johannaxostlund

Ja se nu har jag att fundera på. Det verkar som att det är svårt att överge yrket som säljare helt - i alla fall när man blir erbjuden ett nytt jobb som verkar intressant. Ett par före detta kollegor var hemma hos oss och erbjöd mig ett par jobb. Ett av jobben verkar intressant och efter att ha kikat på vilka kriterier som gäller, så har jag som sagt att fundera på. Jag hade ju helst velat komma bort från provisionsbiten helt.

Men... dels så verkar produkten vara ganska så lättsåld och när chefen godkände mina önskemål, så var det inte lika lätt att tacka nej. Mina önskemål är att:

* Jobba dagtid (en förutsättning för att kunna jobba där med tanke på dagis öppettider samt hur tidigt på mornarna Neo vaknar och med tanke på att Jonas åker tidigt till jobbet och inte kan ta hand om Neo då).

* Slippa samtal från dem på icke arbetstid (jag måste få SLÄPPA tankarna på jobb när jag inte jobbar, annars går jag in i väggen igen!!) - vilket så klart förutsätter att jag säger till dem vilka tider jag jobbar.

* Att slippa ALL press what so ever - jag presterar det jag ska för att vara lönsam i företaget, men utöver det så behöver jag slippa press - eftersom jag trots allt är en hygglig säljare, så är jag ju RÄTT bra på att pressa mig själv!! (speciellt som jag gått in i väggen en gång i tiden - säger väl iofs en hel del bara DET) 

Ytterligare press gör att jag kör slut på mig själv. Snarare behöver jag någon som bromsar mig - som säger "STOPP! Nu räcker det! Ta hand om dig själv och sluta tänk på prestation ett tag!" Men jag tror det är lättare sagt än gjort att godkänna mina önskemål. OM jag väljer att tacka ja till det här jobbet, så kommer jag nog få påminna dem om det både en och två gånger. Det är ju ett gäng säljare jag kommer arbeta med och av förklarliga skäl, så är de ju själva intresserade av att prestera och då är det ju lätt att projiceras in i samma tankegångar. Men men... Får fundera lite ytterligare på det.

På lördagen var det mammas födelsedag. Jag köpte en blomma och for till Hunnebo och träffade släkten på mammas sida, vid mammas grav. Sen for vi till Lysekil där min mormor bor och åt jätte goda pajer. Det är så klart jätte jobbigt att hälsa på mamma, men kanske även bra eftersom det blir mer verkligt då. Är än idag inte helt säker på att jag förstått vad som hände i maj i år. :/ Nu har jag i alla fall fått ett foto på henne av pappa som jag ramat in och ställt på en hylla. Det är ett jätte fint foto som visar henne när hon fortfarande inte var så sjuk, och det är inte ett allt för gammalt foto för att kännas avlägset.

På söndagen for jag till Uddevalla och träffade Maria och Åsa (inte syster Åsa utan kompis Åsa). Vi gick en strandpromenad och åt på ett jätte fint kafé.

På onsdagen for jag till Trollhättan och gick på marknaden där, åt en jätte god lunch och bara hade det allmänt trevligt med Camilla. Vi åt på ett kafé/en lunchrestaurang där Jonas dotter Nathalie jobbar och jag hade hoppats på att Neo skulle få träffa sin syster men hon råkade vara sjuk just denna dag. Men efter att jag skickat ett sms till henne, så kom hon en snabb sväng - hon hade ändå varit på apoteket. Typiskt nog, så hade Neo precis just då, somnat och den där sömnen var han i desperat behov av så vi får hoppas att han får träffa henne snart igen istället.

Jag har varit ganska duktig och tränat lite då och då nu den här veckan också. Måste ju komma i form om jag ska börja jobba i november. Lite svårt att vara allt för aktiv, eftersom jag behöver tänka på återhämtningen också och den biten kan det ju vara svårt med ibland när man har en liten kille som ogärna sover hela nätterna utan minst tre-fyra avbrott. Det är ju inte alltid man lyckas somna om så där på direkten när man blivit väckt. Det kan bli ganska många timmars brist på sömn ibland. Och inte kan jag ta igen det på mornarna för Neo har ju inte någon vidare lust att ligga själv och titta upp i taket. :) Och har man då tränat eller gjort något allt för aktivt, så känner jag att det mer sliter än gör nytta. Så det är en balansgång det där... Men det blir nog bättre med det. :)

Jonas mamma for till Ullared på onsdagen och på fredagen kom hon med massor av kläder till Neo! Jätte bra!! Bland annat en jätte fin vinteroverall! :D DET behövdes vill jag lova för den han hade förra året är nååågot för liten nu. :)

Igår for jag till Ljungskile och träffade Maria och Åsa igen. Det var en marknad i Backamo (japp - jag gillar marknader!! :)...) med lite extra underhållning för barn, så Marias dotter Nemi hade jätte kul, gissar jag på. Neo var lite för liten men det var så klart mycket roligt att titta på i alla fall. :) En jätte trevlig dag, måste jag säga.

Idag ska jag försöka ta mig till gymet igen och träna. Få se om jag kommer iväg som planerat. Håller tummar fötter och tår. ;)

Nu måste jag se efter Neo. Han håller nämligen på att äta upp ett papper.

Hej så länge!