Min käre man
Det senaste dygnet har varit ett maraton. Det började med att Jonas väckte mig natten till idag och jämrade sig ömsom hyperventilerade. Han hade fruktansvärt ont i magen och gick knappt att nå.
Jag ringde 112 direkt och ambulans lovades men eftersom alla ambulanser var upptagna (!), så kunde de inte säga när. Ni som haft riktigt ont i magen, vet hur fruktansvärt det kan vara och varje sekund känns som en evighet. Att stå och se på när någon man älskar har så ont, är bland det värsta man kan vara med om!
Cirka 45 minuter senare, kom en ambulans från Mellerud (!) och två vänliga sköterskor tog hand om min käre man.
Några minuter senare, vaknade Neo och gallskrek. Mardrömmen var riktigt hemsk och jag fick ligga i hans säng ett bra tag innan han kunde slappna av. Med öppen dörr till hans rum, fick jag sen gå ner till min säng och lägga mig. Men inte somnade jag. Jag låg så klart och funderade på hur Jonas hade det.
Kunde det vara stress som orsakat magsår/magkatarr? Eller rent utav hjärtat(!)? Blindtarmen? Tarmvred? Magsjuka? Njursten igen? Gallsten?
Sen låg jag och tänkte på allt jag kan hjälpa till med så att det inte händer igen...utifall att det skulle vara orsakat av stress.
På morgonen lämnade jag Neo på Fritids och for direkt till Jonas på NÄL. Han hade kräkts men fått hela FYRA (!) sprutor smärtstillande - morfin, antar jag... och mådde nu bättre. De hade röntgat honom med datortomografi, tagit fyra rör med blodprover, urinprov och allt som gick att testa.
...och här kommer det anmärkningsvärda. INGET visade på något fel!!! Ingen infektion, ingenting i röntgen, ingenting i urinprov. Alla tester var tipp topp. Blodtryck, socker, blodvärde... you name it. ALLT var perfekt! Därför återstår så klart frågan vad detta nu var som orsakade en SÅÅÅ hemsk smärta.
Jag fick åka hem och laga mat samt rasta Aslan. Sen hämtade jag Neo och så for vi till NÄL direkt igen. Jonas hade fått mat och mådde mycket bättre. Flera timmar senare, kom en läkare och sa att man inte hade en aning om varför han var så dålig och därför fick åka hem.
På frågan om man tänkte göra någon form av utredning efter detta, var svaret NEJ! Bara om det återkommer....några gånger... Kändes säkert sådäääär för Jonas att höra. Och själv blev jag mer än frustrerad.
Det kaaanske kunde vara en magsjuka, det kaaaanske kunde vara magkatarr... mycket kanske och mycket ovisst. Tack för den.. Men tydligen är det väldigt vanligt att folk kommer in med rejäla buksmärtor utan att man kan finna någon egentlig orsak. Kramp i buken/tarmarna, var också en möjlighet.
Suck! Det var i alla fall inget farligt och med den vetskapen, så får vi försöka ta det lugnt nu och lita på att lite lugn och ro, kanske kan göra susen för honom.
Så är det ibland... over and out!
Jag ringde 112 direkt och ambulans lovades men eftersom alla ambulanser var upptagna (!), så kunde de inte säga när. Ni som haft riktigt ont i magen, vet hur fruktansvärt det kan vara och varje sekund känns som en evighet. Att stå och se på när någon man älskar har så ont, är bland det värsta man kan vara med om!
Cirka 45 minuter senare, kom en ambulans från Mellerud (!) och två vänliga sköterskor tog hand om min käre man.
Några minuter senare, vaknade Neo och gallskrek. Mardrömmen var riktigt hemsk och jag fick ligga i hans säng ett bra tag innan han kunde slappna av. Med öppen dörr till hans rum, fick jag sen gå ner till min säng och lägga mig. Men inte somnade jag. Jag låg så klart och funderade på hur Jonas hade det.
Kunde det vara stress som orsakat magsår/magkatarr? Eller rent utav hjärtat(!)? Blindtarmen? Tarmvred? Magsjuka? Njursten igen? Gallsten?
Sen låg jag och tänkte på allt jag kan hjälpa till med så att det inte händer igen...utifall att det skulle vara orsakat av stress.
På morgonen lämnade jag Neo på Fritids och for direkt till Jonas på NÄL. Han hade kräkts men fått hela FYRA (!) sprutor smärtstillande - morfin, antar jag... och mådde nu bättre. De hade röntgat honom med datortomografi, tagit fyra rör med blodprover, urinprov och allt som gick att testa.
...och här kommer det anmärkningsvärda. INGET visade på något fel!!! Ingen infektion, ingenting i röntgen, ingenting i urinprov. Alla tester var tipp topp. Blodtryck, socker, blodvärde... you name it. ALLT var perfekt! Därför återstår så klart frågan vad detta nu var som orsakade en SÅÅÅ hemsk smärta.
Jag fick åka hem och laga mat samt rasta Aslan. Sen hämtade jag Neo och så for vi till NÄL direkt igen. Jonas hade fått mat och mådde mycket bättre. Flera timmar senare, kom en läkare och sa att man inte hade en aning om varför han var så dålig och därför fick åka hem.
På frågan om man tänkte göra någon form av utredning efter detta, var svaret NEJ! Bara om det återkommer....några gånger... Kändes säkert sådäääär för Jonas att höra. Och själv blev jag mer än frustrerad.
Det kaaanske kunde vara en magsjuka, det kaaaanske kunde vara magkatarr... mycket kanske och mycket ovisst. Tack för den.. Men tydligen är det väldigt vanligt att folk kommer in med rejäla buksmärtor utan att man kan finna någon egentlig orsak. Kramp i buken/tarmarna, var också en möjlighet.
Suck! Det var i alla fall inget farligt och med den vetskapen, så får vi försöka ta det lugnt nu och lita på att lite lugn och ro, kanske kan göra susen för honom.
Så är det ibland... over and out!
Kommentarer
Trackback
