johannaxostlund

För MIG är destruktivt skvaller när man antingen "gottar sig" åt andras olycka på olika sätt eller pratar illa om någon som kan leda till att man kränker den personens integritet och/eller hotar en persons anseende och respekt. 

Men om man är orolig över något, rädd och osäker på sina känslor/reaktioner - om de är adekvata och inte litar på sig själv, så tycker jag att det är självklart att man ska kunna få prata med en vän om det. Trots att det handlar om någon som inte är där och kan "försvara sig". 

När går då gränsen för vad som är okej? Det är det inte helt enkelt att veta, tycker jag. 

Eftersom jag själv varit mobbad och lätt blir orolig och rädd, så är det skönt tycker jag, att ha nära vänner att vända mig till när jag blir osäker i olika situationer. Gör det mig då till en person som skvallrar och snackar skit om jag är rädd för någon eller rädd för att någon jag bryr mig om ska råka illa ut??? Jag tycker det är okej om det handlar om någon ingen av parterna har någon lojal skyldighet mot, som ex om man är vän med den tredje partern. 

Och någonstans handlar det om förtroende. Om det handlar om en konflikt där jag inte känner den andra/andre, så har jag ju egentligen inga lojala skyldigheter mot den personen och har den personen då betett sig illa mot mig, och jag känner mig maktlös, så är det jobbigt att bära de känslorna själv. Att bli lugnad av en nära vän, tycker jag då är helt okej. Eller få konstruktiva goda råd på vad man kan göra/låta bli att göra för att en situation ska bli bättre. 

Är man modig så kan man ju ta konflikten med personen det rör helt själv. Men alla människor är INTE lätta att prata med! 

I slutänden så tror jag det viktigaste är att man litar på att man alltid gör sitt bästa för att vara en bra vän, en god förebild åt sina barn och gör vad man kan för att ta hand om sig själv så att man orkar detta. 

Så...ta hand om er där ute! Hoppas ni också har någon att prata med när livet inte alltid är på topp!! ❤️❤️❤️❤️