Min bild av en trevlig människa

Nu gör jag det igen - skriver utmanande och säkert lämnar jag ut mig själv enligt många människors värderingar. Men det struntar jag i.

Jag trivs som nästan alla människor, bäst med en människa som är hel i sig själv, som har få bristbehov som han eller hon projicerar på sin omgivning. Jag trivs med varma människor. Vad är då en varm människa för mig?

En varm människa för mig är en människa som vågar visa sig själv. Det är en människa som inte delar in människor i "OSS" och "DE" och där "svagheter" är en del av en hel människa och inget man förraktar så länge svagheten inte drabbar någon oskyldig.

Jag trivs med människor som inte har ett hårt skal som kamouflerar deras rädslor - jag trivs bäst med människor som vågar visa när de är rädda, som vågar visa hela sig själva och är såpass hela i sig själva och litar på att de duger som de ÄR, utan att prestera eller bevisa för sig själva eller andra att de duger.

Det märks om inte annat i människors prioriteringar om vad de väljer att prata om, vad de egentligen har för värderingar. Enligt sociala regler så är det inte okej att se ner på andra människor, men när man pratar med människor och läser mellan raderna i deras prioriteringar om vad de väljer att prata om och HUR, så märks det ändå. I alla fall om man är lite lyhörd.

Jag trivs bäst i en miljö/ där alla tillåts vara sig själva och visa hela sig själva, utan att vara rädda för människor med ett hårdare skal, eller som på andra sätt projicerar sina egna bristbehov på andra.

Det är viktigt att ta hand om sig själv. Det är faktiskt en förutsättning för att man ska kunna vara en trevlig människa. Att ta hand om sig själv innebär att man är snäll mot sig själv, tillåter sig själv att ha brister, förlåter sig själv när man gör fel, litar på sig själv och att de VAL man gör är bäst för en själv, tillåter sig själv att ta plats, bollar över ansvar där det hör hemma, väljer sina strider och håller sig själv utanför utan att göra andras problem till sitt osv. Men framför allt innebär det att man älskar sig själv som man ÄR - UTAN att prestera och bevisa för andra - och därmed sig själv, att man duger eller är älskvärd. Om man litar på sig själv att man duger, så litar snart andra på det också, är jag övertygad om.

Jag läser ofta människors kommentarer i bloggar och olika forum. Många människor skriver kort och gott att man ska sluta "tycka synd om sig själv" i olika situationer, som om det skulle vara ett redskap. Det tragiska är att det är precis tvärtom. En människa som tycker synd om sig själv, tar ju faktiskt hand om sig själv och är alltså snäll mot sig själv. Det ÖKAR möjligheten för att den intelligenta delen av hjärnan kan arbeta effektivt, det minskar risken för rädsla som gör att reptilhjärnan tar över och det innebär att man kan göra något konstruktivt över huvud taget och inte projicerar sina bristbehov på andra. Så OM du har behov av det - tyck synd om dig själv så mycket det bara går! Det visar bara att du litar på att du har rätt att må dåligt av någon anledning och litar på det. Men tillåt också dig själv att ta plats och ta för dig - så du kan sluta se hur illa du mår och börja leva igen.

Många gånger har jag träffat människor som är verbala. De är karismatiska och litar så starkt på sig själva att de lätt får omgivningen att tro på dem. Men innebär det att de alltid har rätt? Många fina ord kan många gånger kamouflera brist på kunskap som kanske skulle kunna ha förklarats med några enkla fraser, helt utan att intellektualisera eller fördjupa. Jag är ju säljare och som sådan så har jag väl ett visst hum om just den biten - eftersom att få något att verka bättre än det är - i ärlighetens namn, är ju det man faktiskt är bra på - utöver att få människors förtroende då så klart.

Det kommer nog fler psykologiska analyser i framtiden så håll i hatten!!! :)

*swisch* Byter ämne:

Idag var vi på förskolan, jag och Neo. Han har ju fått plats på en förskola inte långt ifrån där vi bor. Det var jätte roligt och vi fick lite inblick i hur de arbetar och hur det kommer bli för vår lille solstråle. :) Ett mysigt dagis och nära hem. Kan inte bli bättre. Det närmar sig med stormsteg nu - dagen då Neo ska börja där. Det är inte utan att hans mamma börjar bli nervös. Men någonting säger mig faktiskt att det kommer gå galant!

Vi har också fått en ny varmvattenberedare. I tre dagar har vi väntat - och ja, det har varit kärringtvätt som gällt här de tre dagarna. Gudarna ska veta att det ska bli skönt att duscha nu! Fint blev det också. Nu ska vi bara beställa en luftvärmepump för att få ner energikostnaderna också. Det blir nog bra.

Nu ska Neo ha sin gröt och sen är det dags att nana.

Hej så länge!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0