Trots?

Ja jag säger då det! Ibland vet pinsamheterna inga gränser! Jag skulle ta med mig Neo till lekparken idag och det var uppskattat minsann!

Men på vägen hem så fick min lille ädelsten för sig att nej, åka vagn är inte kul! Och att gå rakt ut i vägen där bilarna flyger fram är mycket roligare än att hålla mamma i handen och gå dit hon vill gå!

Att sätta min lille juvel i en barnvagn gallskrikandes om han inte vill, är ungefär som att försöka göra en träpinne smidig och mjuk och böja den i rätt sittposition. Jag måste ge lite kredit till alla 2-åringars ryggmuskulatur som jag nu upptäckt är myyycket välutvecklad! och då har han en mamma som är rätt så stark fysiskt.

Att bära honom blir för tungt så långt som det var hem från lekparken så jag hade inget val än att försöka med alla mina listiga knep för att få honom att gå med på det. Mutningar fattar gan dessvärre inte än - men jag har från och med idag bättre förståelse för de föräldrar som tar till dessa metoder än vad jag hade innan jag fick barn själv.

Att sen tvinga honom att sätta sig i stolen är snudd på omöjligt så det blev en hel del skrikande - inför halva grannskapet. Ett fönster öppnades av någon som säkerligen stod med telefonen i hand och redo att ringa socialen - så kändes det just då iaf.

Ja det är inte lätt med en liten trotsig två-åring - men bara ibland! He he!

Nu sover han sött och jag funderar i mitt stilla sinne på vad jag gjort för gott för att ha en så underbar varelse i mitt liv! Gud vad jag älskar honom!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0