johannaxostlund

Gårdagen var full av kontraster. Den började på ett väldigt intensivt känslomässigt sätt. Jag får förklara...

Jag och Neo cyklade in till stan för att leka lite i den nya lekparken innan vi skulle cykla hem igen och förbereda inför att gästerna skulle komma.

På lekparken var det ganska så tomt. Det var fortfarande tidig morgon. Då kommer en mamma med två döttrar gående. Ena dottern faller plötsligt ihop på torget, utanför en av torgets två korvkioskar. Ett par cyklister som sett vad som hänt, inleder omedelbart HLR eftersom flickan fått hjärtstopp.

En semestrande läkare och polis råkar vara i närheten och snart har läkaren tagit över HLR. Man ringer ambulans och fyra män masserar försiktigt flickans händer och fötter.

Mamman står bredvid flickan och ser otroligt chockad ut. Hon börjar utstöta ljud och skakar i hela kroppen. Hon säger sin dotters namn om och om igen och tar i hennes hand.

Nu blev det för mycket för mig. Jag rusade fram och kramade om mamman. Hon höll krampaktigt fast mina armar runt sig och grät.

Efter cirka 20 minuters HLR, så kommer första ambulansen. De ger henne adrenalin och elchocker. Hjärtat startar ännu inte. Tiden går. 30 minuter efter att flickan ramlat ihop, har ännu två ambulanser anlänt och man beslutar att ta med flickan till sjukhuset. Mamman får åka en annan ambulans.

Jag och Neo gick bara en kort sväng tillbaka till lekparken och sen cyklade vi hem. Jag behövde luft och mådde själv så himla dåligt. Detta kommer följa med mig resten av mitt liv! Flickan var 5 år, precis lika gammal som Neo!

Efter att ha förberett inför midsommarfirande, så anlände våra vänner. Det blev en jätte trevlig och fin kväll med på tok för mycket rödvin för min del!

Men dagen präglades av tankar på flickan och hennes familj och jag hoppas som sagt av hela mitt hjärta att allt har gått bra!!