johannaxostlund

Nu kommer ett sådant där "jobbigt" inlägg igen, så ni som har ont av att man delger sig av sina innersta tankar kring människans beteende eller bara anser att man ger för mycket av sig själv, bör sluta läsa ungefär.... här. Ni andra, kanske mer hela människor, som intresserar er för andra människors tolkningar av verkligheten och vågar möta er själva (för det är ofta det som sker när man börjar skrapa på ytan lite), så kan ni fortsätta läsa - om ni orkar. Jag är innerligt trött på översittare i vårt samhälle. Man ser dem överallt. Det mest tragiska är att de genom projektion, försöker övertyga andra människor om att DE är de som är friska, att de lever det bästa livet - men natuuuurligtvis utan att skryta - notera här - öppet! Det ska framkomma ändå är tanken - genom värderingarna, det man väljer att prata om, undviker att prata om, det man prioriterar och det man väljer bort. Har man inte så mycket kunskap kring det här och kanske har dålig självkänsla, så är det lätt att man tror på deras utopi och illusion av verkligheten. För det ÄR en illusion!!! Det ironiska är att DE förmodligen är de sjukaste av alla!! En "stark" människa må kunna vara känslokall och oempatisk, men en hel och frisk människa, har tillgång till ALLA sina känslor, och litar på sig själv såpass mycket att man vet att man pga DET är en frisk människa och inte tvärtom, som översittarna ofta vill visa. En människa som inte behöver PRESTERA för att älska sig själv och som tillåter sig själv att göra misstag, förlåter sig själv för dem och som inte kategoriserar människor i DEM och i OSS, är de människor som är absolut "starkast". - Om man inte behöver bevisa för andra att man duger genom någon form av prestation, så lägger man inte så mycket makt i andra människors händer om vad man ska tycker om sig själv. - Om man tillåter sig själv att göra misstag och LITAR på sig själv, så är det svårt för andra människor att projisera sina brister. - Om man inte kategoriserar människor i OSS och i DE, så blir inte fallet så högt om man plötsligt står ensam eller förlorar vänner man har. ALLA människor kan bidra med något och man kan alltid lära sig något av andra människors erfarenheter och är man lite ödmjuk och inser det, så kan man lära sig ganska mycket här i livet! Om man "måste" tillhöra en speciell grupp, så finns alltid risken att man kan falla ur den gruppen, om man bara känner sig trygg i den sortens grupp, så har man mycket att förlora. Thats it! De värsta översittarna här i världen är de som vill påskina att de INTE är det. Man säger "vi ääääär ju så fina", för att liksom avdramatisera det hela och visa någon slags ödmjukhet till andra och på så vis nästan ännu mer stärka det faktum att de faktiskt ÄR mycket finare än andra. Men nu kommer det finurliga i kråksången. Om man inte TROR på deras illusion, om man fortsätter lita på sig själv, och avslöjar deras spel - för det ÄR bara ett spel - så finns det absolut INGENTING de kan göra för att faktiskt få den ställning de maniskt eftersträvar. De får bara sin rang eller status av dem som "går på" deras illusion. Det behöver inte bara vara psykopater och narscissister. Det finns många människor som pga sin uppväxt och de värderingar och bristbehov de fått projicerade, framstår som direkt iskalla människor. Men det är inte så svårt att se att de är fullständigt skräckslagna egentligen! JUST PGA att de är så beroende av sin grupp - sin tillhörighet och de människor de älskar att omge sig med, så kan de omöjligt vara orädda och hela som människor. Som sagt - de starkaste människorna ÄR de som inte behöver prestera för att på så vis BEVISA för sig själva och andra att de duger, är de människor som lättast behåller lugnet, som litar på sig själva och inte låter sig bli projicerade. Inte lätt alltid - för det är sååå lätt att bli utanför i det här samhället. Det viktigaste är att man inte överger sig själv!!! Thank you!!