Min syn på översittare

Nu kommer ett sådant där "jobbigt" inlägg igen, så ni som har ont av att man delger sig av sina innersta tankar kring människans beteende eller bara anser att man ger för mycket av sig själv, bör sluta läsa ungefär.... här. Ni andra, kanske mer hela människor, som intresserar er för andra människors tolkningar av verkligheten och vågar möta er själva (för det är ofta det som sker när man börjar skrapa på ytan lite), så kan ni fortsätta läsa - om ni orkar. Jag är innerligt trött på översittare i vårt samhälle. Man ser dem överallt. Det mest tragiska är att de genom projektion, försöker övertyga andra människor om att DE är de som är friska, att de lever det bästa livet - men natuuuurligtvis utan att skryta - notera här - öppet! Det ska framkomma ändå är tanken - genom värderingarna, det man väljer att prata om, undviker att prata om, det man prioriterar och det man väljer bort. Har man inte så mycket kunskap kring det här och kanske har dålig självkänsla, så är det lätt att man tror på deras utopi och illusion av verkligheten. För det ÄR en illusion!!! Det ironiska är att DE förmodligen är de sjukaste av alla!! En "stark" människa må kunna vara känslokall och oempatisk, men en hel och frisk människa, har tillgång till ALLA sina känslor, och litar på sig själv såpass mycket att man vet att man pga DET är en frisk människa och inte tvärtom, som översittarna ofta vill visa. En människa som inte behöver PRESTERA för att älska sig själv och som tillåter sig själv att göra misstag, förlåter sig själv för dem och som inte kategoriserar människor i DEM och i OSS, är de människor som är absolut "starkast". - Om man inte behöver bevisa för andra att man duger genom någon form av prestation, så lägger man inte så mycket makt i andra människors händer om vad man ska tycker om sig själv. - Om man tillåter sig själv att göra misstag och LITAR på sig själv, så är det svårt för andra människor att projisera sina brister. - Om man inte kategoriserar människor i OSS och i DE, så blir inte fallet så högt om man plötsligt står ensam eller förlorar vänner man har. ALLA människor kan bidra med något och man kan alltid lära sig något av andra människors erfarenheter och är man lite ödmjuk och inser det, så kan man lära sig ganska mycket här i livet! Om man "måste" tillhöra en speciell grupp, så finns alltid risken att man kan falla ur den gruppen, om man bara känner sig trygg i den sortens grupp, så har man mycket att förlora. Thats it! De värsta översittarna här i världen är de som vill påskina att de INTE är det. Man säger "vi ääääär ju så fina", för att liksom avdramatisera det hela och visa någon slags ödmjukhet till andra och på så vis nästan ännu mer stärka det faktum att de faktiskt ÄR mycket finare än andra. Men nu kommer det finurliga i kråksången. Om man inte TROR på deras illusion, om man fortsätter lita på sig själv, och avslöjar deras spel - för det ÄR bara ett spel - så finns det absolut INGENTING de kan göra för att faktiskt få den ställning de maniskt eftersträvar. De får bara sin rang eller status av dem som "går på" deras illusion. Det behöver inte bara vara psykopater och narscissister. Det finns många människor som pga sin uppväxt och de värderingar och bristbehov de fått projicerade, framstår som direkt iskalla människor. Men det är inte så svårt att se att de är fullständigt skräckslagna egentligen! JUST PGA att de är så beroende av sin grupp - sin tillhörighet och de människor de älskar att omge sig med, så kan de omöjligt vara orädda och hela som människor. Som sagt - de starkaste människorna ÄR de som inte behöver prestera för att på så vis BEVISA för sig själva och andra att de duger, är de människor som lättast behåller lugnet, som litar på sig själva och inte låter sig bli projicerade. Inte lätt alltid - för det är sååå lätt att bli utanför i det här samhället. Det viktigaste är att man inte överger sig själv!!! Thank you!!

Mor och son sover middag!


Behov av korv med bröd när man plaskat omkring i bassängen jätte länge!


Badhusbesök!

Igår så for vi till badhuset, jag och Neo. Jonas är ju där flera dagar i veckan nu för tiden när han tränar så han var av förklarliga skäl inte lika sugen på att åka dit.

På Vattenpalatset här i stan så har de en ganska så stor avdelningar för små barn i Neos ålder. Det finns rutchbanor och små fontäner som sprutar vatten lite lustigt. Med hjälp av vattenkannor, hinkar, roliga ställningar man kan klättra upp för osv, så blir det jätte roligt för små 2-åringar som Neo!

Det var så kul så vi var tvungna att äta korv med bröd och dricka festis för att orka ett tag till.

Detta var tydligen tillräckligt för att hah skulle känna mig utmattad och börja känna av halsonten igen! Är SÅÅÅÅ trött på mitt immunförsvar! Visserligen så både jobbade jag, lagade mat, bakade dubbel sats bullar, gick långpromenad med min syster och städade upp efter bakning och matlagning.

Och med tanke på vilken envis infektion jag dragits med i flera veckor nu, så var det kanske inte konstigt att kroppen inte fixade det!

Därför har jag idag försökt ta det så lugnt som det bara går. Igår kväll så mös hela familjen mest framför teven förvisso men det är märkligt vad mycket man liksom mååååste göra på dagarna även om man vill ta det lugnt!! Tur vi är två vuxna! Fråga mig inte hur ensamstående fixar detta själva!

För hur man än vrider och vänder på dagen så måste vi ju ta hand om vår ädelsten. Han behöver riktig mat lagad helst två ggr dagligen. Som tur är så är jag smart nog att portionera upp rester och frysa in inför helgerna så jag iaf oftast bara behöver laga mat EN gång under dagen.

Sen ska det diskas, idag var jag tvungen att klippa Neo, diska upp, dammsuga lite och så klart öva lite med pottan samt det vanliga med blöjbyten, dusch av liten pojke osv.

När Neo sovit middag tänkte jag byta sängkläder till oss. Och kanske behöver vi sen sätta på en tvätt. Jonas brukar iofs vara den som mest tvättar. Han går också många långa promenader med Aslan, vår hund som behöver komma ut. Puh!!!

Ja jag fattar inte idag vad jag gjorde på dagarna förr. Men helt klart är iaf att jag tänker ta det så lugnt som det går - som vår lille juvel tillåter så att säga - iaf idag. :)


Cooling!


Kusinkärlek?


Besök av syster!

Den här veckan har funkat hyggligt bra faktiskt. Har jobbat i Trollhättan och det är ju skönt att slippa köra så långt. :)

I veckan fick vi ännu en stor kasse fullproppad med jätte fina kläder till Neo, knappt använda. Så idag fredag så ställde jag mig och bakade en dubbel sats bullar. Något vill jag ju tacka med!

Lagom till att bullarna var klara så kom min syster och hennes son Elliot på besök. Jätte mysigt! Han är så bedårande söt så man nästan vill ta en tugga av de där gosiga kinderna!

Vi gick en promenad i skogen med barn och hundar och Elliot sov hela vägen. Sen var det så klart gott med några bullar och kaffe! ;)

Neo har varit jätte duktig på pottan. Vi introducerar den på ett lekfullt sätt (som sagt), och det har minsann gett resultat! Jätte skoj är det, tycker Neo och superstolt är han så klart när det finns något där när han reser sig upp. Ha ha! Sååå urgulligt!

Jag hade tänkt åka till Natasza imorgon men det blev ändrade planer så jag funderar på att antingen åka till Vattenpalatset med Neo eller åka pulka i backarna. Kanske både ock rent utav! ;)

Tja vi får se vad dagen har att erbjuda helt enkelt. Nu ska här nanas! :)


Ringar under ögonen sömnbrist och stress men ääändå glad!

Den här veckan har varit helt spooky. Får nog börja från början. I måndags mådde jag så dåligt så jag fick snällt stanna i sängen. Myyycket frustrerande för en prestationsinriktad tjej som mig.

På tisdagen mådde jag urdåligt men jobbade ändå och märkligt nog bar det frukt både tisdag onsdag och torsdag! Är mäkta imponerad själv av min insats IOM att jag verkligen inte varit frisk.

Till min stora glädje så ringde min chef idag och gav mig massor av beröm. Jag har nämligen bara två ånger på hela december! Det kanske inte säger så mycket men med tanke på hur lite jag fick sålt i december så är jag jätte glad!

Jag har även ringt ett medium och ska träffa henne om en månad. Ska bli jätte spännande! Hoppas så klart att mamma ska komma men räknar inte med något. Ovsett hur seriöst det är eller hur mycket man vill tro på det, så skänker det tröst att tro på någon form av "efter-livet" och att man kommer träffas igen och det hoppet och den trösten skadar väl ingen? Min väninna Camilla var sugen på att hänga på så jag hoppas verkligen det går bra för mediumet för det hade varit skönt om hon följde med!

Imorgon ska Camilla ha Mary Key-party (stavas det så?) och jag hoppas såååå att jag mår såpass att jag kan hänga på!! Har ju varit sjuk till och från i över en månad nu och jag känner att all stress och press börjat sätta sina spår så jag måste vara väldigt försiktig! Men samtidigt måste man ju vårda sina vänskaper (säger man så?) så det är ingen enkel ekvation för att få livet att funka!!

Neo har kissat flera gånger i pottan nu och han tycker det är såååå spännande!

Apropå Neo. Vi var på möte på förskolan igår. Jag blir nästan alltid tårögd så glad jag blir för jag får nästan alltid höra vilken go liten kille vi har. IOM att jag själv blev mobbad som barn, så ligger det en liten gnagande oro att något sådant ska hända Neo.

Men vi har en jätte go kontaktperson på Neos dagis som jag upplever vara såpass uppmärksam, trygg och smart att hon skulle upptäcka om han skulle fara illa på något sätt.

Och igår sa hon att det finns inte en chans att Neo skulle bli mobbad!!! De märker ju redan nu vilka som har både tendens att bli mobbare och mobbade men Neo ger de sig INTE på!! Inte pga - som jag trodde - att han biter ifrån mest verbalt eller slåss, utan för att han är för orädd, trygg, snäll och omtänksam!!! Kan man höra något finare som mamma?!!! :)

Hon sa också att Neo är den förste att se om något annat barn är ledsen så han har stooor empati och är väldigt omtyckt av alla. Tårar kommer i mina ögon när jag tänker på det! Ingenting är viktigare för mig än att Neo mår bra!

Nu ska jag förbereda mig för att hämta honom på förskolan!

Hej så länge!


Ytterligare ett recept!

Min kycklinggryta

Jag har börjat göra en kycklinggryta som jag tror Per Moberg hade gillat. Såsen gör jag nämligen på hemmagjord fond! Den tar lite tid att tillaga IOM att man gör den från grunden. Men i gengäld så är den fantastiskt god och påminner mig om min egen mammas grytor när jag var liten. Neo äääälskar den! Den är ju mild, nyttig och god även för de små. :)

Så här gör jag den=

1 färsk hel kyckling
1 paket med grytgrönsaker
(tror de flesta butiker har dem) dvs en bit purjo, en gul lök, 2 morötter, en bit rotselleri, en palsternacka.
Hacka allt i mkt grova bitar.

Lägg kyckling och alla grönsaker i en stor kastrull och täck med vatten.
Lägg till tio 10 vitpepparkorn och 3-4 lagerblad och koka upp!
Låt sen småputtra i drygt en timme.

Plocka sen ur kycklingen, sila bort grönsakerna och var noga med att spara skyn (fonden). Reducera skyn genom att låta den stormkoka en halvtimme eller så. (kolla till den då och då)

Häll i grädde på känn, kanske 2 dl, gör en toppredning på 2 msk mjöl blandat med lite grädde, häll i och koka upp. Salta på känn (eller en kycklingbuljongtärning)

Rensa kycklingen när den svalnat. Dela i mindre bitar och lägg i grytan med såsen. Klart!!

Jätte gott med färsk pasta eller ris och en god sallad till! :)


Biff Enchilladas

500 g lövbiff
1 purjolök
Arla smör
1/2 tsk salt
2 dl Arla Köket lätt crème fraiche paprika&chili
6 stora tortillabröd
1 dl Arla Köket riven ost gratäng

Sätt ugnen på 250°. Strimla köttet och purjolöken. Bryn köttet i smör i en stekpanna. Lägg i purjolöken och krydda med salt. Rör ner crème fraiche och låt allt koka ihop 1–2 min. Bred ut röran på tortillan och rulla ihop. Lägg rullarna på ett ugnssäkert fat. Strö över osten. Gratinera i övre delen av ugnen ca 5 min tills osten fått färg. Servera med sallad, paprika och majs.


Lugn helg!

Den här helgen har så illa tvunget varit ganska så lugn. Förkylningen bröt nämligen ut med full kraft, natten till lördagen. Om det nu var en ny förkylning eller bara den gamla som bröt ut igen, har jag ingen aning om. Jag har ju inte varit helt frisk sen veckan innan jul så det ligger ju nära till hands att tro att det är den första förkylningen som hållit i sig.

Det roligaste den här helgen har ändå varit vår pottsuccé här i stugan. Köpte potta till Neo på fredagen och på lördagen hade han kissat för första gången! Gissa om han var stolt!!! Hans föräldrar också så klart!!! Är förvånad över att han så snabbt förstod vad han skulle göra. Antar att han ser de hur de andra barnen gör på förskolan. :)

På lördagen gjorde jag ICAs recept på Biff Enchilladas till middag - som jag och Jonas älskar! De ser kanske inte supergoda ut när de är färdiga men tro mig - det ÄR de!

Morfar Hans och morbror Christian kom hur som helst på besök under dagen. Jonas for iväg till Bosse på besök och på det hela taget så blev dagen ganska okej ändå.

Idag på söndagen mår jag ännu sämre så det blir en extremt lugn dag så jag orkar jobba imorgon. Mår jag fortfarande dåligt så tänker jag kontakta vårdcentralen för att ta reda på vad det här är.

Nu ska jag kika på Gladiatorerna som vi spelade in igår kväll.

Hej så länge!


Biff Enchilladas!


Pottsuccé!


Bråda dagar!

Varför sitta hemma och vara sjuk när man kan jobba? Ibland undrar jag om jag är från vettet. Måndagen efter nyår satte jag av för att jobba - i Åmål - sjuk. Det var ingen hit men jag fixade det ändå tack och lov!

När fredagen kom, så for jag och Neo till Mellerud och träffade Camilla och Jeanette. Jag var fullständigt utslagen men de senaste månaderna så har jag varit det varenda gång eller så har det tillstött andra hinder av olika slag, så jag kände att jag struntar i det!

Jätte trevligt så klart och Camilla hade bakat sina supergoda nyttiga scones! To die for!! Lovar!!

Veckan som var så har jag faktiskt börjat jobba i Trollhättan igen. Var lite nervös för det IOM att jag sålde där såpass hårt för bara ett år sen. Jag var lite orolig för att det inte skulle finnas tillräckligt många potentiella kunder men döm om min förvåning när det faktiskt gick riktigt bra!

Håller tummarna för att lyckan ska hålla i sig!

Idag köpte vi Neos potta!! Vi ska ta det jätte lugnt och mer på ett lekfullt sätt, och förhoppningsvis lite kul sätt, försöka göra det till en naturlig del i vardagen. Det innebär att bara testa den än så länge och se vad som händer när han sitter där. :)

Dags att kika lite på teven!
Hej så länge!


Lik sin pappa men söt ändå ;)


Neo med sin nya fina gitarr :)


Neo och Frasse myser tillsammans


Neo och Aslan hemma hos moster Åsa på Julafton


Mellandagar och Nyår

Några nätters brist på sömn får tydligen följder. Först var ju jag själv sjuk, sen blev Neo sjuk, sen - under mellandagarna, blev både jag och Jonas sjuka - igen!

Hade massor planerat den veckan. Inget av det blev gjort så klart och stackars Neo, hade nog ingen vidare kul vecka. Våra krämpor fortsatte över Nyår och varken jag eller Jonas skulle orka vara uppe till 12-slaget så vi åt lite oxfilé och potatisgratäng själva här hemma och sussade gott redan runt nio - för att sen vakna av alla raketer titt som tätt under natten.

Men det var skönt att vi tog det så lugnt eftersom alla sjukdomar och brist på sömn i kombination med alkohol och ännu mer brist på sömn, säkert hade gjort oss sängliggande ännu en vecka. Istället kom jag upp och lyckades ta mig till Åmål för att jobba på måndagen och det kändes bra, med tanke på hur länge vi varit sjuka nu.

Nu tänker jag ta en dag i sänder. Jonas är ju snart arbetslös och det är ju väldigt osäkert hur framtiden ser ut men vi försöker att inte oroa oss. Även om det är svårt att låta bli då och då ändå så klart. Men en sak är super och det är att han tar hand om sig själv så himla bra nu! Det kommer ju säkert underlätta allt för honom oavsett hur framtiden ser ut.

Nu gäller det bara att komma in i vardagen igen och jag känner att vi är på god väg - på alla sätt.


RSS 2.0