Att kĂ€nna sig stark đŸ’ȘđŸ™â€ïž

Jag Ă€r snart 42 Ă„r gammal och trĂ€nar ganska sĂ„ ofta och intensivt nĂ€r det sker. Den enda skillnad frĂ„n nĂ€r jag var 20, Ă€r att min Ă„terhĂ€mtning gĂ„r mer lĂ„ngsamt. Men jag Ă€r nog lika stark nu som jag var nĂ€r jag var 25. Äter jag bra med kolhydrater dagen innan ett hĂ„rt konditionspass, sĂ„ klarar jag ganska mycket motstĂ„nd och har riktigt bra uthĂ„llighet. 


Jag vet ju sĂ„ klart inte hur lĂ€nge detta hĂ„ller i sig. Jag anar att sömn och rĂ€tt kost, blir allt mer viktigt för att kunna utvecklas eller Ă„tminstone bibehĂ„lla den styrka jag har idag. 

Det finns Ă€nnu en aspekt... 
Vi förĂ€ldrar har ju sĂ„ enormt stort ansvar att vara de förebilder vĂ„ra barn formas efter och just denna bit, hoppas jag blir en positiv del av Neos liv. 

Vi har dĂ€remot flera osunda vanor i vĂ„r familj - och dĂ„ pratar jag inte om en sund vecka med ett fredagsmys som innehĂ„ller en pĂ„se chips och en normalstor godispĂ„se att dela pĂ„ i familjen. Den dimensionen Ă€r okej och ger en extra krydda i livet, tycker jag. 

Min man röker och sjĂ€lv dricker jag alldeles för mycket Pepsi Max. Att Neo vĂ€xer upp och ""normaliserar"" detta sitt liv eftersom han har det omkring sig hela tiden Ă€r oansvarigt och hĂ€nsynslöst av oss förĂ€ldrar. Och Ă€ndĂ„ fortsĂ€tter vi..... Suck!! 

Men det Ă€r i alla fall inte för sent och tack gode Gud för det för nu mĂ„ste vi snart ta itu med det hĂ€r! Puh!!! 


Kommentarer

Kommentera inlÀgget hÀr:

Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0