Mor och son!
Kärlek minsann!
På väg mot det nya året!
Den här veckan har varit mysig! Efter julen så har vi försökt ta det lite lugnare. Men på tisdagen så for jag tillsammans med Neo, far, syster och bror till Hunnebo och Smögen. Vi besökte mammas grav och tände ett ljus, besökte farmor på hemmet och åt en riktigt god lunch efteråt. Att vi sen höll på att äta upp vår stackars farmors alla praliner ur hennes Aladinask, var väl kanske inte helt okej. Men så har vi en vääääldigt snäll farmor också. :)
Dagen efter, for jag och Neo till Göteborg. Min bror har en ny lägenhet nämligen och denna var vi ju tvungna att se så klart. Dit kom också min moster med familj och min syster. Min bror har precis börjat inreda sin lägenhet men har lyckats få tag på lite nya möbler minsann! Snart ska han (den lyckosten!) till USA!! Han och några kompisar. Man kan ju bara tänka sig hur roligt det måste vara! :) Pappa for till Kanarieöarna igår. Det var den sista resan han och mamma gjorde ensamma innan hon gick bort. Jag hoppas att han kan finna lite harmoni och lyckas njuta av resan så gott det går - med tanke på alla minnen som säkert dyker upp längs vägen. Men det är väl lite det som är meningen, kan jag tänka mig.
Idag måste jag handla och ordna. Vi har varit extremt sega med nyårsplanering i år. Men vi orkar inte hitta på så mycket i år så det blir nog vi i familjen och kanske Jonas bror vi firar med. Hur det blir, framkommer nog under dagen kan jag tänka mig.
Nej nu är det dags att göra sig i ordning. Funderar på om jag ska göra pannkakor till Neo innan vi sticker och handlar eller efteråt. Hm... Risken är stor att han inte är hungrig innan. Det blir nog efteråt. Stora problem man har ibland. ;) Hej så länge!
Dagen efter, for jag och Neo till Göteborg. Min bror har en ny lägenhet nämligen och denna var vi ju tvungna att se så klart. Dit kom också min moster med familj och min syster. Min bror har precis börjat inreda sin lägenhet men har lyckats få tag på lite nya möbler minsann! Snart ska han (den lyckosten!) till USA!! Han och några kompisar. Man kan ju bara tänka sig hur roligt det måste vara! :) Pappa for till Kanarieöarna igår. Det var den sista resan han och mamma gjorde ensamma innan hon gick bort. Jag hoppas att han kan finna lite harmoni och lyckas njuta av resan så gott det går - med tanke på alla minnen som säkert dyker upp längs vägen. Men det är väl lite det som är meningen, kan jag tänka mig.
Idag måste jag handla och ordna. Vi har varit extremt sega med nyårsplanering i år. Men vi orkar inte hitta på så mycket i år så det blir nog vi i familjen och kanske Jonas bror vi firar med. Hur det blir, framkommer nog under dagen kan jag tänka mig.
Nej nu är det dags att göra sig i ordning. Funderar på om jag ska göra pannkakor till Neo innan vi sticker och handlar eller efteråt. Hm... Risken är stor att han inte är hungrig innan. Det blir nog efteråt. Stora problem man har ibland. ;) Hej så länge!
Fick en Guessväska!
Vår lille Nisse hos sin mor
Julmiddag hos moster på lilla julafton
I år hade tomten verkligen lyckats med skäggväxten, tyckte vi
Vår egen lille Nisse
Neo hos morbr...ursäkta... Tomten så klart ;)
Mosters sambo, Neo och moster tillsammans!
"gammel"moster och morbror busar med Neo
Mysig julhelg!
Det är inte utan att man är lite trött efter denna helgen. Men jag ääääälskar jul och jag hoppas innerligt att jag kan överföra den entusiasmen till vår son. :) I regel så ger man ju sina barn samma känsla för de stora helgerna som man själv har och har haft som barn. Så man får se till att njuta och ha det bra, ta hand om sig själv och varandra och då kommer barnen automatiskt ha det underbart också, är jag övertygad om.
Min mamma äääälskade att fixa och dona kring julnär jag var barn och har gjort det hela mitt liv - så länge vi fick ha henne hos oss. Vi pysslade, bakade pepparkakor, pappa skötte julmusiken och aldrig var det så glatt och kärleksfullt i vårt hem som kring jul när jag var barn. Jag och mina syskon skrattade och hade skoj, och stämningen i huset var maaagisk!! Den där magin blir nog svårslagen, har jag en känsla av. Vi alla var på så otroligt gott humör och alla våra jular har kompenserat för den tråkiga hösten med trist skola och allt, som var innan.
Vi gjorde ändå vårt bästa för att Neo ska börja få den magiska julkänslan som hör till. Hela min släkt är jultokiga och det är svårt att inte smittas av den glädjen - den euforin och magiska stämning som skapas pga det. Alla barnen smittas ju av sina föräldrar och kommer man till mina släktingar på minsta dåligt humör, så är man snart glad igen. Barnen kittlas av spänningen kring vad tomten har att ge och mat- och godisfaten är överfulla.
Vi har en tradition som min mamma införde till vårt julfirande. Vi kallar det julklappsleken. Det är vansinnigt roligt och även om man inte vinner så är det jätte kul! Det hela går ut på att alla köper julklappar för 50 kr var. Det roliga är om några köper lite urtrista saker också - det leder nämligen till gapskratt. En disktrasa ex eller diskborste, är oslagbart som julklapp i julklappsleken. Men här och var döljer sig också en chokladask - eller varför inte en trisslott.
Hur som helst. Med hjälp av ett par tärningar så slår man om man har tur - antingen en etta eller en sexa. Om man slår en sexa får man plocka ett paket ur högen av julklappar. När alla paket är slut, öppnar man sina paket så att alla kan se vad man fått. Sen börjar nästa runda. Alla slår tärningarna igen. Om man får en etta, så får man plocka något av grannarnas paket (man sitter i en ring) och slår man en sexa, så plockar man från vem man vill. Allt styrs med hjälp av ett tidur och ingen vet när tiden är ute. Självklart går det ut på att få så många julklappar som helst och triss-lotterna brukar vara extra intressanta. :)
Sen kommer så klart tomten - i vanliga fall så brukar vi skippa tomten eftersom alla är vuxna nu (fast julklappar ger vi varann så klart ändå!) men iom att vi numera har en liten knatte på ett år så var det SJÄLVKLART att vi skulle ha tomte! Min bror fick ställa upp och "hämta tidningen" så att säga. :)
Vi äter också en storslagen julmiddag och hela tiden bjuds på fika och godis. Ingen går hungrig från en julafton med vår släkt. DET är en sak som är säker! :)
Över lag så blev eftermiddagen jätte rolig! Det enda lilla abert under eftermiddagen var så klart saknaden av min mamma. Hennes starka inflytande under julen är uppenbar - hon var motorn, drivkraften och organisatören. Det kommer krävas mycket av oss andra för allt lyckas utan henne. Men vi gör vårt bästa och jag vet att det är det min mamma vill. Jag är övertygad om att hon är med oss och att hon ser oss och ler. Hon vet vilken kärlek som finns i vår familj och det är det enda som räknas!
Lägger in lite foton från den stora dagen.
Färdigt brytbröd
Ett försök att efterapa min mors goda brytbröd hon brukade baka kring jul.
Neo hos morfar Hans på syskonens kalas!
Förkylningar och arbete
Ja den senaste tiden har då sannerligen varit hektisk! Fick kämpat in några extra ordrar förra veckan så på två veckor så har jag om jag räknat rätt, 33 ordrar - vilket borde räcka för att jag ska slippa arbeta över julen. Men å andra sidan så vet man ju aldrig på förhand hur många som ångrar sig (fy tusan vad trist att det finns något som heter hemköpslagen! ;) ) Men men.. Shit happens. Skulle i alla fall vara myyycket trevligt med en god lön på torsdag. Den lönen är vad jag drog in de två veckorna innan och där drog jag in 25 ordrar om jag inte minns fel. *håller tummar fötter och tår för en god utdelning från det*
Jag hade egentligen tänkt jobba idag fram till onsdag men i söndags så bröt en hemsk förkylning ut för Neo. Och själv kände jag hur jag (iiiiigen!!!) började få lite ont i halsen, så det var bara att gilla läget och stanna hemma med son igår och idag. Förmodligen blir det inget arbete alls den här veckan pga det men det får gå. Hoppas dra in några ordrar nästa vecka istället om jag har tur.
I söndags (då Neo blev sjuk), så var vi hemma hos min syster med sambo - inte illa med tanke på vädret och vår bil som skulle klara detta. Dagen innan hade jag nämligen varit tvungen att avstå (iiiiigen!!!) från ännu en tjejträff med tjejgänget från Uddevalla. Man kan tro att det är ett skämt - för gångerna jag varit tvungen att ställa in, går verkligen snart inte att räkna på fingrarna längre. *suck* Problemet när man ska ha sådana tjejträffar, där många ska kunna träffas, är väl främst att man måste boka datum så långt i förväg. Men det kan ju uppstå många hinder längs vägen - inte minst när man har en liten knatte som precis börjat på dagis. Hm... snacka om avstickare! Hur som helst - var var jag nu då... Jo - min syster och bror fyller jämt. Min syster 30 och min bror 25... även om de lite skämtsamt skrivit 45 på tårtan - som om min bror skulle fylla 15 menar jag. Hi hi hi! Jätte trevligt kalas och mat i överflöd. Skulle tro att de har kvar både tacopaj och enchiladas (stavas det så?) i flera veckor efteråt. :D
Snart är det dags med allt julbestyr också. Det har sannerligen varit tufft med den biten och jag har varit tvungen att skippa bra mycket som jag egentligen skulle velat ha gjort. Det känns ju extra viktigt med det nu när vi har en liten son i familjen. Lite mer julpynt, julbak och framför allt en gran, har helt klart varit med på önskelistan. Men men... Mantrat den här julen får bli "goodenough" och så får vi se hur långt det räcker.
Nu är det dags att se om vår lille knatte kan tänka sig lite välling. Han har nämligen vägrat allt vad mat heter. Bara en halv portion gröt slank ner imorses. Men det är länge sen nu och mat vägrar han så vi får se om det funkar med välling. Till saken är att han dessutom har fått en ny liten tand! Och denna lilla tand kliar ju säkert och han dreglar som bara den! Det kanske gör ont att äta. En liten blåsa har han också fått i sin lilla mun. Nej nu är det dags att ge honom lite uppmärksamhet, märker jag.
Hej så länge!
Jag hade egentligen tänkt jobba idag fram till onsdag men i söndags så bröt en hemsk förkylning ut för Neo. Och själv kände jag hur jag (iiiiigen!!!) började få lite ont i halsen, så det var bara att gilla läget och stanna hemma med son igår och idag. Förmodligen blir det inget arbete alls den här veckan pga det men det får gå. Hoppas dra in några ordrar nästa vecka istället om jag har tur.
I söndags (då Neo blev sjuk), så var vi hemma hos min syster med sambo - inte illa med tanke på vädret och vår bil som skulle klara detta. Dagen innan hade jag nämligen varit tvungen att avstå (iiiiigen!!!) från ännu en tjejträff med tjejgänget från Uddevalla. Man kan tro att det är ett skämt - för gångerna jag varit tvungen att ställa in, går verkligen snart inte att räkna på fingrarna längre. *suck* Problemet när man ska ha sådana tjejträffar, där många ska kunna träffas, är väl främst att man måste boka datum så långt i förväg. Men det kan ju uppstå många hinder längs vägen - inte minst när man har en liten knatte som precis börjat på dagis. Hm... snacka om avstickare! Hur som helst - var var jag nu då... Jo - min syster och bror fyller jämt. Min syster 30 och min bror 25... även om de lite skämtsamt skrivit 45 på tårtan - som om min bror skulle fylla 15 menar jag. Hi hi hi! Jätte trevligt kalas och mat i överflöd. Skulle tro att de har kvar både tacopaj och enchiladas (stavas det så?) i flera veckor efteråt. :D
Snart är det dags med allt julbestyr också. Det har sannerligen varit tufft med den biten och jag har varit tvungen att skippa bra mycket som jag egentligen skulle velat ha gjort. Det känns ju extra viktigt med det nu när vi har en liten son i familjen. Lite mer julpynt, julbak och framför allt en gran, har helt klart varit med på önskelistan. Men men... Mantrat den här julen får bli "goodenough" och så får vi se hur långt det räcker.
Nu är det dags att se om vår lille knatte kan tänka sig lite välling. Han har nämligen vägrat allt vad mat heter. Bara en halv portion gröt slank ner imorses. Men det är länge sen nu och mat vägrar han så vi får se om det funkar med välling. Till saken är att han dessutom har fått en ny liten tand! Och denna lilla tand kliar ju säkert och han dreglar som bara den! Det kanske gör ont att äta. En liten blåsa har han också fått i sin lilla mun. Nej nu är det dags att ge honom lite uppmärksamhet, märker jag.
Hej så länge!
Kärleksförklaring!
Jag har just insett hur nöjd jag är med mitt liv!
Framför allt så har jag det bästa som någonsin hänt mig i hela mitt liv - vår lille kille Neo så klart. Han sprider så mycket lycka och värme i Jonas och mitt liv att det är helt otroligt! Vi är sååå otroligt hänförda över vilket ljus han sprider och hur mycket harmoni han ger oss i vår lilla familj. Vi älskar honom över allt annat och jag kunde aldrig i hela mitt liv, tro att det fanns så VILLKORSLÖS kärlek som detta! Det spelar ingen roll hur mycket hemskt han kommer råka ut för i livet. Jag kommer alltid finnas där för honom - no matter what!! Så länge han bara finns - hans blotta existens - så är jag lycklig! Han kanske kommer hitta på ofog, kanske till och med säga några hårda ord till sin mor då och då. Han kommer kanske glömma min födelsedag någon gång, kanske mors dag också. Inget sådant spelar någon som helst roll! Min kärlek till honom är mer villkorslös än jag någonsin kunde tro mig ha förmåga att älska. Jag ska göra ALLT för att förbereda honom för vuxenvärlden så mycket som jag bara kan. Jag ska ge honom alla redskap jag kan och bara finnas där när han behöver mig. Herre gud vad jag älskar honom!!!
Sen har jag världens mest underbara sambo och far till mitt barn. Att han älskar vårt barn lika villkorslöst som jag gör, betyder mer än ord kan beskriva! Att han älskar mig och jag älskar honom, ger en genuint varm känsla inombord. Jag älskar dig Jonas mer än du kan tro!
Och så har vi alla mina underbara vänner! Och vilka vänner jag har! Som ställer upp när man som mest behöver dem och som man kan ha kul och roligt tillsammans med. Tack för att ni finns i mitt liv!
Jag har också en underbar pappa, syster och bror som sprider värme med sin omtänksamhet och kärlek.
Ja jag är FULL av kärlek idag som ni kanske märker! Men så är det ibland. Ibland måste man helt enkelt bara vara så himla nöjd med hur man har det. Visst saknar jag mamma som bara den! Men jag är övertygad om att hon finns hos oss. Jag drömde ju om henne för ett tag sen. Ända sen den natten då min märkliga dröm, så har jag inte drömt en enda dröm om henne och jag är idag övertygad om att hon är nöjd nu - hon fick fram sitt budskap och nu vakar hon över oss i våra liv.
Nu är det dags att återgå till vardagen. Dags att hämta världens mest underbara barn på dagis!
Kramis!
Framför allt så har jag det bästa som någonsin hänt mig i hela mitt liv - vår lille kille Neo så klart. Han sprider så mycket lycka och värme i Jonas och mitt liv att det är helt otroligt! Vi är sååå otroligt hänförda över vilket ljus han sprider och hur mycket harmoni han ger oss i vår lilla familj. Vi älskar honom över allt annat och jag kunde aldrig i hela mitt liv, tro att det fanns så VILLKORSLÖS kärlek som detta! Det spelar ingen roll hur mycket hemskt han kommer råka ut för i livet. Jag kommer alltid finnas där för honom - no matter what!! Så länge han bara finns - hans blotta existens - så är jag lycklig! Han kanske kommer hitta på ofog, kanske till och med säga några hårda ord till sin mor då och då. Han kommer kanske glömma min födelsedag någon gång, kanske mors dag också. Inget sådant spelar någon som helst roll! Min kärlek till honom är mer villkorslös än jag någonsin kunde tro mig ha förmåga att älska. Jag ska göra ALLT för att förbereda honom för vuxenvärlden så mycket som jag bara kan. Jag ska ge honom alla redskap jag kan och bara finnas där när han behöver mig. Herre gud vad jag älskar honom!!!
Sen har jag världens mest underbara sambo och far till mitt barn. Att han älskar vårt barn lika villkorslöst som jag gör, betyder mer än ord kan beskriva! Att han älskar mig och jag älskar honom, ger en genuint varm känsla inombord. Jag älskar dig Jonas mer än du kan tro!
Och så har vi alla mina underbara vänner! Och vilka vänner jag har! Som ställer upp när man som mest behöver dem och som man kan ha kul och roligt tillsammans med. Tack för att ni finns i mitt liv!
Jag har också en underbar pappa, syster och bror som sprider värme med sin omtänksamhet och kärlek.
Ja jag är FULL av kärlek idag som ni kanske märker! Men så är det ibland. Ibland måste man helt enkelt bara vara så himla nöjd med hur man har det. Visst saknar jag mamma som bara den! Men jag är övertygad om att hon finns hos oss. Jag drömde ju om henne för ett tag sen. Ända sen den natten då min märkliga dröm, så har jag inte drömt en enda dröm om henne och jag är idag övertygad om att hon är nöjd nu - hon fick fram sitt budskap och nu vakar hon över oss i våra liv.
Nu är det dags att återgå till vardagen. Dags att hämta världens mest underbara barn på dagis!
Kramis!
Mischelingubbe? :) (stavas det så?)
Superkul!
Pulkaåkning med pappa för första gången!
Väldigt lik sin pappa just nu! :)
Mamma och pappas stora kärlek!
Brudarna
Julmiddag med tjejgänget!
I lördags fick Neo och Jonas ha lite tid för sig själva. :) Och själv for jag till Mellerud och träffade mina vänner. RIKTIGT trevligt! Inte för att vi kanske helhjärtat gått in för att menyn skulle vara jul-tema, men det var supergott ändå! ;) Och med lite flams och trams så som det ska vara på en riktig tjejträff, så blev det supertrevligt!
Igår så for jag till Mellerud igen. Jag passade på att jobba där just denna dag men orsaken var främst att åka till Camillas pappa för han skulle sälja ett helt lamm till mig - jätte billigt! Jag kan lugnt säga att vi har frysen full av lammkött nu! Herre gud vad kött vi har! Vi kommer inte behöva köpa kött på evigheter! :)
Det gick bra att sälja i Mellerud också. Jag lyckades sälja till varenda kotte i en trappuppgång plus en till i närheten. Fem härliga ordrar blev det i alla fall och helt klart good enough! Vår leverantör av släckare fick lite problem, vi har nämligen sålt slut på lagret verkar det som. Men han skulle försöka fixa lite släckare till mig till idag ändå. (hoppas jag verkligen!) :)
Bifogar lite foton från helgen. Neo har nämligen varit ute och åkt pulka med sin pappa för första gången. Det var JÄTTE kul tyckte han! (de)
Nu är det dags att se till mitt lilla yrväder. Han verkar ha vaknat ser jag. :)
Hej så länge!
Igår så for jag till Mellerud igen. Jag passade på att jobba där just denna dag men orsaken var främst att åka till Camillas pappa för han skulle sälja ett helt lamm till mig - jätte billigt! Jag kan lugnt säga att vi har frysen full av lammkött nu! Herre gud vad kött vi har! Vi kommer inte behöva köpa kött på evigheter! :)
Det gick bra att sälja i Mellerud också. Jag lyckades sälja till varenda kotte i en trappuppgång plus en till i närheten. Fem härliga ordrar blev det i alla fall och helt klart good enough! Vår leverantör av släckare fick lite problem, vi har nämligen sålt slut på lagret verkar det som. Men han skulle försöka fixa lite släckare till mig till idag ändå. (hoppas jag verkligen!) :)
Bifogar lite foton från helgen. Neo har nämligen varit ute och åkt pulka med sin pappa för första gången. Det var JÄTTE kul tyckte han! (de)
Nu är det dags att se till mitt lilla yrväder. Han verkar ha vaknat ser jag. :)
Hej så länge!
Skönheten (neo) och odjuret (jag) ;)
Mix av roligheter och oroligheter
Tja... Det har varit både roligt och oroligt senaste tiden - i ordens rätta bemärkelse. Försälningen har gått över förväntan och denna veckan så har jag verkligen lyckats få iväg en hel del. Riktigt kul så klart! Tanken börjar så sakteliga komma att OM jag får iväg tillräckligt med ordrar under dessa två veckor, så kanske jag slipper jobba under julen. Men det är SÅÅÅÅ lätt att bli stressad och då låser sig alltihop istället. Det kan nog inte gå dåligt i alla fall för jag har redan 15 ordrar på bara 4 dagar - minimum vad jag behöver för att klara mig ekonomiskt - om jag jobbar TVÅ tvåveckorsperioder med den siffran. Men om jag säljer några fler så behöver jag inte jobba under julen och DEN tanken är ju SÅÅÅ lockande så klart! Men men... Risken är skyhög att jag pressar mig och kommer in i en ond spiral där jag aldrig är nöjd. Kom på mig själv idag med detta. Jag hade sålt 4 ordrar och kom på att "men herre gud, det är lika bra att jag kör på nu när det funkar så braaa". Men detta leder till att jag stressar upp mig själv, får värsta adrenalinkicken och får sen svårt att sova, värsta psykosomatiska symptomen osv osv osv. INTE rätta vägen ändå kanske. Ja vi får se om jag hittar en medelväg på något sätt.
Jag och Neo for till Götebor i helgen och hälsade på min moster med familj. Det var jätte trevligt så klart och vi blev bjudna på en riiiktigt god soppa, som hör och häpna går att köpa färdig i affären. Keldas soppor är det och de är suveräna! Ett färskt gott bröd till det och lyckan är gjord!
Nu till det oroliga - om man bortser från mina säljplaner inför julhelgen då. Jonas har varit MAGSJUK!!! För er som inte vet det, så har jag en enda fobi - men den är ack så hemsk. Emetofobi, heter det - eller kräkfobi om man så vill. Jag är fullständigt paralyserad av skräck för att kräkas. Med facit i hand, några terapitimmar senare, så har jag förstått att min rädsla som barn var långt ifrån normal. Jag hade Förintelseångest så stark att det är smått otroligt att jag lyckades lugna mig själv till slut. Min terapeut tror inte mina föräldrar riktigt förstod HUR illa det var. Annars hade de nog sökt hjälp för mig. För sååå rädd som jag var varje gång jag fick minsta lilla ont i min mage - kunde knappt sova alls på en hel natt, världen blev svart, döden omsvärmade mig, jag kände mig avskärmad från verkligheten och rädslan för brist på kontroll och smärta var fruuuuktansvärd! Inget barn ska behöva vara med om det. Så här går jag nu och är livrädd för att jag eller Neo ska ha blivit smittade alt smittas. Och om Neo smittas så kommer jag med största sannolikhet också bli smittad för ta i honom - det måste jag ju göra no matter what. Usch och fy! Men inga symptom har vi än i alla fall tack och lov!
Idag har jag handlat lite julklappar och sålt fyra fina ordrar. Hoppas kunna sälja lite till i morgon och handla några fler julklappar. På lördag hoppas jag komma iväg på första tjejträffen på myyyycket länge. Det har hela tiden kommit något i vägen senaste veckorna. Men så har vi haft häcken full kan man nog lugnt säga med nytt jobb och inskolning på dagis! Var förvisso på min kompis 35-årskalas och det var på vippen att inte ens det gick. Men det gjorde det tack och lov.
På söndag hoppas jag orka (för det handlar om ork) baka lite lussebullar och mysa med familjen. Nästa fredag är det firmafest och partners är medbjudna så det är så klart kul! Vi måste bara fixa barnvakt så klart. Sen är det tjejträff på lördagen (hur jag nu ska orka det med förmodligen noll timmars sömn pga fest och neos sovvanor) och på söndag har min syster och bror fest - de fyller år nästan samtidigt nämligen.
Sen har vi hela julhelgen. Puh! Jag hoppas någonstans att jag hinner sälja lite också men det är pga det här späckade schemat som det hade varit vääääldigt praktiskt om jag sålde väldigt bra INNAN jul. Men men... Inget är ju perfekt så klart!
Nu ska jag ta hand om vår son!
Hej så länge!
Jag och Neo for till Götebor i helgen och hälsade på min moster med familj. Det var jätte trevligt så klart och vi blev bjudna på en riiiktigt god soppa, som hör och häpna går att köpa färdig i affären. Keldas soppor är det och de är suveräna! Ett färskt gott bröd till det och lyckan är gjord!
Nu till det oroliga - om man bortser från mina säljplaner inför julhelgen då. Jonas har varit MAGSJUK!!! För er som inte vet det, så har jag en enda fobi - men den är ack så hemsk. Emetofobi, heter det - eller kräkfobi om man så vill. Jag är fullständigt paralyserad av skräck för att kräkas. Med facit i hand, några terapitimmar senare, så har jag förstått att min rädsla som barn var långt ifrån normal. Jag hade Förintelseångest så stark att det är smått otroligt att jag lyckades lugna mig själv till slut. Min terapeut tror inte mina föräldrar riktigt förstod HUR illa det var. Annars hade de nog sökt hjälp för mig. För sååå rädd som jag var varje gång jag fick minsta lilla ont i min mage - kunde knappt sova alls på en hel natt, världen blev svart, döden omsvärmade mig, jag kände mig avskärmad från verkligheten och rädslan för brist på kontroll och smärta var fruuuuktansvärd! Inget barn ska behöva vara med om det. Så här går jag nu och är livrädd för att jag eller Neo ska ha blivit smittade alt smittas. Och om Neo smittas så kommer jag med största sannolikhet också bli smittad för ta i honom - det måste jag ju göra no matter what. Usch och fy! Men inga symptom har vi än i alla fall tack och lov!
Idag har jag handlat lite julklappar och sålt fyra fina ordrar. Hoppas kunna sälja lite till i morgon och handla några fler julklappar. På lördag hoppas jag komma iväg på första tjejträffen på myyyycket länge. Det har hela tiden kommit något i vägen senaste veckorna. Men så har vi haft häcken full kan man nog lugnt säga med nytt jobb och inskolning på dagis! Var förvisso på min kompis 35-årskalas och det var på vippen att inte ens det gick. Men det gjorde det tack och lov.
På söndag hoppas jag orka (för det handlar om ork) baka lite lussebullar och mysa med familjen. Nästa fredag är det firmafest och partners är medbjudna så det är så klart kul! Vi måste bara fixa barnvakt så klart. Sen är det tjejträff på lördagen (hur jag nu ska orka det med förmodligen noll timmars sömn pga fest och neos sovvanor) och på söndag har min syster och bror fest - de fyller år nästan samtidigt nämligen.
Sen har vi hela julhelgen. Puh! Jag hoppas någonstans att jag hinner sälja lite också men det är pga det här späckade schemat som det hade varit vääääldigt praktiskt om jag sålde väldigt bra INNAN jul. Men men... Inget är ju perfekt så klart!
Nu ska jag ta hand om vår son!
Hej så länge!
Inte superglad idag! :)
Dålig uppdatering
Det har varit en spännande och rolig tid - om man bortser från att både jag och Neo varit sjuka. Därav den dåliga uppdateringen i bloggen. Neo har hostat och varit snuvig i 4 veckor nu men det går tydligen en förkylning som är ovanligt seglivad. Det bådar ju inte gott för mig som "bara" varit förkyld i en vecka nu.
Vi har hur som helst pusslat och haft oss för att få allt att gå ihop och till min stora förvåning så har jag kunnat sälja brandskydd även som förkyld. Provisionsbiten och räkningar som ska vara betalda, samt julklappar, presenter etc, har varit en drivmotor så klart. Neo blev dålig i magen och de tyngre behoven var väldigt bleka så vi kontaktade doktor efter att ha hört olika skräckhistorier om vad det skulle kunna vara. Sen blev Neo ännu sämre i magen och snuvan har runnit ikapp med hostan. Men doktorn har hur som helst lugnat oss med att snuvan kan sätta sig i magen på barn och att det inte är alls någon fara med vår lille knatte.
Imorgon ska jag och Neo åka till Göteborg och hälsa på min moster med familj. Min moster hade anordnat ett kalas för vår knatte eftersom de inte kunde komma på hans ettårskalas för några veckor sen. Och där blir både jag och Neo sjuka och kan inte komma. Alla gäster var med andra ord där utom huvudpersonen. Usch vad trist! Och min moster hade gjort tårta och allt! Min pappa tog med sig paket som Neo fått därifrån. Han hade fått en egen mobil och en rolig larv i trä som han kan dra i ett snöre och som låter roligt. Det är en leksaksmobil så klart. ;) Till saken hör nämligen att Neo är överförtjust i våra telefoner och kontroller till teven. Han har lärt sig hur man pratar i telefon och säger "mmm" och "aaa" samtidigt som han försöker hålla telefonen intill sitt lilla öra och se allvarlig ut. *skratt*
Samma dag som Neo skulle få ha kalas, fick vi reda på en myyyycket rolig nyhet - MEN som jag inte får avslöja än. Och eftersom jag inte har stenkoll på vilka eller hur många som läser min blogg, så måste jag vänta med att avslöja vad nyheten är. Men jag kan lova att det är något aaaalldeles speciellt!! :)
Nu klagar min son här - det är dags för lite gröt - om vi nu får i honom det efter att han har fått smaka på lite pepparkakor för första gången i sitt liv. :) Detta, efter att vi idag var hos tandläkaren som gav oss goda råd om vad vi ska ge honom osv. Pepparkakor stod iiinte på den listan. ;)
Hej så länge!
Vi har hur som helst pusslat och haft oss för att få allt att gå ihop och till min stora förvåning så har jag kunnat sälja brandskydd även som förkyld. Provisionsbiten och räkningar som ska vara betalda, samt julklappar, presenter etc, har varit en drivmotor så klart. Neo blev dålig i magen och de tyngre behoven var väldigt bleka så vi kontaktade doktor efter att ha hört olika skräckhistorier om vad det skulle kunna vara. Sen blev Neo ännu sämre i magen och snuvan har runnit ikapp med hostan. Men doktorn har hur som helst lugnat oss med att snuvan kan sätta sig i magen på barn och att det inte är alls någon fara med vår lille knatte.
Imorgon ska jag och Neo åka till Göteborg och hälsa på min moster med familj. Min moster hade anordnat ett kalas för vår knatte eftersom de inte kunde komma på hans ettårskalas för några veckor sen. Och där blir både jag och Neo sjuka och kan inte komma. Alla gäster var med andra ord där utom huvudpersonen. Usch vad trist! Och min moster hade gjort tårta och allt! Min pappa tog med sig paket som Neo fått därifrån. Han hade fått en egen mobil och en rolig larv i trä som han kan dra i ett snöre och som låter roligt. Det är en leksaksmobil så klart. ;) Till saken hör nämligen att Neo är överförtjust i våra telefoner och kontroller till teven. Han har lärt sig hur man pratar i telefon och säger "mmm" och "aaa" samtidigt som han försöker hålla telefonen intill sitt lilla öra och se allvarlig ut. *skratt*
Samma dag som Neo skulle få ha kalas, fick vi reda på en myyyycket rolig nyhet - MEN som jag inte får avslöja än. Och eftersom jag inte har stenkoll på vilka eller hur många som läser min blogg, så måste jag vänta med att avslöja vad nyheten är. Men jag kan lova att det är något aaaalldeles speciellt!! :)
Nu klagar min son här - det är dags för lite gröt - om vi nu får i honom det efter att han har fått smaka på lite pepparkakor för första gången i sitt liv. :) Detta, efter att vi idag var hos tandläkaren som gav oss goda råd om vad vi ska ge honom osv. Pepparkakor stod iiinte på den listan. ;)
Hej så länge!
