Mix av roligheter och oroligheter

Tja... Det har varit både roligt och oroligt senaste tiden - i ordens rätta bemärkelse. Försälningen har gått över förväntan och denna veckan så har jag verkligen lyckats få iväg en hel del. Riktigt kul så klart! Tanken börjar så sakteliga komma att OM jag får iväg tillräckligt med ordrar under dessa två veckor, så kanske jag slipper jobba under julen. Men det är SÅÅÅÅ lätt att bli stressad och då låser sig alltihop istället. Det kan nog inte gå dåligt i alla fall för jag har redan 15 ordrar på bara 4 dagar - minimum vad jag behöver för att klara mig ekonomiskt - om jag jobbar TVÅ tvåveckorsperioder med den siffran. Men om jag säljer några fler så behöver jag inte jobba under julen och DEN tanken är ju SÅÅÅ lockande så klart! Men men... Risken är skyhög att jag pressar mig och kommer in i en ond spiral där jag aldrig är nöjd. Kom på mig själv idag med detta. Jag hade sålt 4 ordrar och kom på att "men herre gud, det är lika bra att jag kör på nu när det funkar så braaa". Men detta leder till att jag stressar upp mig själv, får värsta adrenalinkicken och får sen svårt att sova, värsta psykosomatiska symptomen osv osv osv. INTE rätta vägen ändå kanske. Ja vi får se om jag hittar en medelväg på något sätt.

Jag och Neo for till Götebor i helgen och hälsade på min moster med familj. Det var jätte trevligt så klart och vi blev bjudna på en riiiktigt god soppa, som hör och häpna går att köpa färdig i affären. Keldas soppor är det och de är suveräna! Ett färskt gott bröd till det och lyckan är gjord!

Nu till det oroliga - om man bortser från mina säljplaner inför julhelgen då. Jonas har varit MAGSJUK!!! För er som inte vet det, så har jag en enda fobi - men den är ack så hemsk. Emetofobi, heter det - eller kräkfobi om man så vill. Jag är fullständigt paralyserad av skräck för att kräkas. Med facit i hand, några terapitimmar senare, så har jag förstått att min rädsla som barn var långt ifrån normal. Jag hade Förintelseångest så stark att det är smått otroligt att jag lyckades lugna mig själv till slut. Min terapeut tror inte mina föräldrar riktigt förstod HUR illa det var. Annars hade de nog sökt hjälp för mig. För sååå rädd som jag var varje gång jag fick minsta lilla ont i min mage - kunde knappt sova alls på en hel natt, världen blev svart, döden omsvärmade mig, jag kände mig avskärmad från verkligheten och rädslan för brist på kontroll och smärta var fruuuuktansvärd! Inget barn ska behöva vara med om det. Så här går jag nu och är livrädd för att jag eller Neo ska ha blivit smittade alt smittas. Och om Neo smittas så kommer jag med största sannolikhet också bli smittad för ta i honom - det måste jag ju göra no matter what. Usch och fy! Men inga symptom har vi än i alla fall tack och lov!

Idag har jag handlat lite julklappar och sålt fyra fina ordrar. Hoppas kunna sälja lite till i morgon och handla några fler julklappar. På lördag hoppas jag komma iväg på första tjejträffen på myyyycket länge. Det har hela tiden kommit något i vägen senaste veckorna. Men så har vi haft häcken full kan man nog lugnt säga med nytt jobb och inskolning på dagis! Var förvisso på min kompis 35-årskalas och det var på vippen att inte ens det gick. Men det gjorde det tack och lov.

På söndag hoppas jag orka (för det handlar om ork) baka lite lussebullar och mysa med familjen. Nästa fredag är det firmafest och partners är medbjudna så det är så klart kul! Vi måste bara fixa barnvakt så klart. Sen är det tjejträff på lördagen (hur jag nu ska orka det med förmodligen noll timmars sömn pga fest och neos sovvanor) och på söndag har min syster och bror fest - de fyller år nästan samtidigt nämligen.

Sen har vi hela julhelgen. Puh! Jag hoppas någonstans att jag hinner sälja lite också men det är pga det här späckade schemat som det hade varit vääääldigt praktiskt om jag sålde väldigt bra INNAN jul. Men men... Inget är ju perfekt så klart!

Nu ska jag ta hand om vår son!
Hej så länge!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0