Min bild av en trevlig människa
Nu gör jag det igen - skriver utmanande och säkert lämnar jag ut mig själv enligt många människors värderingar. Men det struntar jag i.
Jag trivs som nästan alla människor, bäst med en människa som är hel i sig själv, som har få bristbehov som han eller hon projicerar på sin omgivning. Jag trivs med varma människor. Vad är då en varm människa för mig?
En varm människa för mig är en människa som vågar visa sig själv. Det är en människa som inte delar in människor i "OSS" och "DE" och där "svagheter" är en del av en hel människa och inget man förraktar så länge svagheten inte drabbar någon oskyldig.
Jag trivs med människor som inte har ett hårt skal som kamouflerar deras rädslor - jag trivs bäst med människor som vågar visa när de är rädda, som vågar visa hela sig själva och är såpass hela i sig själva och litar på att de duger som de ÄR, utan att prestera eller bevisa för sig själva eller andra att de duger.
Det märks om inte annat i människors prioriteringar om vad de väljer att prata om, vad de egentligen har för värderingar. Enligt sociala regler så är det inte okej att se ner på andra människor, men när man pratar med människor och läser mellan raderna i deras prioriteringar om vad de väljer att prata om och HUR, så märks det ändå. I alla fall om man är lite lyhörd.
Jag trivs bäst i en miljö/ där alla tillåts vara sig själva och visa hela sig själva, utan att vara rädda för människor med ett hårdare skal, eller som på andra sätt projicerar sina egna bristbehov på andra.
Det är viktigt att ta hand om sig själv. Det är faktiskt en förutsättning för att man ska kunna vara en trevlig människa. Att ta hand om sig själv innebär att man är snäll mot sig själv, tillåter sig själv att ha brister, förlåter sig själv när man gör fel, litar på sig själv och att de VAL man gör är bäst för en själv, tillåter sig själv att ta plats, bollar över ansvar där det hör hemma, väljer sina strider och håller sig själv utanför utan att göra andras problem till sitt osv. Men framför allt innebär det att man älskar sig själv som man ÄR - UTAN att prestera och bevisa för andra - och därmed sig själv, att man duger eller är älskvärd. Om man litar på sig själv att man duger, så litar snart andra på det också, är jag övertygad om.
Jag läser ofta människors kommentarer i bloggar och olika forum. Många människor skriver kort och gott att man ska sluta "tycka synd om sig själv" i olika situationer, som om det skulle vara ett redskap. Det tragiska är att det är precis tvärtom. En människa som tycker synd om sig själv, tar ju faktiskt hand om sig själv och är alltså snäll mot sig själv. Det ÖKAR möjligheten för att den intelligenta delen av hjärnan kan arbeta effektivt, det minskar risken för rädsla som gör att reptilhjärnan tar över och det innebär att man kan göra något konstruktivt över huvud taget och inte projicerar sina bristbehov på andra. Så OM du har behov av det - tyck synd om dig själv så mycket det bara går! Det visar bara att du litar på att du har rätt att må dåligt av någon anledning och litar på det. Men tillåt också dig själv att ta plats och ta för dig - så du kan sluta se hur illa du mår och börja leva igen.
Många gånger har jag träffat människor som är verbala. De är karismatiska och litar så starkt på sig själva att de lätt får omgivningen att tro på dem. Men innebär det att de alltid har rätt? Många fina ord kan många gånger kamouflera brist på kunskap som kanske skulle kunna ha förklarats med några enkla fraser, helt utan att intellektualisera eller fördjupa. Jag är ju säljare och som sådan så har jag väl ett visst hum om just den biten - eftersom att få något att verka bättre än det är - i ärlighetens namn, är ju det man faktiskt är bra på - utöver att få människors förtroende då så klart.
Det kommer nog fler psykologiska analyser i framtiden så håll i hatten!!! :)
*swisch* Byter ämne:
Idag var vi på förskolan, jag och Neo. Han har ju fått plats på en förskola inte långt ifrån där vi bor. Det var jätte roligt och vi fick lite inblick i hur de arbetar och hur det kommer bli för vår lille solstråle. :) Ett mysigt dagis och nära hem. Kan inte bli bättre. Det närmar sig med stormsteg nu - dagen då Neo ska börja där. Det är inte utan att hans mamma börjar bli nervös. Men någonting säger mig faktiskt att det kommer gå galant!
Vi har också fått en ny varmvattenberedare. I tre dagar har vi väntat - och ja, det har varit kärringtvätt som gällt här de tre dagarna. Gudarna ska veta att det ska bli skönt att duscha nu! Fint blev det också. Nu ska vi bara beställa en luftvärmepump för att få ner energikostnaderna också. Det blir nog bra.
Nu ska Neo ha sin gröt och sen är det dags att nana.
Hej så länge!
Jag trivs som nästan alla människor, bäst med en människa som är hel i sig själv, som har få bristbehov som han eller hon projicerar på sin omgivning. Jag trivs med varma människor. Vad är då en varm människa för mig?
En varm människa för mig är en människa som vågar visa sig själv. Det är en människa som inte delar in människor i "OSS" och "DE" och där "svagheter" är en del av en hel människa och inget man förraktar så länge svagheten inte drabbar någon oskyldig.
Jag trivs med människor som inte har ett hårt skal som kamouflerar deras rädslor - jag trivs bäst med människor som vågar visa när de är rädda, som vågar visa hela sig själva och är såpass hela i sig själva och litar på att de duger som de ÄR, utan att prestera eller bevisa för sig själva eller andra att de duger.
Det märks om inte annat i människors prioriteringar om vad de väljer att prata om, vad de egentligen har för värderingar. Enligt sociala regler så är det inte okej att se ner på andra människor, men när man pratar med människor och läser mellan raderna i deras prioriteringar om vad de väljer att prata om och HUR, så märks det ändå. I alla fall om man är lite lyhörd.
Jag trivs bäst i en miljö/ där alla tillåts vara sig själva och visa hela sig själva, utan att vara rädda för människor med ett hårdare skal, eller som på andra sätt projicerar sina egna bristbehov på andra.
Det är viktigt att ta hand om sig själv. Det är faktiskt en förutsättning för att man ska kunna vara en trevlig människa. Att ta hand om sig själv innebär att man är snäll mot sig själv, tillåter sig själv att ha brister, förlåter sig själv när man gör fel, litar på sig själv och att de VAL man gör är bäst för en själv, tillåter sig själv att ta plats, bollar över ansvar där det hör hemma, väljer sina strider och håller sig själv utanför utan att göra andras problem till sitt osv. Men framför allt innebär det att man älskar sig själv som man ÄR - UTAN att prestera och bevisa för andra - och därmed sig själv, att man duger eller är älskvärd. Om man litar på sig själv att man duger, så litar snart andra på det också, är jag övertygad om.
Jag läser ofta människors kommentarer i bloggar och olika forum. Många människor skriver kort och gott att man ska sluta "tycka synd om sig själv" i olika situationer, som om det skulle vara ett redskap. Det tragiska är att det är precis tvärtom. En människa som tycker synd om sig själv, tar ju faktiskt hand om sig själv och är alltså snäll mot sig själv. Det ÖKAR möjligheten för att den intelligenta delen av hjärnan kan arbeta effektivt, det minskar risken för rädsla som gör att reptilhjärnan tar över och det innebär att man kan göra något konstruktivt över huvud taget och inte projicerar sina bristbehov på andra. Så OM du har behov av det - tyck synd om dig själv så mycket det bara går! Det visar bara att du litar på att du har rätt att må dåligt av någon anledning och litar på det. Men tillåt också dig själv att ta plats och ta för dig - så du kan sluta se hur illa du mår och börja leva igen.
Många gånger har jag träffat människor som är verbala. De är karismatiska och litar så starkt på sig själva att de lätt får omgivningen att tro på dem. Men innebär det att de alltid har rätt? Många fina ord kan många gånger kamouflera brist på kunskap som kanske skulle kunna ha förklarats med några enkla fraser, helt utan att intellektualisera eller fördjupa. Jag är ju säljare och som sådan så har jag väl ett visst hum om just den biten - eftersom att få något att verka bättre än det är - i ärlighetens namn, är ju det man faktiskt är bra på - utöver att få människors förtroende då så klart.
Det kommer nog fler psykologiska analyser i framtiden så håll i hatten!!! :)
*swisch* Byter ämne:
Idag var vi på förskolan, jag och Neo. Han har ju fått plats på en förskola inte långt ifrån där vi bor. Det var jätte roligt och vi fick lite inblick i hur de arbetar och hur det kommer bli för vår lille solstråle. :) Ett mysigt dagis och nära hem. Kan inte bli bättre. Det närmar sig med stormsteg nu - dagen då Neo ska börja där. Det är inte utan att hans mamma börjar bli nervös. Men någonting säger mig faktiskt att det kommer gå galant!
Vi har också fått en ny varmvattenberedare. I tre dagar har vi väntat - och ja, det har varit kärringtvätt som gällt här de tre dagarna. Gudarna ska veta att det ska bli skönt att duscha nu! Fint blev det också. Nu ska vi bara beställa en luftvärmepump för att få ner energikostnaderna också. Det blir nog bra.
Nu ska Neo ha sin gröt och sen är det dags att nana.
Hej så länge!
JAAA det gör jag!!
Vågar jag dyka???
På bilden är familjens vovve Aslan och min bror som försökte förmå Aslan att dyka. På nästa bild syns det om han lyckades. :)
Mammas älskling!
Samma dag värkarna satte igång! :)
Vattenberedaren paj!
Så paja vattenberedaren IGEN! Morgonen började bra, med besök av min far och bror. Roligt för Neo att få träffar morfar och morbror igen. De var på väg hem till morbror Christian för att städa ur hans lägenhet. Christian har nämligen fått jobb i Göteborg och ska flytta från Vänersborg nu i slutet av september. Skönt för honom så klart, men lite trist för oss eftersom det inte blir lika enkelt längre att träffas. Men men...
Ganska precis när de skulle gå, så upptäckte jag till min fasa att vattenberedaren läckte! Ve och fasa! Så imorgon blir det till att fixa en ny akut. Och jag som hade tänkt träffa vännerna imorgon. :/ Men man kan inte få allt, antar jag.
Hittade förresten ett foto, taget av min bror - samma dag som jag åkte in till BB! Senare samma kväll, så satte värkarna igång. Jag hade på känn att det skulle sätta igång snart så jag var ganska nervös, som kanske syns på fotot. Hi hi.
Hej så länge!
Ganska precis när de skulle gå, så upptäckte jag till min fasa att vattenberedaren läckte! Ve och fasa! Så imorgon blir det till att fixa en ny akut. Och jag som hade tänkt träffa vännerna imorgon. :/ Men man kan inte få allt, antar jag.
Hittade förresten ett foto, taget av min bror - samma dag som jag åkte in till BB! Senare samma kväll, så satte värkarna igång. Jag hade på känn att det skulle sätta igång snart så jag var ganska nervös, som kanske syns på fotot. Hi hi.
Hej så länge!
Fredagsmys på fredagen och besöksdag
Den här helgen har varit supermysig hittills. Jag, Jonas och Neo hade en mycket mysig fredagskväll med en klassiker till middag, Flygande Jakob. Och så godis så klart. :) Och massa gottigt att titta på, på teven. Precis som det ska vara.
Idag har vi haft besök av både min väninna Natasza och Jonas mamma och bror. Jag och Natasza for till Saabs gym och svettades lite. Det gick riktigt bra, med tanke på att jag inte sovit sååå väldigt bra natten till idag. Sen for vi hem och fikade med Jonas och hans familj, for iväg och köpte mat och fikade lite till efter det. Så vid det här laget har jag säkerligen ätit upp alla kalorier jag har gjort av med på gymet och ökat på med lite extra i reserv. Puh! Ja ja... Det kaaan ju tänkas att alla de där kalorierna blir muskler till sist. Hi hi.
Imorgon har vi inget på schemat. Förmodligen blir det en slapp dag, kanske städa upp lite hemma och sen äta lite söndagsmiddag och se något bra på teven. Om vädret tillåter så blir det kanske en längre promenad också. Vi får se. Kroppen ska tillåta det också efter all aktivitet senaste dagarna. ;)
Nu är det snart dags för en liten kille att få sin kvällsgröt och mjölk. Han är inte ett dugg trött, verkar det som. Hm... Övertrött efter den här dagen måntro? :) Vi får se om det blir bättre med sömn i natt än det varit tidigare. :)
Hej så länge!
Man kan inte alltid vara glad! :D
Dagstripp till Mellerud
Det är inte alltid lätt att få allt att gå ihop. Det ska gudarna veta. Speciellt när det gäller att samla alla vänner och hinna träffas mellan skola, jobb, dagis, myskvällar med familjen osv osv osv. Men ibland klaffar det och då har vi superkul! :) Jag for iväg en dag till Mellerud för att träffa två av mina vänner, Camilla och Natasza. Meningen var att vi skulle ha en trevlig fika allihop tillsammans men efter lite turer kring hur alla kunde, så fick vi splittra oss. Så först fikade jag med Camilla och sen for jag hem till Natasza. Vi gick en 2 timmars promenad och for sen iväg för att shoppa lite och fika. Jätte trevligt så klart.
Måste varmt rekommendera Melleruds enda klädbutik. Jag vet inte om jag blir blind - "jag kanske inte ser skogen för alla träden" - i större städer så att säga, eller om det är som så att de är duktiga på att ta in kläder som faller just mig i smaken i butiken i Mellerud, men jag hittar alltid ursnygga kläder där när jag är i Mellerud. Bra priser har de också. Jag kan ha gått i timmar i stan för att hitta något snyggt utan att lyckas, men så kilar jag in en snabb sväng i den butiken när jag ändå är i Mellerud och kommer ut med flera kassar. "Tjejer och killar", heter butiken.
Idag ska jag iväg och storhandla igen. Sen ska jag nog ta en tur i skogen med Neo och vovve. Det är härligt att gå långa promenader, tycker jag. Man rensar tankarna och får frisk luft och motion på köpet. Sen är det alltid så skönt när man kommer hem. Gärna till en god höstmiddag med någon fruktpaj till efterrätt. Kanske se en film med familjen efteråt. :)
Nu är det dags att ta itu med dagens bestyr.
Hej så länge! :)
Måste varmt rekommendera Melleruds enda klädbutik. Jag vet inte om jag blir blind - "jag kanske inte ser skogen för alla träden" - i större städer så att säga, eller om det är som så att de är duktiga på att ta in kläder som faller just mig i smaken i butiken i Mellerud, men jag hittar alltid ursnygga kläder där när jag är i Mellerud. Bra priser har de också. Jag kan ha gått i timmar i stan för att hitta något snyggt utan att lyckas, men så kilar jag in en snabb sväng i den butiken när jag ändå är i Mellerud och kommer ut med flera kassar. "Tjejer och killar", heter butiken.
Idag ska jag iväg och storhandla igen. Sen ska jag nog ta en tur i skogen med Neo och vovve. Det är härligt att gå långa promenader, tycker jag. Man rensar tankarna och får frisk luft och motion på köpet. Sen är det alltid så skönt när man kommer hem. Gärna till en god höstmiddag med någon fruktpaj till efterrätt. Kanske se en film med familjen efteråt. :)
Nu är det dags att ta itu med dagens bestyr.
Hej så länge! :)
Står utan stöd!
Hurtig dag minsann!
Vad härligt det är när man kommer hem från ett träningspass ändå! Idag tog jag med mig Neo till Saabs gym och svettades lite. Det är skönt när man märker att bebismagen inte längre är ett hinder och att man klarar ungefär det man gjorde innan man blev gravid. Räknar ändå kallt med lite träningsvärk imorgon. ;)
Nu går Neo raskt mellan möblerna här hemma. Han håller stadigt i ex en stol men så får han syn på något han vill pilla med. Och så står han plötsligt både länge och väl och grejar med sin leksak tills han inser att han inte håller i något stabilt längre och då sätter han sig nästan alltid ner. :) Härom dagen märkte vi att det ofta räcker med att hålla honom i bara ena handen när han går numera. Är så klart JÄTTE stolt! :)
Jag har också gjort ett riktigt storkok med flera middagar åt honom idag. Det är skönt att ha lite hemlagat att variera med när burkarna blir tråkiga. Oftast är det också godast med hemlagat så klart, vilket märks ganska tydligt när Neo ska äta.
Imorgon blir det en kort sväng till Uddevalla. Jonas och lillkillen ska ha en dag för sig själva - bara grabbar emellan så att säga, och jag får lite tid för mig själv. På onsdag åker jag nog till Mellerud och träffar ett par vänner. Ska bli trevligt. Skulle gäääärna flytta Mellerud närmare Vänersborg. Om någon kunde hitta en universallösning på avståndsproblemet utan att någon måste flytta, så vore jag tacksam. Men men... Jag kommer hemifrån en stund i alla fall.
Nu är det dags för Neo att få lite gröt.
Hej så länge!
Nu går Neo raskt mellan möblerna här hemma. Han håller stadigt i ex en stol men så får han syn på något han vill pilla med. Och så står han plötsligt både länge och väl och grejar med sin leksak tills han inser att han inte håller i något stabilt längre och då sätter han sig nästan alltid ner. :) Härom dagen märkte vi att det ofta räcker med att hålla honom i bara ena handen när han går numera. Är så klart JÄTTE stolt! :)
Jag har också gjort ett riktigt storkok med flera middagar åt honom idag. Det är skönt att ha lite hemlagat att variera med när burkarna blir tråkiga. Oftast är det också godast med hemlagat så klart, vilket märks ganska tydligt när Neo ska äta.
Imorgon blir det en kort sväng till Uddevalla. Jonas och lillkillen ska ha en dag för sig själva - bara grabbar emellan så att säga, och jag får lite tid för mig själv. På onsdag åker jag nog till Mellerud och träffar ett par vänner. Ska bli trevligt. Skulle gäääärna flytta Mellerud närmare Vänersborg. Om någon kunde hitta en universallösning på avståndsproblemet utan att någon måste flytta, så vore jag tacksam. Men men... Jag kommer hemifrån en stund i alla fall.
Nu är det dags för Neo att få lite gröt.
Hej så länge!
Idag är det val!
Ja så kom dagen då man måste bestämma sig. Suck och stön! Det känns inte helt okej att välja ett parti (eller block) som inte helt står för mina värderingar men samtidigt så måste jag ändå välja det som mest representerar mina värderingar och framför allt PRIOriteringar. Och jag är absolut inte expert så det gör det hela ännu svårare. Man vill ju välja ett parti eller block som trots allt är det som jag anser är bäst för Sverige.
Jag tycker att folkpartiet har rätt i att man behöver satsa på skolan, men att förebygga oroligheter, är mycket mer effektivt än hårdare regler i skolorna, och då speciellt redan i familjerna eftersom det är där bristbehov som leder till våld etc (och värderingarna) präglas in i våra ungdomar.
Jag tycker att Socialdemokraterna har rätt i man inte bekämpar våld med våld och att kriminalitet inte blir mindre av längre straff. I slutänden så behöver man välja mellan om man ska satsa på upprättelse för den drabbade eller om man vill satsa på att kriminaliteten inte uppstår eller kommer igen efter ett långt fängelsestraff. De två sakerna går nog inte att kombinera nämligen, är jag övertygad om.
Jag tycker att Vänsterpartiet har rätt i att alla barn ska ha möjlighet att göra roliga saker på sina lov och ha rätt till en ekonomisk trygghet. Men jag håller absolut inte med dem om att man ska tvinga människor att dela lika på föräldraförsäkringen. Det finns så många orsaker till det så jag orkar inte skriva dem alla. Men man kan säga att OM de skulle genomför det, så skulle de göra samma misstag som det borgerliga blocket gjorde när man sänkte A-kassan INNAN man skapat fler jobb. Det man gör lika är att man tvingar människor att leva på kvinnans lön halva föräldraledigheten INNAN man har jämlikhet och jämstäldhet på arbetsmarknaden... Med mera med mera med mera....
Jag tycker Moderaterna har rätt i att man ska försöka hålla företagen kvar i Sverige - i alla fall de privata. Och privata företag konkurrerar mer om priser och kvalitet, vilket gynnar kunderna i längden. Men jag tycker inte att den som är rikast och har bäst försäkring ska få bättre vård eller komma före i vårdköerna. Lägre skatter leder också att man inte kan satsa på den Offentliga sektorn på samma sätt som om man har högre skatter och det leder till minskad trygghet för dem som inte har samma möjligheter som andra. Men den värsta tabben de gjort är ändå att människor kan utförsäkras om man är sjuk "för länge". De har misslyckats med att se till att människor som INTE kan arbeta, kan fortsätta vara sjukskrivna under en längre tid, utan att behöva sjukpensioneras eller tvingas leva på socialbidrag. Däremot tycker jag moderaterna har en rätt okej arbetspolitik i stort.
Jag stör mig också en hel del på att många människor troligtvis väljer parti efter partiledare. Partiledaren ÄR inte sitt parti men ska representera det. Det trista är att många röstar på ett parti där ledaren är mer trygg, lugn och ger ett bättre intryck i stort än en svagare. Men det säger inget om hela partiets pollitik. Att alianserna däremot är eniga och kan styra som helhet, är jätte viktigt, men det tycker jag nog båda blocken lyckats med.
Med mera med mera med mera med mera.... Herre gud, skulle nog kunna skriva i en evighet. Orkar inte gå igenom varje parti.
Det sista jag stör mig på, är att oavsett vilket parti eller block jag väljer, så kan jag aldrig fullt ut veta att deras prioriteraingar som jag trots allt valt att rösta på - inte sker på bekostnad av något annat som jag prioriterar lika högt. Hur vet jag helt säkert att pengarna inte tas från något jag värderar lika högt som det de valt att satsa på? 100 % säker kan man nog aldrig vara.
Well... Det är banne mig inte lätt det här. Någon som har lust att starta ett nytt parti?
Jag tycker att folkpartiet har rätt i att man behöver satsa på skolan, men att förebygga oroligheter, är mycket mer effektivt än hårdare regler i skolorna, och då speciellt redan i familjerna eftersom det är där bristbehov som leder till våld etc (och värderingarna) präglas in i våra ungdomar.
Jag tycker att Socialdemokraterna har rätt i man inte bekämpar våld med våld och att kriminalitet inte blir mindre av längre straff. I slutänden så behöver man välja mellan om man ska satsa på upprättelse för den drabbade eller om man vill satsa på att kriminaliteten inte uppstår eller kommer igen efter ett långt fängelsestraff. De två sakerna går nog inte att kombinera nämligen, är jag övertygad om.
Jag tycker att Vänsterpartiet har rätt i att alla barn ska ha möjlighet att göra roliga saker på sina lov och ha rätt till en ekonomisk trygghet. Men jag håller absolut inte med dem om att man ska tvinga människor att dela lika på föräldraförsäkringen. Det finns så många orsaker till det så jag orkar inte skriva dem alla. Men man kan säga att OM de skulle genomför det, så skulle de göra samma misstag som det borgerliga blocket gjorde när man sänkte A-kassan INNAN man skapat fler jobb. Det man gör lika är att man tvingar människor att leva på kvinnans lön halva föräldraledigheten INNAN man har jämlikhet och jämstäldhet på arbetsmarknaden... Med mera med mera med mera....
Jag tycker Moderaterna har rätt i att man ska försöka hålla företagen kvar i Sverige - i alla fall de privata. Och privata företag konkurrerar mer om priser och kvalitet, vilket gynnar kunderna i längden. Men jag tycker inte att den som är rikast och har bäst försäkring ska få bättre vård eller komma före i vårdköerna. Lägre skatter leder också att man inte kan satsa på den Offentliga sektorn på samma sätt som om man har högre skatter och det leder till minskad trygghet för dem som inte har samma möjligheter som andra. Men den värsta tabben de gjort är ändå att människor kan utförsäkras om man är sjuk "för länge". De har misslyckats med att se till att människor som INTE kan arbeta, kan fortsätta vara sjukskrivna under en längre tid, utan att behöva sjukpensioneras eller tvingas leva på socialbidrag. Däremot tycker jag moderaterna har en rätt okej arbetspolitik i stort.
Jag stör mig också en hel del på att många människor troligtvis väljer parti efter partiledare. Partiledaren ÄR inte sitt parti men ska representera det. Det trista är att många röstar på ett parti där ledaren är mer trygg, lugn och ger ett bättre intryck i stort än en svagare. Men det säger inget om hela partiets pollitik. Att alianserna däremot är eniga och kan styra som helhet, är jätte viktigt, men det tycker jag nog båda blocken lyckats med.
Med mera med mera med mera med mera.... Herre gud, skulle nog kunna skriva i en evighet. Orkar inte gå igenom varje parti.
Det sista jag stör mig på, är att oavsett vilket parti eller block jag väljer, så kan jag aldrig fullt ut veta att deras prioriteraingar som jag trots allt valt att rösta på - inte sker på bekostnad av något annat som jag prioriterar lika högt. Hur vet jag helt säkert att pengarna inte tas från något jag värderar lika högt som det de valt att satsa på? 100 % säker kan man nog aldrig vara.
Well... Det är banne mig inte lätt det här. Någon som har lust att starta ett nytt parti?
Medium
Bilden är lånad av Veckorevyn.se
Ringde ett medium för att rådfråga om min dröm
Igår kunde jag inte hålla mig. Jag ringde Laila. Laila är ett medium som jag har haft sporadisk kontakt med sen 15 år tillbaka. I tidigare inlägg, skrev jag om en märklig upplevelse en natt, där jag fick kontakt med min mamma. Jag hade ingen aning om min hjärna totalkollapsat som spelade mig ett spratt - kanske efter flera månaders brist på sömn, eller om det som hände faktiskt var ett möte med min mamma. Jag måste erkänna att jag varit lite skraj på kvällarna efter den där händelsen. Det var faktiskt lite skrämmande.
För 15 år sen, fick jag genom en bekant, telefonnumret till Laila. På den tiden var jag hemskt osäker och rädd och singel som jag var, ville jag veta vem som var mr Right för mig i framtiden. Men samtalet tog vändningar som jag inte riktigt var beredd på. Det började med att jag ringe Laila. Det var oerhört spännande men jag hade lovat mig själv dyrt och heligt att inte ge mer än nödvändigt. Jag vill inte vinkla hennes story och framför allt inte ge något som hon skulle kunna utnyttja, ifall hon inte var ett äkta medium. Men...
Lite förstår jag ju att hon behövde veta. Hon ville exempelvis veta vem jag var. Jag berättade att jag bott i Stockholm och hon avbröt mig och sa "ahaaa... Där trivdes du inte alls, eller hur?" Det räckte för att jag skulle boka ett möte med henne senare samma vecka.
Hennes lägenhet var fylld av krimskrams och stämde exakt överens med min något förutfattade bild av hur medium bor. Hon började med att berätta om min bakgrund så detaljerat att jag blev riktigt paff. Bland annat berättade hon att en kille av utländskt ursprung slog mig i skolan under högstadietiden. Jisses. Ganska så träffsäkert, måste jag säga. Hon frågade mig om jag ville veta dödsfall och det var nog tur att jag svarade nej på det eftersom mamma precis blivit sjuk i cancer då, när detta hände.
Laila berättade att min pappa skulle ringa mig en vecka senare och berätta att min farmor blivit sjuk - men det skulle gå bra. Hon skulle läggas in på sjukhus men allt skulle ordna sig. En vecka senare ringde pappa och berättade att farmor fått en propp och låg på Uddevalla sjukhus.
Men det som slog mig mest med häpnad, var att hon berättade om min framtid. Hon berättade att jag är en ung själ på Jorden - en liten sparv som fortfarande håller på att lära mig livets hårda skola. Men jag skulle träffa en trygg själ i framtiden som skulle hjälpa mig vända hela mitt liv till en framgångssaga. Några få år senare så bestämde jag mig för att börja i terapi. Då var jag tillsammans med en mycket trygg kille och jag trodde länge att det var han hon pratat om. Men nu, efter 10 år av terapi, så inser jag att det var min terapeut hon menat. Dessa 10 år är en framgångssaga utan dess like. Inget i mitt liv utom mitt barns födelse och existens, har haft större betydelse för mitt liv. Jag önskar alla kunde få chansen att utvecklas så mycket som jag haft möjlighet att göra under de här åren.
Nu ringde jag alltså Laila. I min beskrivning av vad som hänt, så förklarade hon att det inte bara liknade - utan stämde EXAKT med hur det brukar gå till när en död kontaktar från "andra sidan". Så jag vilar i det här nu, och litar på att min mamma kommit till mig för att lugna min familj.
"Jag finns här, jag mår bra och är lycklig"
För 15 år sen, fick jag genom en bekant, telefonnumret till Laila. På den tiden var jag hemskt osäker och rädd och singel som jag var, ville jag veta vem som var mr Right för mig i framtiden. Men samtalet tog vändningar som jag inte riktigt var beredd på. Det började med att jag ringe Laila. Det var oerhört spännande men jag hade lovat mig själv dyrt och heligt att inte ge mer än nödvändigt. Jag vill inte vinkla hennes story och framför allt inte ge något som hon skulle kunna utnyttja, ifall hon inte var ett äkta medium. Men...
Lite förstår jag ju att hon behövde veta. Hon ville exempelvis veta vem jag var. Jag berättade att jag bott i Stockholm och hon avbröt mig och sa "ahaaa... Där trivdes du inte alls, eller hur?" Det räckte för att jag skulle boka ett möte med henne senare samma vecka.
Hennes lägenhet var fylld av krimskrams och stämde exakt överens med min något förutfattade bild av hur medium bor. Hon började med att berätta om min bakgrund så detaljerat att jag blev riktigt paff. Bland annat berättade hon att en kille av utländskt ursprung slog mig i skolan under högstadietiden. Jisses. Ganska så träffsäkert, måste jag säga. Hon frågade mig om jag ville veta dödsfall och det var nog tur att jag svarade nej på det eftersom mamma precis blivit sjuk i cancer då, när detta hände.
Laila berättade att min pappa skulle ringa mig en vecka senare och berätta att min farmor blivit sjuk - men det skulle gå bra. Hon skulle läggas in på sjukhus men allt skulle ordna sig. En vecka senare ringde pappa och berättade att farmor fått en propp och låg på Uddevalla sjukhus.
Men det som slog mig mest med häpnad, var att hon berättade om min framtid. Hon berättade att jag är en ung själ på Jorden - en liten sparv som fortfarande håller på att lära mig livets hårda skola. Men jag skulle träffa en trygg själ i framtiden som skulle hjälpa mig vända hela mitt liv till en framgångssaga. Några få år senare så bestämde jag mig för att börja i terapi. Då var jag tillsammans med en mycket trygg kille och jag trodde länge att det var han hon pratat om. Men nu, efter 10 år av terapi, så inser jag att det var min terapeut hon menat. Dessa 10 år är en framgångssaga utan dess like. Inget i mitt liv utom mitt barns födelse och existens, har haft större betydelse för mitt liv. Jag önskar alla kunde få chansen att utvecklas så mycket som jag haft möjlighet att göra under de här åren.
Nu ringde jag alltså Laila. I min beskrivning av vad som hänt, så förklarade hon att det inte bara liknade - utan stämde EXAKT med hur det brukar gå till när en död kontaktar från "andra sidan". Så jag vilar i det här nu, och litar på att min mamma kommit till mig för att lugna min familj.
"Jag finns här, jag mår bra och är lycklig"
Samlingsskiva av partier och block?
Jag måste erkänna att jag är aningen frustrerad inför valet nu på söndag. Alla partier har bra och dåliga förslag, anser jag och igen av dem har ett partiprogram som saknar frågetecken. Usch! Det mest frustrerande är nog ändå att allt det som låter bra, ändå kan få konsekvenser på saker jag inte vet om. Visst - den där prioriteringen låter bra - men på bekostnad av VAD??? Hur kan jag veta att den där prioriteringen inte sker på bekostnad av något jag också prioriterar? Ibland får jag lust att rösta blankt, frustrerad över att inte helhjärtat kunna rösta på något parti som har en ideologi som gör mig trygg.
Så... Min stora önskan hade varit att göra en samlingsskiva precis som man gör när man laddar ner musik lagligt från Internet. Sen gör man sin egen samlingsskiva med de bästa låtarna. Varför inte göra samma sak i politiken. Partierna lägger fram sina förslag och väljarna röstar fram vilka förslag som faller dem mest i smaken. Sen får politikerna jobbet att prioritera förslagen i den ordning väljarna valt och på bekostnad av sånt väljarna valt bort, så borde det väl bli det mest demokratiska beslut som tagits. Jag fattar ju att det inte går rent praktiskt och att man får väga in en massa faktorer - petitesser som pengar osv osv osv... Men i min idealvärld - min utopi, skulle det fungera perfekt! ;)
Så... Min stora önskan hade varit att göra en samlingsskiva precis som man gör när man laddar ner musik lagligt från Internet. Sen gör man sin egen samlingsskiva med de bästa låtarna. Varför inte göra samma sak i politiken. Partierna lägger fram sina förslag och väljarna röstar fram vilka förslag som faller dem mest i smaken. Sen får politikerna jobbet att prioritera förslagen i den ordning väljarna valt och på bekostnad av sånt väljarna valt bort, så borde det väl bli det mest demokratiska beslut som tagits. Jag fattar ju att det inte går rent praktiskt och att man får väga in en massa faktorer - petitesser som pengar osv osv osv... Men i min idealvärld - min utopi, skulle det fungera perfekt! ;)
Kommer inte ut men glad ändå! :)
En förtjusande man
Marian Keyes har gjort det igen!! :)
Jag måste villigt erkänna att jag glömt bort min favoritförfattare. Sen Vattenmelonen, En oväntad semester, Lucy Sullivan ska gifta sig och några fler, så tyckte jag att Marian Keye som så många andra författare verkat få lite inspirationstorka. Böckerna tenderade att ha ungefär samma teman och var uppbyggda på ungefär samma sätt. Inget fel i det! Men det saknades själ i böckerna, tyckte jag. Det var som en repris som liksom inte var lika bra som första gången. Jag vet inte om det beror på att jag hade läst allt för många böcker av Marian eller om det var pga att böckerna helt enkelt inte höll samma klass som förut.
MEN! Så en dag när jag och Jonas var i Trollhättan så hittade jag en ny bok. Jag var osäker på om jag skulle våga köpa den, allt för påverkad av mina erfarenheter av författarinnans senaste verk. Men Jonas var på charmoffensiven och köpte den åt mig. Sen låg boken i bokhyllan i ytterligare ett halvår tills jag en dag, mammaledig och lässugen, plockade ner den från hyllan.
"En förtjusande man" heter boken och är en av de bästa jag har läst på vääääldigt länge! Marian Keyes har en förmåga att blanda mystik och spänning med en stor portion humor och har man hamnat i en tråkig vardag med gråmulet väder och en apatisk sinnesstämning, så finns det nog få författare som kan väcka en ur dvalan så effektivt som Marian Keys kan. Om man inte har läst något av författarinnan så rekommenderar jag varmt hennes första böcker "Vattenmelonen", "En oväntad semester" och Lucy Sullivan ska gifta sig". De är sanslöst roliga och spännande!
Adlibris säljer böcker fraktfritt, så dem rekommendrar jag skarpt. Jag lägger en länk på min sida till dem så kan du om du vill enkelt hitta böckerna.
Hej så länge! :)
MEN! Så en dag när jag och Jonas var i Trollhättan så hittade jag en ny bok. Jag var osäker på om jag skulle våga köpa den, allt för påverkad av mina erfarenheter av författarinnans senaste verk. Men Jonas var på charmoffensiven och köpte den åt mig. Sen låg boken i bokhyllan i ytterligare ett halvår tills jag en dag, mammaledig och lässugen, plockade ner den från hyllan.
"En förtjusande man" heter boken och är en av de bästa jag har läst på vääääldigt länge! Marian Keyes har en förmåga att blanda mystik och spänning med en stor portion humor och har man hamnat i en tråkig vardag med gråmulet väder och en apatisk sinnesstämning, så finns det nog få författare som kan väcka en ur dvalan så effektivt som Marian Keys kan. Om man inte har läst något av författarinnan så rekommenderar jag varmt hennes första böcker "Vattenmelonen", "En oväntad semester" och Lucy Sullivan ska gifta sig". De är sanslöst roliga och spännande!
Adlibris säljer böcker fraktfritt, så dem rekommendrar jag skarpt. Jag lägger en länk på min sida till dem så kan du om du vill enkelt hitta böckerna.
Hej så länge! :)
Camilla och Neo myser
Öronpropp och nässpray med kork i näsborren!
Vilken trevlig dag det här har varit! Först for jag till Saabs gym och tränade. Gick jätte bra - i alla fall om man bortser från att jag fick jaga Neo halva tiden på gymet. Men det är ju träning det också så jag klagar inte! Inte såå mycket i alla fall. :) Sen var det bara att fara hem och duscha, ge Neo lunch och packa förnödenheter till Neo och sen for jag iväg till Trollhättan. Jag och Camilla satte oss på Strandgatans kafé/restaurang. Det är ett jätte mysigt ställe och lunchbuffén är supergod! Kan varmt rekommendera stället. Inte blir det sämre av en fin utsikt över vattnet också. :) Neos syster jobbar där och vi hade hoppats få träffa henne idag men vi hade otur. Hon jobbade inte denna dag heller. (förra gången var hon sjuk och kunde bara titta in en kort sväng) Vad är en tur på stan utan lite shopping. Vi smet in på Åhléns och fick köpt lite "förnödenheter" så att säga. :) Underbar dag!
Jag har haft lite konstiga nätter sen Neo föddes. Självklart kan man nog väga in en stor portion brist på sömn, men senaste nätterna har varit lite utöver det vanliga. I alla fall mitt möte med mamma, som jag beskrivit i tidigare inlägg. Jag sover med öronproppar numera. Jag fixar nämligen inte snarkningar och snarkar - det gör Jonas, det vill jag lova!! Men för bara några nätter sen så var jag nog lite trött. När jag satt in en öronpropp så kändes det inte riktigt rätt.... Hm... vad kan ha gått fel? Öronproppen satt i min högra näsborre!! Herre gud! Jag måste ha varit hur trött som helst. En annan natt så lyckades jag få in nässprayen med kork och allt in i näsborren. Jag var skitsur för att ingen spray kom. :D
Jag har beslutat att från och med nu, börja göra några rescensioner då och då. En i veckan kanske. Det kan vara precis vad som helst men oftast film och böcker, skulle jag tro. Självklart kommer allt vara hur präglat som helst av mina värderingar och prioriteringar. Men en liten info-tur om vad jag sett eller exempelvis läst kan det i alla fall bli. :)
Lägger in ett foto från dagens fika med Camilla. Ett foto på henne och Neo idag - blev bra, tycker jag. :)
Nu är det nog dags att se efter Neo igen.
Hej så länge!
Jag har haft lite konstiga nätter sen Neo föddes. Självklart kan man nog väga in en stor portion brist på sömn, men senaste nätterna har varit lite utöver det vanliga. I alla fall mitt möte med mamma, som jag beskrivit i tidigare inlägg. Jag sover med öronproppar numera. Jag fixar nämligen inte snarkningar och snarkar - det gör Jonas, det vill jag lova!! Men för bara några nätter sen så var jag nog lite trött. När jag satt in en öronpropp så kändes det inte riktigt rätt.... Hm... vad kan ha gått fel? Öronproppen satt i min högra näsborre!! Herre gud! Jag måste ha varit hur trött som helst. En annan natt så lyckades jag få in nässprayen med kork och allt in i näsborren. Jag var skitsur för att ingen spray kom. :D
Jag har beslutat att från och med nu, börja göra några rescensioner då och då. En i veckan kanske. Det kan vara precis vad som helst men oftast film och böcker, skulle jag tro. Självklart kommer allt vara hur präglat som helst av mina värderingar och prioriteringar. Men en liten info-tur om vad jag sett eller exempelvis läst kan det i alla fall bli. :)
Lägger in ett foto från dagens fika med Camilla. Ett foto på henne och Neo idag - blev bra, tycker jag. :)
Nu är det nog dags att se efter Neo igen.
Hej så länge!
Älskar att duscha!
Besök hos Neos morfar
Gårdagen var hektisk. Först for jag och Neo till Uddevalla på en liten utflykt med Maria. Men trippen blev kort för Neo tyckte inte det var lika roligt som hans mamma. När vi kom hem så försvann alla dystra miner och när Jonas mamma, hennes sambo och hans bror kom på besök, så var han lika charmig som vanligt.
Plötsligt så reste han sig upp utan att hålla sig i något!! Jisses! Nu är det nog inte långt kvar förrän han släpper taget om möblerna. :)
Idag ska jag och Neo först hälsa på Neos morfar Hans tillsammans med morbror Christian. Jag har inte varit hemma hos pappa sen mamma dog så det kommer nog bli aningen jobbigt med alla minnen men det är lika bra att få det överstökat så blir det kanske lättare nästa gång. Sen far vi hem direkt och hjälper Jonas rensa ur garderober. Jag hoppas jag sen hinner ta en fika med Camilla på Överby!
Nu river Neo huset. Han tycker inte alls att mammas städning är godkänd. Så kan det vara ibland! :)
Hej så länge!
Plötsligt så reste han sig upp utan att hålla sig i något!! Jisses! Nu är det nog inte långt kvar förrän han släpper taget om möblerna. :)
Idag ska jag och Neo först hälsa på Neos morfar Hans tillsammans med morbror Christian. Jag har inte varit hemma hos pappa sen mamma dog så det kommer nog bli aningen jobbigt med alla minnen men det är lika bra att få det överstökat så blir det kanske lättare nästa gång. Sen far vi hem direkt och hjälper Jonas rensa ur garderober. Jag hoppas jag sen hinner ta en fika med Camilla på Överby!
Nu river Neo huset. Han tycker inte alls att mammas städning är godkänd. Så kan det vara ibland! :)
Hej så länge!
Mamma sommaren 2008
Möte med mamma!!
Vilka dagar det har varit! :) Men vad fint vi har fått det i huset ändå! Det gör ganska stor skillnad med nya fönster. Utöver att vi hoppas spara in lite energi i vinter så har vi också märkt att det blivit mindre lyhört - och väldigt fint så klart!
På tisdagen orkade jag inte sitta hemma och uggla längre och smidigt hålla mig undan snickare men ändå ha något att sysselsätta mig med. Jag for till Saabs gym och tränade. När jag kom hem, så var de precis klara med alltihop och jag kunde lyckligt skriva på att det gjort ett jätte bra jobb. Sen var det bara att börja städa efter snickarna och när kvällen kom så var jag helt slut.
Den natten behövde jag sömn mer än vanligt men Neo höll inte med. Han tyckte minsann mamma kunde testa sina krafter lite just denna natt. Han var vaken större delen av den.
MEN.... så mitt i natten fick jag en timmes sömn och i början av den så hände något riktigt häftigt! Jag har ingen aning om det var min hjärna som spelade mig ett spratt eller om det som hände var att min mamma hälsade på. Klart är i alla fall att jag är helt tagen av händelsen och aldrig tidigare varit med om något liknande.
Det som hände var att jag låg och slumrade. Jag sov inte riktigt - var allt för mycket på spänn och beredd på att Neo skulle vakna. Jag tänkte på hur jag ska göra med jobb och lyssnade hela tiden efter Neos andetag i sin spjälsäng.
Då plötsligt var det som om jag vaknade - jag kan inte beskriva det bättre. Det var inte som om någon ruskade i mig bokstavligen - mer att jag plötsligt överraskades av något. Min bild med slutna ögon av Neo, byttes plötsligt och abrupt ut mot en bild av mamma som satt på en stol i ett kök. Hon sa ingenting men såg på mig och log med hela ansiktet. Hon var mer harmonisk än jag någonsin sett henne. Plötsligt kände jag hur mitt hjärta slog snabbare (inte i drömmen, utan på riktigt eftersom jag var vaken) och jag skrek som om jag skrikit på riktigt:
"MEN mamma!! Är du här på riktigt nu?! Jag har drömt om dig så ofta. Drömmer jag nu igen??!!) Då log hon ännu bredare och skakade lugnt på huvudet. Jag hann reflektera över att jag faktiskt var vaken och att hon satt kvar ÄNDÅ!! Sen försvann hon och jag satte mig käpprakt upp i sängen med en skyhög puls. Det var faktiskt lite skrämmande, trots att jag såg att mamma var lyckligare än jag någonsin sett henne. Men den skrämmande känslan av att jag varit vaken, och att jag pratat med henne, gjorde att jag hade svårt för att somna om. Jag halvslumrade sen i en timmes tid ungefär.
Nu i efterhand så känns det helt absurt! Jag har aldrig varit med om något liknande - oavsett om detta var min hjärna som spelade mig ett spratt - kanske pga flera timmars brist på sömn. Men jag kan inte släppa tanken på att det kändes så oerhört verkligt och jag väljer nu att tro att mamma kom till mig med ett budskap till mig och min familj. Hon mår bra nu - och hon är lycklig och finns med oss i resten av våra liv.
I förrgår for jag till Mellerud igen. Jag träffade mina vänner Natasza och Jeanette. Vi fikade och hade det jätte mysigt som vanligt. Stackars Jeanette hade dragit på sig en förkylning. Sen gick jag och Natasza en långpromenad. En väldigt mysig dag, måste jag säga. Tack och lov så sov sen Neo nästan hela natten och det kunde ju behövas eftersom jag därmed också fick sova lite då. :)
Igår for jag iväg och storhandlade. Jag veckohandlade matvaror men handlade också nya fina gardiner till våra fina fönster! Jonas ska få fast de där sakerna i väggen som håller uppe gardinstängerna så imorgon kommer de nog upp. Ska bli spännande att se! Imorgon far jag nog också iväg och träffar min vän Maria igen. Det är dags för en sådan där utställning av fina trädgårdar. Det är trevligt att träffa Maria, med en utflykt och så får man massor av inspiration när man ser de fina trädgårdarna. Så det ska bli kul!
Nu är det nog dags att ta itu med dagen.
Hej så länge! :)
På tisdagen orkade jag inte sitta hemma och uggla längre och smidigt hålla mig undan snickare men ändå ha något att sysselsätta mig med. Jag for till Saabs gym och tränade. När jag kom hem, så var de precis klara med alltihop och jag kunde lyckligt skriva på att det gjort ett jätte bra jobb. Sen var det bara att börja städa efter snickarna och när kvällen kom så var jag helt slut.
Den natten behövde jag sömn mer än vanligt men Neo höll inte med. Han tyckte minsann mamma kunde testa sina krafter lite just denna natt. Han var vaken större delen av den.
MEN.... så mitt i natten fick jag en timmes sömn och i början av den så hände något riktigt häftigt! Jag har ingen aning om det var min hjärna som spelade mig ett spratt eller om det som hände var att min mamma hälsade på. Klart är i alla fall att jag är helt tagen av händelsen och aldrig tidigare varit med om något liknande.
Det som hände var att jag låg och slumrade. Jag sov inte riktigt - var allt för mycket på spänn och beredd på att Neo skulle vakna. Jag tänkte på hur jag ska göra med jobb och lyssnade hela tiden efter Neos andetag i sin spjälsäng.
Då plötsligt var det som om jag vaknade - jag kan inte beskriva det bättre. Det var inte som om någon ruskade i mig bokstavligen - mer att jag plötsligt överraskades av något. Min bild med slutna ögon av Neo, byttes plötsligt och abrupt ut mot en bild av mamma som satt på en stol i ett kök. Hon sa ingenting men såg på mig och log med hela ansiktet. Hon var mer harmonisk än jag någonsin sett henne. Plötsligt kände jag hur mitt hjärta slog snabbare (inte i drömmen, utan på riktigt eftersom jag var vaken) och jag skrek som om jag skrikit på riktigt:
"MEN mamma!! Är du här på riktigt nu?! Jag har drömt om dig så ofta. Drömmer jag nu igen??!!) Då log hon ännu bredare och skakade lugnt på huvudet. Jag hann reflektera över att jag faktiskt var vaken och att hon satt kvar ÄNDÅ!! Sen försvann hon och jag satte mig käpprakt upp i sängen med en skyhög puls. Det var faktiskt lite skrämmande, trots att jag såg att mamma var lyckligare än jag någonsin sett henne. Men den skrämmande känslan av att jag varit vaken, och att jag pratat med henne, gjorde att jag hade svårt för att somna om. Jag halvslumrade sen i en timmes tid ungefär.
Nu i efterhand så känns det helt absurt! Jag har aldrig varit med om något liknande - oavsett om detta var min hjärna som spelade mig ett spratt - kanske pga flera timmars brist på sömn. Men jag kan inte släppa tanken på att det kändes så oerhört verkligt och jag väljer nu att tro att mamma kom till mig med ett budskap till mig och min familj. Hon mår bra nu - och hon är lycklig och finns med oss i resten av våra liv.
I förrgår for jag till Mellerud igen. Jag träffade mina vänner Natasza och Jeanette. Vi fikade och hade det jätte mysigt som vanligt. Stackars Jeanette hade dragit på sig en förkylning. Sen gick jag och Natasza en långpromenad. En väldigt mysig dag, måste jag säga. Tack och lov så sov sen Neo nästan hela natten och det kunde ju behövas eftersom jag därmed också fick sova lite då. :)
Igår for jag iväg och storhandlade. Jag veckohandlade matvaror men handlade också nya fina gardiner till våra fina fönster! Jonas ska få fast de där sakerna i väggen som håller uppe gardinstängerna så imorgon kommer de nog upp. Ska bli spännande att se! Imorgon far jag nog också iväg och träffar min vän Maria igen. Det är dags för en sådan där utställning av fina trädgårdar. Det är trevligt att träffa Maria, med en utflykt och så får man massor av inspiration när man ser de fina trädgårdarna. Så det ska bli kul!
Nu är det nog dags att ta itu med dagen.
Hej så länge! :)
Extremt effektiv och bra nässpray men extremt beroendeframkallande!
Nässpraysberoende
Idag har jag bestämt att jag ska testa mig själv lite. Jag ska försöka uthärda en hel dag utan nässpray!! Till saken hör att jag blev beroende av nässpray i slutet av min graviditet då jag blev kraftigt förkyld i vecka 36. Jag sov redan ganska dåligt som det var och jag var väldigt orolig att inte ha krafter när förlossningen skulle ske, så jag gick till apoteket och köpte mig min första nässpray i livet. När man är gravid, så har man ju sämre immunförsvar än normalt och jag anar att det var det som gjorde att förkylningen höll i sig i över två veckors tid. Men själva nästäppan fortsatte och därför fortsatte jag med sprayen eftersom jag annars skulle få ännu sämre sömn. Jag tänkte - bara tills barnet kommit, sen ska jag sluta!
Men men men.... När så Neo tittade ut, fick jag en liten chock. Jag hade nog förberett mig väl när det gäller det mesta. Det var inte ALLS så jobbigt med barn och att ta hand om ett barn som många sagt genom åren. Jag har inga problem med att arbeta och ta i och att ta hand om det lilla knytet var faktiskt BARA roligt! Säkert inte alla föräldrar som tänker så - men så var min lille kille så otroligt önskad och längtad efter också. :)
Den stora chocken som jag inte riktigt fattat, var att han inte sov på nätterna! Han hade inte alls fått in någon form av dygnsrytm och kunde vara vaken timmar i sträck på natten. Men eftersom jag ammade, så hade jag ett visst skydd genom att min kropp klarade sig bättre utan sömn än om jag inte gjorde det och sköterska på förlossningskliniken tipsade oss om att män inte klarar sömnbrist lika bra som kvinnors om ammar och att det ofta är orsaken till slitningar första tiden i förhållanden. Så det är jag som vaknat på nätterna - och av naturliga skäl, eftersom jag ammat och det första tiden var det enda sättet att få honom att somna om.
Efter några mjölkstockningar, magkatarr och fyra förkylningar på ett halvår (och jag som brukar vara sjuk KNAPPT en gång per år i vanliga fall!!), plus det faktum att jag gått in i väggen en gång i tiden, så ansåg jag att det inte var värt att DESSUTOM få brist på sömn pga nästäppa. Så jag har använt den där sprayen flitigt sen dess.
Men nu är det ungefär ett år sen så nu borde det kanske vara dags att försöka sluta - speciellt som jag snart ska börja jobba igen och mer än någonsin behöver tänka på min hälsa.
Så idag bestämde jag mig för att testa mig själv. Jag har inte tagit nässpray sen i natt och klockan är nu halv nio på morgonen. Vi får se hur länge jag håller ut. Min dröm vore att täppan försvinner till i kväll då jag ska lägga mig men jag anar att den kommer hålla i sig i några dagar - minst. Men men... hoppas kan man ju alltid.
Nu ska jag gå och se hur det går för snickarna. Idag är de klara med fönstrena, säger de. Just nu håller de på att sätta upp listerna runt fönstrena. Det är JÄTTE fint, vill jag lova!
Hej så länge!
Men men men.... När så Neo tittade ut, fick jag en liten chock. Jag hade nog förberett mig väl när det gäller det mesta. Det var inte ALLS så jobbigt med barn och att ta hand om ett barn som många sagt genom åren. Jag har inga problem med att arbeta och ta i och att ta hand om det lilla knytet var faktiskt BARA roligt! Säkert inte alla föräldrar som tänker så - men så var min lille kille så otroligt önskad och längtad efter också. :)
Den stora chocken som jag inte riktigt fattat, var att han inte sov på nätterna! Han hade inte alls fått in någon form av dygnsrytm och kunde vara vaken timmar i sträck på natten. Men eftersom jag ammade, så hade jag ett visst skydd genom att min kropp klarade sig bättre utan sömn än om jag inte gjorde det och sköterska på förlossningskliniken tipsade oss om att män inte klarar sömnbrist lika bra som kvinnors om ammar och att det ofta är orsaken till slitningar första tiden i förhållanden. Så det är jag som vaknat på nätterna - och av naturliga skäl, eftersom jag ammat och det första tiden var det enda sättet att få honom att somna om.
Efter några mjölkstockningar, magkatarr och fyra förkylningar på ett halvår (och jag som brukar vara sjuk KNAPPT en gång per år i vanliga fall!!), plus det faktum att jag gått in i väggen en gång i tiden, så ansåg jag att det inte var värt att DESSUTOM få brist på sömn pga nästäppa. Så jag har använt den där sprayen flitigt sen dess.
Men nu är det ungefär ett år sen så nu borde det kanske vara dags att försöka sluta - speciellt som jag snart ska börja jobba igen och mer än någonsin behöver tänka på min hälsa.
Så idag bestämde jag mig för att testa mig själv. Jag har inte tagit nässpray sen i natt och klockan är nu halv nio på morgonen. Vi får se hur länge jag håller ut. Min dröm vore att täppan försvinner till i kväll då jag ska lägga mig men jag anar att den kommer hålla i sig i några dagar - minst. Men men... hoppas kan man ju alltid.
Nu ska jag gå och se hur det går för snickarna. Idag är de klara med fönstrena, säger de. Just nu håller de på att sätta upp listerna runt fönstrena. Det är JÄTTE fint, vill jag lova!
Hej så länge!
Neo i busartagen! :)
Nya fönster!
Jisses, det är inte utan att man börjar bli lite trött. Igår gick jag en nästan två timmar lång promenad och efter en natt med näst intill icke existerande sömn, så for jag idag först till Uddevalla för att träffa doktorn och sen tillbaka hem där snickarna nu höll på som bäst med att byta våra två-glasfönster till tre-glas. De har hållit på hela dagen och det är inte utan att man är lite snurrig efter att ha varit tvungena anpassa sig till situationen och burit på Neo större delen av dagen eftersom det ligger skräp och fönster överallt. Men tusan vad bra det blir!
Men Aslan, vår vovve, var smått hysterisk förut - han undrade så klart vad det var som hände med så många människor i huset och alla saker utanför och inne i huset. Han skällde och var så orolig att jag fick ta med mig honom och Neo på en långpromenad idag också. Men att laga mat var inte att tänka på. Det fick bli korv med bröd i microugnen! Det är damm över hela huset så vi kommer ha att göra imorgon efter att snickarna varit här. :) Men men... bra blir det i alla fall!
Det verkar som att de blir klara imorgon eftermiddag, tack och lov. Hade egentligen planerat att åka till Mellerud och hälsa på Natasza och Jeanette imorgon men eftersom snickarna är här, så ville varken snickarna själva eller Jonas att huset skulle vara obevakat så jag har snällt fått hålla mig hemma, så när som mina promenader. Men men... turen till Mellerud blir nog på onsdag istället som det ser ut nu.
Nu får jag ta hand om mitt barn igen!
Hej så länge!
Men Aslan, vår vovve, var smått hysterisk förut - han undrade så klart vad det var som hände med så många människor i huset och alla saker utanför och inne i huset. Han skällde och var så orolig att jag fick ta med mig honom och Neo på en långpromenad idag också. Men att laga mat var inte att tänka på. Det fick bli korv med bröd i microugnen! Det är damm över hela huset så vi kommer ha att göra imorgon efter att snickarna varit här. :) Men men... bra blir det i alla fall!
Det verkar som att de blir klara imorgon eftermiddag, tack och lov. Hade egentligen planerat att åka till Mellerud och hälsa på Natasza och Jeanette imorgon men eftersom snickarna är här, så ville varken snickarna själva eller Jonas att huset skulle vara obevakat så jag har snällt fått hålla mig hemma, så när som mina promenader. Men men... turen till Mellerud blir nog på onsdag istället som det ser ut nu.
Nu får jag ta hand om mitt barn igen!
Hej så länge!
Mamma
Funderar och funderar och funderar!
Ja se nu har jag att fundera på. Det verkar som att det är svårt att överge yrket som säljare helt - i alla fall när man blir erbjuden ett nytt jobb som verkar intressant. Ett par före detta kollegor var hemma hos oss och erbjöd mig ett par jobb. Ett av jobben verkar intressant och efter att ha kikat på vilka kriterier som gäller, så har jag som sagt att fundera på. Jag hade ju helst velat komma bort från provisionsbiten helt.
Men... dels så verkar produkten vara ganska så lättsåld och när chefen godkände mina önskemål, så var det inte lika lätt att tacka nej. Mina önskemål är att:
* Jobba dagtid (en förutsättning för att kunna jobba där med tanke på dagis öppettider samt hur tidigt på mornarna Neo vaknar och med tanke på att Jonas åker tidigt till jobbet och inte kan ta hand om Neo då).
* Slippa samtal från dem på icke arbetstid (jag måste få SLÄPPA tankarna på jobb när jag inte jobbar, annars går jag in i väggen igen!!) - vilket så klart förutsätter att jag säger till dem vilka tider jag jobbar.
* Att slippa ALL press what so ever - jag presterar det jag ska för att vara lönsam i företaget, men utöver det så behöver jag slippa press - eftersom jag trots allt är en hygglig säljare, så är jag ju RÄTT bra på att pressa mig själv!! (speciellt som jag gått in i väggen en gång i tiden - säger väl iofs en hel del bara DET)
Ytterligare press gör att jag kör slut på mig själv. Snarare behöver jag någon som bromsar mig - som säger "STOPP! Nu räcker det! Ta hand om dig själv och sluta tänk på prestation ett tag!" Men jag tror det är lättare sagt än gjort att godkänna mina önskemål. OM jag väljer att tacka ja till det här jobbet, så kommer jag nog få påminna dem om det både en och två gånger. Det är ju ett gäng säljare jag kommer arbeta med och av förklarliga skäl, så är de ju själva intresserade av att prestera och då är det ju lätt att projiceras in i samma tankegångar. Men men... Får fundera lite ytterligare på det.
På lördagen var det mammas födelsedag. Jag köpte en blomma och for till Hunnebo och träffade släkten på mammas sida, vid mammas grav. Sen for vi till Lysekil där min mormor bor och åt jätte goda pajer. Det är så klart jätte jobbigt att hälsa på mamma, men kanske även bra eftersom det blir mer verkligt då. Är än idag inte helt säker på att jag förstått vad som hände i maj i år. :/ Nu har jag i alla fall fått ett foto på henne av pappa som jag ramat in och ställt på en hylla. Det är ett jätte fint foto som visar henne när hon fortfarande inte var så sjuk, och det är inte ett allt för gammalt foto för att kännas avlägset.
På söndagen for jag till Uddevalla och träffade Maria och Åsa (inte syster Åsa utan kompis Åsa). Vi gick en strandpromenad och åt på ett jätte fint kafé.
På onsdagen for jag till Trollhättan och gick på marknaden där, åt en jätte god lunch och bara hade det allmänt trevligt med Camilla. Vi åt på ett kafé/en lunchrestaurang där Jonas dotter Nathalie jobbar och jag hade hoppats på att Neo skulle få träffa sin syster men hon råkade vara sjuk just denna dag. Men efter att jag skickat ett sms till henne, så kom hon en snabb sväng - hon hade ändå varit på apoteket. Typiskt nog, så hade Neo precis just då, somnat och den där sömnen var han i desperat behov av så vi får hoppas att han får träffa henne snart igen istället.
Jag har varit ganska duktig och tränat lite då och då nu den här veckan också. Måste ju komma i form om jag ska börja jobba i november. Lite svårt att vara allt för aktiv, eftersom jag behöver tänka på återhämtningen också och den biten kan det ju vara svårt med ibland när man har en liten kille som ogärna sover hela nätterna utan minst tre-fyra avbrott. Det är ju inte alltid man lyckas somna om så där på direkten när man blivit väckt. Det kan bli ganska många timmars brist på sömn ibland. Och inte kan jag ta igen det på mornarna för Neo har ju inte någon vidare lust att ligga själv och titta upp i taket. :) Och har man då tränat eller gjort något allt för aktivt, så känner jag att det mer sliter än gör nytta. Så det är en balansgång det där... Men det blir nog bättre med det. :)
Jonas mamma for till Ullared på onsdagen och på fredagen kom hon med massor av kläder till Neo! Jätte bra!! Bland annat en jätte fin vinteroverall! :D DET behövdes vill jag lova för den han hade förra året är nååågot för liten nu. :)
Igår for jag till Ljungskile och träffade Maria och Åsa igen. Det var en marknad i Backamo (japp - jag gillar marknader!! :)...) med lite extra underhållning för barn, så Marias dotter Nemi hade jätte kul, gissar jag på. Neo var lite för liten men det var så klart mycket roligt att titta på i alla fall. :) En jätte trevlig dag, måste jag säga.
Idag ska jag försöka ta mig till gymet igen och träna. Få se om jag kommer iväg som planerat. Håller tummar fötter och tår. ;)
Nu måste jag se efter Neo. Han håller nämligen på att äta upp ett papper.
Hej så länge!
