var nog bland de värsta dagar jag varit med om i hela mitt liv. Jag trodde jag skulle dö. Jag orkade knappt resa mig upp. Jag kan sätta något på att det är hjärtat som inte orkar längre när man blir utbränd som det också kallas. I ett års tid så försökte jag återhämta mig och kunde till slut återgå till mitt jobb.

Jag hade tur. Mina arbetsgivare hade fixat andra arbetsuppgifter åt mig. Jag fick ta hand om ett eget projekt som innebar en hel del administrativa uppgifter och jag behövde inte anstränga mig hälften så mycket längre. Underbart! Men ett år senare så gick det företaget i konkurs. Mitt projekt var det enda vinstdrivande och därför blev jag erbjuden att fortsätta med det - svart. Istället hoppade jag på Bertmarkståget och har jobbat där i två år. Fem år fick min förra arbetsgivare av mig totalt, kan man nog säga.

Nu när Neo inte sover så hiskeligt bra på nätterna och han snart ska skolas in på dagis, så är jag supernervös för att börja på en ny arbetsplats och stressen kring inskolning på dagis, ska bli för mycket för mig. Jag har inte RÅD att gå in i väggen en gång till när jag nu är mamma!!! Så för inte allt för länge sen så tog jag kontakt med Arbetsförmedlingen för att få lite coachning i vad jag ska göra - om det exempelvis finns något jag kan söka där jag kan utnyttja min potential fast inte som säljare. Egentligen fick jag noll hjälp för man måste nämligen antigen redan ha gått in i väggen, eller ha blivit arbetslös för att få hjälp av dem. Men tjejen jag pratade med, tipsade mig ändå om Coach eftersom jag har en hel del grundkunskaper i användbar beteendevetenskap och psykologi också.

Mer än så kunde hon inte göra. Så nu ringde jag min kontaktperson från tiden då jag gick in i väggen och talade in ett meddelande på hennes telefonsvarare - förklarade hur det ligger till och hoppas hon kan tipsa mig om vad jag kan göra och hur jag kan förbereda mig, samt vilka rättigheter jag har. Hoppas på bättre tur där.

Nu ska jag snart iväg till svärmor. Jag ska nämligen få låna lite album av dem från när Jonas var runt 20. Vi gjorde ett album åt Jonas dotter Nathalie för några år sen genom att ta kopior på fotona och nu vill jag göra ett liknande åt Neo. Ska bli kul!

Nu klagar Neo så jag får ta hand om honom. Hej så länge!! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0