johannaxostlund

Det är alltid en avvägningsfråga det där - vad man bör bjuda på och vad man bör hålla för sig själv alternativt sina närmaste.

Min sambo brukar säga till mig att jag är för känslig för att berätta så mycket som jag ofta gör, för främmande människor. Jag tar åt mig ifall någon vänder det mot mig. Men samtidigt hoppas jag att just DEN egenskapen gör mig till en ganska varm människa.

De människor som är livrädda för att visa sig själva, upplever jag personligen som ganska tråkiga och framför allt kalla. Inte trygga och försiktiga som de kanske upplevs av vissa - tvärtom - livrädda för spontanitet och att någon som de inte litar på ska få reda på för mycket om deras mest privata delar av sitt liv. Jag är förvisso ganska bra på att se människors rädslor.

Man kan ju fråga sig om de kanske haft anledning att bli försiktiga.

Efter att ha läst en hel del om Transaktionsanalys och de sociala spel vi människor spelar med varandra samt med en stor portion personliga erfarenheter, så inser jag att många av dessa människor förmodligen råkat ut för detta på mycket nära håll.

Det har jag också. Men min erfarenhet av spel och diplomati, är inte att det eeeenbart är av godo - dvs att förhindra onödiga konflikter och sår i relationer, det hindrar också individer med mer ogynnsamma roller i familjer att ta plats. Iaf om man har svårt för att lita på sig själv - som pga ovanstående iofs självfallet oftast är inlärt.

Man kan bli förbannad, ursinnig och kapa kontakten med dem som genom sina prioriteringar i sociala sammanhang/samtal, värderingar, vad man väljer att framhäva, vad man väljer att inte prata om, huuur man pratar om saker, vad man skämtar om osv - inte kan ge den mänskliga respekt man förtjänar. Men sanningen är ju att litar man på sig själv, så finns det få saker/personer som kan skada en.

Hur som helst - att lägga locket på, "fixa det sociala reglerna" och istället spela sociala spel, manipulera och prata skit om dem man inte respekterar genom att jämföra sin egen grupptillhörighet - höja dem till skyarna och förminska andra- är miiinst om inte MER ruttet än om man som... Ex min sambo - har ett rejält glest filter när man talar. Han är åtminstone rak och säger det han menar istället för inkapslade dolda budskap som vissa få förunnade ska ta del av.... Och må dåligt av.

Att han är så oerhört konfliktstark attraherar mig. Han skulle lätt kunna såga en akademiker i hälarna verbalt genom att vara så fruktansvärt hänsynslös och rak. Det är hans arena - det är där han är som starkast (det finns ju inga starka eller svaga människor, bara mer eller mindre hela med olika sorters styrkor). Och när det gäller pikar, hintar etc och andra delar av spel - så tar han bara helt enkelt inte åt sig!

Han struntar fullständigt i vad andra tycker om honom - iaf de han inte tycker om. Man kan använda sig av verbal misshandel - men endast om man hittar någon som lyssnar eller använder samma teknik. Men det krävs trots allt att någon lyssnar. Annars funkar det inte.

Och back to basic - jag kräver respekt som alla andra - och om jag är en spontan människa som kanske bjuder för mycket på mig själv ibland - så är det mitt val. Om man inte kan respektera mig eller dem jag omger mig med - så är det numera bye bye.