Människans krafter!
Idag slog det mig hur många stora hinder jag övervunnit rent psykiskt sen jag blev mamma! Med tanke på vilken enorm psykisk belastning det varit för både kropp och själ de senaste åren, så är jag faktiskt lite imponerad av vad människan klarar av - om man måste!
Min mamma blev sjuk och avled. Jag insåg att sorg och depression var det absolut sista jag ville ge Neo indirekt genom projektioner från mig. Jag hittade ett sätt art hantera det så jag kan vara lycklig - eftersom det är det enda sättet jag kan vara helt säker på att jag inte påverkar Neo negativt. Jag har så klart även proffshjälp när helst jag behöver sen flera år tillbaka men jag har hittat styrka där jag inte trodde att jag hade den!
Jag har också utsatt mig för situationer som för några år sen skulle ha gjort mig skräckslagen. Väl medveten om hur stressen påverkat mig och hur överkänslig min kropp är för minsta lilla adrenalinpåslag, så har jag helt enkelt inte "haft råd" att bli rädd. Detta har på något konstigt vis, gjort att jag behållit lugnet, stannat i mig själv och helt enkelt struntat totalt i sånt som förr gjorde mig rädd. Vilket i sin tur gjort att jag inte ens reflekterat över detta när jag väl utsatt mig för det som gjort mig rädd!!!
Jag bryr mig heller nästan inte alls vad folk tycker om mig längre. Jag vet att ingen går ihop med alla och om jag nu inte faller någon i smaken, så faller med stor sannolikhet inte heller den personen mig i smaken - jag har inte råååd att gå och oroa mig för sånt vilket gjort att folk får söka upp Mig istället för tvärtom - just för tillfället har jag förvisso inget val med tanke på studier osv...
Jag tror det faktum att min kropp säger till mig att HÄR är gränsen nådd!! Kör du på en millimeter till så blir du allvarligt sjuk - har gjort att jag inte har något val annat än att hela tiden stanna i mig själv, ta kontrollen över mitt liv - så att jag kan fortsätta vara en bra mamma. För det är jag nämligen ganska säker på att jag är - en bra mamma alltså! Det ni! ;) ....så länge jag tar hand om mig själv...
Dags att nana!!
See ya!
