Tattoo Meltdown och fredagsmys i stugan!

Tja, den här helgen har faktiskt varit helt okej. Neo har gått på penisillin samt Brikanyl och har successivt blivit bättre och bättre. I lördags åt han riktigt okej och natten innan hade han sovit utan att vakna av smärta i örat och det gjorde att vi vågade oss iväg till Trollhättan som planerat. Det var spännande och intressant och LOCKANDE att själv bli tatuerad! Tanken har funnits där senaste åren men jag har varit tveksam iom att tanken inte funnits där förut. Det känns ju som att jag kanske borde ha tatuerat mig för länge sen, om det nu är som så att jag verkligen skulle känna att det liksom var en del av mig. Å andra sidan så har hela jag förändrats ganska så ordentligt de senaste åren så det kanske rent av ÄR en naturlig utveckling. Jag är hur som helst inte säker (ännu) så då är det ju fel att ta steget, känner jag.

Men FY TUSAN vad skickliga många av tatuerarna var!! De till och med tatuerade in fotografier på folks barn osv. Inte klokt hur träffsäkra tatueringarna blev! Och många, var de som prydligt låg på tatuerarnas britsar för att ömt bli omhändertagna. Med betoning på ÖMT!

Idag har vi i alla fall tagit det relativt lugnt. Jag ser INTE fram emot morgondagen. Då ska jag nämligen först på ett privat samtal, sen ska jag jobba och efter det, hämta Jonas på hans jobb, för att sen åka direkt till dagis och gå på ett uppföljningssamtal om vår son. Senare samma dag, kommer en besiktningsman för att kolla till vårt lilla hus - som vi anar inte mår fullt så bra som vi hoppats. Men men... Vi får hålla tummarna för att det inte är allt för illa!

Nu klagar min lille kille här. Dags att ge honom lite uppmärksamhet, tror jag minsann. :)

Hej så länge!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0