johannaxostlund

Idag fick jag äntligen hem mitt älskade cerum som jag lyckats bli smått beroende av. Inte så billigt minsann men ack så bra!

De hade sålt slut på lagret men jag betalade för en paket och de lovade mig att skicka den så fort den kom in i lager igen.

Så nu vill jag tipsa om www.hudoteket.se
Anledningen är bland annat en riktigt fin goodiebag som jag fick för att jag fått vänta. En sminkväska full av prover samt ett läppbalsam! SÅ ska det gå till!

I vanliga fall levererar de dina varor inom högst ett par dagar och bifogar alltid ett par andra prover.

Så har du råd att lägga lite extra - de är inte jätte billiga dock, så investera i detta cerum!! För mig räcker det i minst ett halvår eftersom det är extremt drygt. Så i slutänden så blir det inte dyrare än andra mer vanliga ansiktscrémer och liknande. Sen skadar det inte heller att det inte är djurtestat och helt fritt från farliga kemikalier!!

Var hos studievägledare på Högskolan i veckan och fick lite vägledning om vad jag ska söka nu till hösten och gå igenom mina möjligheter att komma in på den utbildning jag väljer.

Vi kom ganska snabbt fram till att jag har goda möjligheter att komma in på nästan vad jag vill i de områden jag är intresserad av! - något som chockade mig ganska rejält kan jag säga!

Ekonomprogrammet med marknadsföring som inriktning, lutar det åt att det blir och eftersom jag har dubbelt så högt resultat på Högskoleprovet än den person som kom in i höstas hade med lägsta resultat, så känns det riktigt lovande!

Det känns lite läskigt måste jag säga. Dels är jag rädd för den studieteknik som krävs när man läser på högskolan och som jag inte har någon erfarenhet av. Men också att jag har för hög halt stresshormoner i blodet för att min skalle ska kunna ta in all information.

Jag är också lite orolig över den sociala biten eftersom jag mestadels jobbat själv senaste åren.

Jag hoppas allt löser sig.

Min förhoppning är att kunna arbeta ihop en rejäl buffert inför hösten eftersom jag då återigen måste leva på CSN. Samtidigt så kräver min bil en hel del renovering och det kommer kosta. Ingen lätt ekvation. Dessutom så måste jag hela tiden tänka på min historik med utmattningsdepression, vilket jag oerhört lätt glömmer i ivern att prestera och drar sen på mig ena psykosomatiska symptomet efter det andra.

Till hösten köper jag busskort till och från skolan. Finns ju jätte bra förbindelser till och från och minskar förhoppningsvis mina bensinkostnader rejält (plus övr bilkostnader). Om jag orkar och får för mina chefer så hoppas jag kunna jobba någon eller ett par dagar per månad för att dryga ut inkomsten lite.

Blir stressad bara jag tänker på detta men hoppas allt kommer lösa sig till det bästa!

Idag är jag hemma med Neo som fortfarande är lite sjuk men imorgon åker jag till Alingsås och jobbar igen!

Jahap! Här ligger man med begynnande förkylning - för typ tredje dagen i rad. Men nu känns den lite värre så det finns väl en risk att den bryter ut nu. Suck!!

Igår fick vi dessutom hämta Neo på förskolan eftersom han hade lite feber. Jonas var också lite krasslig.

Efter myyycket pusslande så fixa vi så jag kunde lämna in min bil på verkstan, samtidigt som Neos farmor passade Neo och elektrikern kom och började fixa med allt han skulle fixa. Sen hann jag precis hämta bilen innan jag skulle iväg till mitt möte på Högskolan med syokonsulent.

Att bilen är ett kapitel för sig och att jag förmodligen håller på att bli lurad på mer renovering än den behöver, går jag inte in vidare på.

Istället nöjer jag mig med att informera om mina kommande planer!! Syon sa nämligen att jag lätt kommer in på Ekonomprogrammet i TROLLHÄTTAN på mina betyg!! Men det som var riktigt kul att höra var att den som kom in på Ekonomprogrammet med lägst högskolepoäng i höstas, hade 0,6!! Jag har dubbelt så högt resultat!

Nu hoppas jag förvisso på att det inte sker någon form av utgallrande där gymnasieelever har förtur. Men det tycker man ju att syon borde ha informerat om i så fall. Jag ska ringa henne och höra om detta imorgon för säkerhets skull! Men man kan lugnt säga att jag iaf känner mig hoppfull!!! :)

Jag hade rätt okej självförtroende i skola osv för några år sen men har känt mig allt mer bortkommen och någon slags inlärd hjälplöshet - dvs att det är inget för mig. Men nu har ett litet ljus tänts igen! Hoppas jag kan förvalta det väl och på ett bra sätt!

See ya!!

Alla människor förtjänar respekt och hänsyn. Ingen förtjänar något annat - till den dagen att man bevisar något annat.

Men respekt kan ges på olika sätt och ibland beter sig folk respektlöst mot andra, till synes helt omedvetet. Svaret blir då eventuellt ett respektlöst gensvar och har då "givaren" inte uppfattat att hon/han skickat iväg ett respektlöst budskap som det respektlösa svaret bygger på, så utvecklas snart ett spel där någon är offer och den andre/ förövare.

Sen kan man bete sig respektlöst på ett social accepterat sätt - vilket kan göra mig arg ibland. Om någon talar "till" en annan person snarare än "med", exempelvis. Detta tycker jag mig ofta se om några i en socialt sammansvetsad grupp ser en person som "barnslig" eller "trasig". Det ger plötsligt vissa den auktoritära möjligheten och "rättigheten" att tillrättavisa "offret" (som säkert ofta samtidigt kan ses som förövare etc).

En tillrättavisning må vara befogad, men om själva sättet att prata med den här människan ändras - om man börjar tala "till" den här människan snarare än "med", så tycker jag att folk har skyldighet att vara lite lyhörda.

Även om den här personen beter sig "barnsligt", "omoget" osv, så ger det inte automatiskt andra rätten att inte respektera henne eller honom!! Självklart ska man ingripa om ex någon far illa av det "barnsliga" beteendet. Men om det är personen själv som gör det så måste det få vara hans eller hennes eget val hur man vill hantera det. Den rätten har man alltid som människa!!

Det finns en fin gräns tycker jag - när man ingriper och tvingar någon till en förändring i positiv riktning på ex lång sikt och att kränka någon. Alla är inte mogna att ta itu med sig själva eller sina problem. Man måste få göra det valet själv!

Jag blir mäkta irriterad över den här socialt accepterade respektlösheten!!
Jag önskar fler kunde se steken från båda sidor!

Ja så ligger man här med magvärk igen. Allt tyder på att det är magkatarr men ändå blir jag skräckslagen.

Anledningen är något som heter Emetofobi. Dvs rädslan för att kräkas. I mitt fall är den extrem. Så till den milda grad att jag senast det hände...nu ska vi se...när jag var 9 år gammal, 29 år sen - fick sådan dödgångar att det blev svart framför ögonen.

Det är svårt att förklara för någon som aldrig varit med om den ångesten hur fruktansvärd den är! - hur man desperat letar efter halmstrån att klamra sig fast vid när rädslan smyger sig på men misslyckas gång på gång allt eftersom rädslan blir allt mer intensiv och mörkret sakta närmar sig. Jag ger begreppet dödsångest ett ansikte just då.

Jag hoppas nu att allt snart blir bättre igen. Håller alla tummar, fötter och tår som jag har!!! För mitt upp i alltihop så är jag dessutom mamma. Och som mamma så kan jag inte tillåta mig själv att bli rädd så som jag förr brukade. Då är det tur att Neo har en pappa som inte är rädd.

Nu ska jag försöka ta hand om mig själv!

God natt!

Förra veckan präglades av prestationsångest vilket genererade i rätt många ordrar. Det brukar ju bli så när jag får prestationsångest i jobbet. Inget vidare smart och sunt sätt att leva - iaf om man vill slippa paykosomatik!

Men i alla fall - igår tog jag, min syster och bror med oss mormor på Chess i Göteborg. Först åt vi middag hos min bror som jag och min syster komponerat ihop. Jätte lyckat! Sen for vi in till Göteborgsoperan och såg på musikalen. Den var fantastiskt bra! Och riktigt bra musik! Underbart trevlig dag!!

Idag hade jag tänkt ta det lugnt. Men som alltid är det svårt när man har hund som måste rastas, barn som behöver uppmärksamhet på olika sätt, mat som måste lagas, disk som måste diskas och en hund som får magsjuka! Passade på att städa huset "när jag ändå var igång" liksom. Varför inte baka äpplekaka också - som jag dessutom åt alldeles för mycket av - med magont som följd! Så nu är jag lagom utvilad inför imorgon. Inte!

Jonas har jobbat nästan hela dagen. Helt okej. Mardrömmen är om han måste jobba natt eftersom jag är sjuk i skallen (jag är inte DIREKT kompis med min kropp när det gäller det här!!!) som inte kan sova om jag vet att Jonas inte sover i rummet bredvid med Neo.

Är så himla rädd att Neo ska vakna och vara orolig över vart jag och Jonas är. Förmodligen en skada jag fått sen första året då Neo sov hos mig och jag sov NOLL timmar på ett helt år!! Möjligtvis någon timme, 20 minuter här eller där.

För att snabbt förklara hur det kan bli så här så får jag berätta att jag hade sömnproblem pga stress redan innan Neo föddes. Tex sov jag och Jonas i skilda sovrum eftersom min käre sambo vet hur man snarkar!!

Hur som helst. När Neo antingen inte sov alls (innan han fått in dygnsrytmen) alternativt vaknade varje halvtimme - varannan timme första halvåret, så utvecklade jag någon form av psykisk skada tror jag. Jag satt med honom i knät i flera timmar varje natt eftersom han inte somnade.

När han väl somnat bar jag försiktigt över honom till hans säng. Om jag hade tur så vaknade han inte men jag visste alltid att han skulle vakna inom iaf 3h -oftast tidigare.

Första ggn han somnat, kunde jag i början somna... Efter kanske 30 min. Precis när jag somnat vaknade han ofta och jag fick sätta mig med honom i knät igen. Nästa gång han somnade fick jag lite svårare för att somna än första. Efter en halv natt med så många gångers vaknande (han alltså) så var jag klarvaken -drogad av stresshormoner!!

När jag så skulle få börja sova eftersom Jonas kunde ta över nattvaket då jag slutat amma och vi slutat med välling på natten - så minns jag att det tog flera nätter innan jag vågade lita på att Neo har en pappa som fixar det här! Med bravur dessutom!! Han började nämligen sova på nätterna i den vevan!!

Kanske berodde det på att Jonas inte likt mig har/hade så mycket stresshormoner i blodet att han vaknar så fort Neo vänder på sig i sängen. Suck!! Men lite frustrerande är/var det!!

Samtidigt så smärtar det mig att jag inte kan trösta mitt barn om han vaknar med mardrömmar på nätterna!!! Jag vet ju att Jonas finns där för honom men jag minns ju hur viktigt det är att få krypa ner hos mamma och pappa när mardrömmarna är där!!! Usch vad hemskt!! Men jag vill ändå finnas där för honom!! :(

Ja ja... Som väl är så blir det bara arbete på kvällen idag för Jonas så jag får nog sova i natt. Jonas lämnar dessutom Neo på förskolan imorgon bitti så jag kan - om jag vill, sova lite längre eftersom bilen ska in på Bilbesiktningen imorgon bitti innan jag far och jobbar.

Det kan bli en rackarns stressig vecka så jag vet att det är superviktigt att hålla prestationskraven nere - hur man nu gör det!

See ya folks!

Alla mina underbara bloggare som jag följer, envisas med att vila denna söndag så jag tänkte att jag får skriva själv istället då. :)

Helgen har varit trevlig måste jag säga. Har umgåtts nästan uteslutande med en väninna och hennes barn. Vi har tagit med barnen till badhuset ena dagen, andra dagen gick vi långpromenad ala terräng och stack sen en sväng till lekparken så barnen fick röra på sig istället och mammorna vila benen. Idag gick vi igen - fast en lugnare sväng och lät barnen leka hemma hos oss efteråt istället medan mammorna fikade.

Förra veckan for vi med Frasse till veterinären med skadad tass. Det blev krage och inlindad tass för honom samt DRYGT 2000kr fattigare för hans matte! Huuu vad dyrt!

Nu mår Frasse bra igen men han äter fortfarande penicillin som hans matte och husse får vara två om att ge honom eftersom han har klor och envisas med att använda dem för att slippa "eländet". Har några rejäla rivsår nu kan jag säga!

Imorgon är det jobb igen. Får allt oftare ångest när det gäller jobbet nu så jag ska nog mer aktivt leta utbildningar tror jag.

Får panik så fort en av mina chefer ringer - ofta med tråkiga budskap som ex ånger. I lönespecen som jag fick idag (en söndag!) så stod det att jag dessutom sålt till 7 pers med betalningsanmärkning och dessa får jag ju inget betalt för och min gräns är nådd för vad jag orkar med för länge sen, känns det som.

Men har man inget alternativ och behöver pengar så får man göra det bästa av situationen. Mitt problem som man kanske kan kalla det - är att områdena börjar "ta slut". Det är inget kul att komma tillbaka till ett område det känns som man nyss var och jobbade på och kanske träffa missnöjda kunder. Roligare kan man ha.

Jag får förvisso in ordrar fortfarande - men det är tuffare än det var i början - av många anledningar, men om självförtroendet inte är okej så säljer jag ännu sämre!

Min oro för att inte hitta bra områden att sälja på, blir allt mer intensiv. Sen kan jag inte bara ta vilket område jag vill eftersom en kollega jobbar i Göteborg och säkert vill ha bra områden han också. Suck! Än så länge funkar det - men vad händer när det inte gör det längre?! Måtte jag hitta en utbildning att söka och det SNART!

Nu ska jag försöka tänka positiva tankar för jag har inte råd rent fysiskt att lägga mer psykisk oro på mina axlar. Thats it!

Sov så gott!
See ya!

Efter att jag, Natasza och våra barn överlevt en dag som till och med blev trevlig - trots två vilda pojkar som gärna sprang omkring där de inte skulle springa omkring, så hade vi båda hyllor att bygga till våra barns lekrum.

Efter att ha rensat (mycket!) bland Neos leksaker, så var det dags att bygga hyllorna. Eller rättare sagt - så byggde Jonas bokhyllorna. Eller - satte ihop dem. Byggt dem har väl förhoppningsvis Ikea redan gjort! Ha ha ha! Lite förvirrad idag... Ehum...

Så nu är allt klart och Neos verkar trivas i "sitt rum"!

Vår lille pisse Frasse, var borta i flera dagar och gjorde både husse och matte rejält oroliga. Väl hemma igen så dröjde det inte länge förrän vi vaknade och hittade en katt som inte stödde sig mot ena framtassen över huvud taget! Eftersom han varit inomhus så är hur detta gått till, en fullständig gåta!!

Idag var vi iaf hos veterinären och kom ut 2300kr fattigare inkl mediciner och behandling. Nu ska han ha tratt i en vecka och vi ska sköta om såret och försöka truga i honom piller varje morgon och kväll. Kan bli en utmaning!!

Frasses stora utmaning blir att stanna inomhus i en hel vecka. Vi har fått ta av locket till katt-toan för han kommer ju inte in med en stor tratt i vägen!

Samtidigt så har jag kommit igång med jobbet igen. Har varit ganska tufft just denna vecka men jag hoppas komma in i lite längre jobbveckor snart igen.

Pappa hänger på när jag tränar eftersom han fått en månads träning av min bror i julklapp, på samma gym som jag tränar på. Han är jätte duktig och gör övningarna strikt och försiktigt!

Idag fick jag blommor av min käre sambo. Ibland kan han min sambo!! Och ofta när de där buketterna kommer så är det som att han på något vis listat ut att det är då jag behöver den där bekräftelsen som allra mest!

Nu ska här försöka sovas!
Imorgon blir en tuff dag!
See ya!

Vilken fin jul och nyår vi haft! Men nu är det januari och dags att börja blicka framåt igen!

Idag var vi hos min mormor i Lysekil och hälsade på. Det var jätte mysigt och min moster, syster, bror och far kom dit. Mormor bjöd på den sedvanliga grönsakssoppan och fika efteråt.
Den enda sorgliga biten var att mormor ska sälja huset och flytta till lägenhet redan 1 april.

Huset har varit den enda fasta punkten som finns kvar sen jag föddes. Farmors hus ägs förvisso av min farbror Mats, vilket för det möjligt att hälsa på då och då. Mormors hus kommer däremot säljas till en främmande, vilket blir ett sorgligt farväl av många fina minnen.

När vi kom hem från mormor så hade Jonas spikat ihop ett av Neos nya skåp, och fixat och donat hemma så det var jätte fint! Väldigt trevlig överraskning!

Snart måste jag börja forska lite kring utbildningar och vilka val jag har. Ibland önskar jag någon bara kunde ge mig ett bra förslag som passar mig och så är det bara för mig att fylla i ansökningshandlingarna. Men det ska bli skönt när det är gjort!

Under våren har jag tänkt jobba måndag-torsdag i de flesta fall. Om jag känner att det blir för tungt så får jag gå ner till 3 dagar/ vecka igen. Det är iaf skönt att veta att om kvalitén är okej - så räcker det om jag säljer en tredjedel av vad jag brukar per vecka och vi klarar oss ekonomiskt ändå! Det är en nyttig insikt!

19 januari ska jag, Åsa och Christian se Chess tillsammans i Göteborg. Det ska bli jätte roligt! Vi ska träffas hos min bror en stund innan och äta lunch och sen åka in till Göteborg tillsammans. (Han bor i Göteborg så det blir inte så långt :)..)

I slutet av april så blir jag moster igen. Då ska min syster bli mamma igen. Det är så klart jätte spännande!

Nu ska jag försöka ta det lite lugnt! Imorgon ska vi nämligen fortsätta göra i ordning i Neos lekrum! Det ska bli kul! :D

Vilket underbart år vi haft i vår familj ändå - iaf om man bortser från utmattning och olika små inscidenter.

Jonas tog körkort på våren, köpte bil, jag blev förvisso sjukskriven pga utmattning ungefär samtidigt. Men jag tycker nog att jag hittade ett sätt att arbeta på som hjälpte mig ta mig ur det.

Jag insåg att jag var tvungen att hitta en backup-plan för framtiden ifall jobbet jag har skulle bli allt för påfrestande psykiskt. Detta ledde till mattestudier under hösten i kombination med jobb - som jag faktiskt klarade av. Att jag inte heller knappt ägnade en tanke åt ångest - förknippat med tidiga minnen från skolåren som barn, är kan jag tycka så här i efterhand, helt otroligt!

Semestern, ägnade vi åt att måla huset - eller rättare sagt, Jonas och hans bror målade. Jag stod för markservice och barnomsorg. ;)

Neo fyllde 3 år och både kalas och hela julen blev riktigt mysiga och bra!

Jonas har också börjat läsa och det har funkat över förväntan! Jätte duktig har han varit! Inte blev det sämre av att han tycker det känns som att det passar honom!

De två största enskilda händelserna är ändå att vår underbara juvel slutat med BÅDE blöja dagtid OCH nappar!!! Han har dessutom börjat sova i egen säng och spjälsängen sålde vi. :)

Neo pratar bara mer och mer och vi har upptäckt hans nyfikenhet - som hans föräldrar förvisso varit sådäääär bra på att ta tillvara på.

Vår katt, Frasse försvann på julafton men kom till vår lättnad tillbaka fyra dagar senare.

Aslan är nu 9,5 år gammal och räknas som senior. Han har ännu inte ett enda åkderstecken som ex stelhet eller grå päls.

I oktober (om jag minns rätt), så gjorde jag Högskoleprovet och mer än fördubblade mitt resultat, jämfört med vad jag fick första gången jag gjorde provet.

Det känns som att jag har lite alternativ till mitt jobb och jag ska nu i januari, sätta mig ner med olika alternativ på utbildningar som jag då ska söka. Jag hoppas att jag kan - under så lite press som möjligt - kunna spara ihop lite pengar att ha som buffert under studietiden.

Nu hoppas jag att 2013 blir ett lika positivt laddat år, där vi slipper ångest, dödsfall, sjukdomar, problem i sociala relationer etc. Vi har i vår familj lyckats vända en ganska destruktiv och jobbig period, till något mer positivt och jag hoppas att det ska fortsätta så detta år.

Mitt nyårslöfte detta år blir samma som förra - Jag ska försöka ta hand om mig själv psykiskt så bra jag kan så jag kan klara av att vara en så bra mamma som möjligt. Jag hoppas också bli bättre på att aktivt umgås med Neo - göra roliga saker tillsammans som kan hjälpa honom i hans utveckling i livet.

Nu ska jag bara ta hand om mig själv resten av kvällen för imorgon ska jag jobba i Alingsås medan Neo och Jonas umgås!

God Fortsättning på det Nya Året vänner!!