En trött måndag!

Det är så klart jätte roligt att jobba igen... Tyvärr så har jag inte riktigt ännu börjat få balans mellan arbete och allt annat jag hann göra medan jag var sjukskriven. Jag tränar som vanligt - fast efter jobbet. Jag fixar storkok så jag slipper laga mat den dag jag tränar men det innebär en hel del extra arbete och planerande. 

Idag fick jag för mig att baka grova tekakor. Det är ju sååå mycket godare med hembakat bröd än köpt!! Tänkte dock inte på att det är en dag imorgon också! Är helt slut nu! 

Har haft en märklig huvudvärk i cirka tre-fyra veckors tid nu. Den sitter på ena sidan huvudet. Doktorn kunde inte hitta något fel såja kontaktade en sjukgymnast. Denne konstaterade ganska snabbt att det är min överrörlighet som spökar igen. Min nacke i detta fall. Han sa att jag ska vara väldigt stolt över min fysik och att jag är såpass stark i rygg och bål.det har räddat mig från att ha fått ont tidigare. 

Så nu har jag lagt in ännu mer bålträning i min träning eftersom jag inte har balans i styrka mellan rygg och bål. Jag är riktigt stark i ryggen - det är min mest vältränade muskel. Men bålen har inte hängt med. Så nu blir det mycket "plankan" och andra stärkande övningar för att stärka bålen så att den klarar det motstånd jag belastar ryggen med i min träning. 

All skridskoåkning med Neo har kanske inte heller varit så skonsam för ryggen iom att den trots allt försökt läka ut en skada jag ådrog mig på gymmet. Man belastar ryggen riktigt mycket i skridskoåkning!! Men det är ju så kul!! 😀 Och jag har kanske inte riktigt varit morsan som står still och passar så barnet inte ramlar. Det behöver jag ju inte. Neo kan åka skridskor. Istället har vi spelat hockey och jagat varandra på isen (Neo är snabbare! 😂). Men roligt har vi haft! Dock får jag nog lugna ner mig med skridskoåkningen ett tag och satsa på bålen och bra med mat så att jag förhoppningsvis stärker hela kroppen i slutänden. 

Jag var också på mammografi för första gången förra veckan. Ni vet... Första kollen görs ju när man fyllt 40. Jag är allt rätt noga med att då och då kolla igenom brösten. Men allt kan man kanske inte känna. Och min egen mor föll ju offer för den vidriga sjukdomen...så lite nervös blir man ju. Men huvudsaken är att man tar tillvara på de möjligheter man trots allt erbjuds i Sverige!! 😉



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0