johannaxostlund

Förra veckan präglades av prestationsångest vilket genererade i rätt många ordrar. Det brukar ju bli så när jag får prestationsångest i jobbet. Inget vidare smart och sunt sätt att leva - iaf om man vill slippa paykosomatik!

Men i alla fall - igår tog jag, min syster och bror med oss mormor på Chess i Göteborg. Först åt vi middag hos min bror som jag och min syster komponerat ihop. Jätte lyckat! Sen for vi in till Göteborgsoperan och såg på musikalen. Den var fantastiskt bra! Och riktigt bra musik! Underbart trevlig dag!!

Idag hade jag tänkt ta det lugnt. Men som alltid är det svårt när man har hund som måste rastas, barn som behöver uppmärksamhet på olika sätt, mat som måste lagas, disk som måste diskas och en hund som får magsjuka! Passade på att städa huset "när jag ändå var igång" liksom. Varför inte baka äpplekaka också - som jag dessutom åt alldeles för mycket av - med magont som följd! Så nu är jag lagom utvilad inför imorgon. Inte!

Jonas har jobbat nästan hela dagen. Helt okej. Mardrömmen är om han måste jobba natt eftersom jag är sjuk i skallen (jag är inte DIREKT kompis med min kropp när det gäller det här!!!) som inte kan sova om jag vet att Jonas inte sover i rummet bredvid med Neo.

Är så himla rädd att Neo ska vakna och vara orolig över vart jag och Jonas är. Förmodligen en skada jag fått sen första året då Neo sov hos mig och jag sov NOLL timmar på ett helt år!! Möjligtvis någon timme, 20 minuter här eller där.

För att snabbt förklara hur det kan bli så här så får jag berätta att jag hade sömnproblem pga stress redan innan Neo föddes. Tex sov jag och Jonas i skilda sovrum eftersom min käre sambo vet hur man snarkar!!

Hur som helst. När Neo antingen inte sov alls (innan han fått in dygnsrytmen) alternativt vaknade varje halvtimme - varannan timme första halvåret, så utvecklade jag någon form av psykisk skada tror jag. Jag satt med honom i knät i flera timmar varje natt eftersom han inte somnade.

När han väl somnat bar jag försiktigt över honom till hans säng. Om jag hade tur så vaknade han inte men jag visste alltid att han skulle vakna inom iaf 3h -oftast tidigare.

Första ggn han somnat, kunde jag i början somna... Efter kanske 30 min. Precis när jag somnat vaknade han ofta och jag fick sätta mig med honom i knät igen. Nästa gång han somnade fick jag lite svårare för att somna än första. Efter en halv natt med så många gångers vaknande (han alltså) så var jag klarvaken -drogad av stresshormoner!!

När jag så skulle få börja sova eftersom Jonas kunde ta över nattvaket då jag slutat amma och vi slutat med välling på natten - så minns jag att det tog flera nätter innan jag vågade lita på att Neo har en pappa som fixar det här! Med bravur dessutom!! Han började nämligen sova på nätterna i den vevan!!

Kanske berodde det på att Jonas inte likt mig har/hade så mycket stresshormoner i blodet att han vaknar så fort Neo vänder på sig i sängen. Suck!! Men lite frustrerande är/var det!!

Samtidigt så smärtar det mig att jag inte kan trösta mitt barn om han vaknar med mardrömmar på nätterna!!! Jag vet ju att Jonas finns där för honom men jag minns ju hur viktigt det är att få krypa ner hos mamma och pappa när mardrömmarna är där!!! Usch vad hemskt!! Men jag vill ändå finnas där för honom!! :(

Ja ja... Som väl är så blir det bara arbete på kvällen idag för Jonas så jag får nog sova i natt. Jonas lämnar dessutom Neo på förskolan imorgon bitti så jag kan - om jag vill, sova lite längre eftersom bilen ska in på Bilbesiktningen imorgon bitti innan jag far och jobbar.

Det kan bli en rackarns stressig vecka så jag vet att det är superviktigt att hålla prestationskraven nere - hur man nu gör det!

See ya folks!