johannaxostlund

Jag börjar bli innerligt trött på att jag inte kan återhämta mig bra! Igår var vi i Ullared på Gekås en hel dag och visst kan krafterna sina efter en heldags shopping för vem som helst.

Men att bli så utmattad att man inte orkar stå upp efter en halv dag och vara tvungen att sitta ner en timme och andas tungt, tungt medan hjärtat slår snabbt, snabbt, känns varken hälsosamt eller normalt.

Det blir också svårt för andra att förstå. "Men guuud, nu är det så synd om Johanna igen!" Hur kan hon vara trött? Alla andra har också gått en halv dag i affärer men blir inte lika trötta. Hon tränar kontinuerligt och är starkare än de flesta tjejer rent fysiskt. Men att diskutera, konversera, och gå en halv dag i ett varuhus - DET orkar hon INTE! Oh my god vad hon klagar!

Även om orden inte uttalas, så märker man på kroppsspråk, suckar, sättet saker sägs på osv, att folk inte alltid förstår. Det blir en ond cirkel eftersom detta (så klart) snarare blir en ganska kraftig belastning och gör situationen ännu värre.

Som utmattningspatient, så får man nog ofta "slåss" för att få förståelse, tror jag. Mycket av energin man gör av med, finns nog inte alltid för andra att se. Oro, sömnbrist PGA oro, är nog något som är gemensamt för oss som gått in i väggen en gång i tiden och som inte alltid syns.

Man tar på sig mer än man orkar och har så mycket adrenalin i kroppen under en längre tid, att man inte känner kroppens varningssignaler när man kör på reservtanken. En dag tar krafterna slut och då orkar kroppen ingenting mer. Man lyckas inte få tillbaka samma reserv av styrka igen, vilket gör att man allt lättare nallar av reservtanken. Ju längre tid man håller på så där, ju längre tid tar det att helt återhämta sig.

Utåt sett - för en familj där man kanske inte riktigt förstår vad som skett, kan det hela bli en rejäl belastning.

Om mamman i familjen dundrat in i väggen, måste plötsligt nästan ALLT ske på hennes villkor. NÄR saker ska göras och på VILKET Sätt, måste hon själv enbart kontrollera eftersom det bara är HON som kan känna när hon fyllt på reservtanken lite extra. Detta blir så klart jätte svårt om man har familj.

Fysiskt märks kroppens utmattning genom att man allt oftare blir sjuk, men även genom psykosomatiska symptom som kommer allt mer aggressivt och tätare.

Suck!
Igår var en jätte pers! Det många inte tänker på, är att roliga saker också kräver energi. Massor av energi!!

Efter arrangerande hur resan skulle gå till kvällen innan, så att alla blev nöjda, hade jag så mycket adrenalin i kroppen att jag hade svårt för att somna trots intag av Propavan.

Det underlättade så klart inte att jag visste att jag MÅSTE samla mycket energi eftersom dagen efter skulle bli extremt energikrävande. Oro.

Ja ja... Nu ska jag försöka ta det lugnt i några dagar! Hoppas jag klarar det....