Gnäll
Ja som rubriken lyder så blir detta ett gnälligt inlägg. Varning alltså!
Nu när ni är varnade så kan jag berätta två tråkiga nyheter. Den första kan jag stå ut med. Mina ådror är fortfarande inte särskilt samarbetsvilliga vilket bidrog till att jag fortfarande inte kan bli en blodgivare! Tråkigt men sant! Både en och två sköterskor försökte sticka mig, men mina ådror - eller rättare sagt - den ådra som de ansåg var av rätt storlek och på rätt ställe - gled undan värre än påkomna politiker.
Mitt andra gnällämne är att Neo inte fått plats på den skola vi valt. Detta gör mig riktigt arg! Till saken hör att vi har lika långt rent geografiskt till Mariedalskolan som till Tärnans skola. Skillnaden dem emellan är stor. Den viktigaste för oss, är att alla Neos kompisar ska börja på Mariedalskolan. Den andra viktiga orsaken till att vi vill att han ska gå på Mariedalskolan är att - och här snackar vi någorlunda exakta siffror, inte någon överdrift! - över 96% av eleverna på Tärnan inte kommer från Sverige.
Man säger på Tärnan att de delar upp elever i dem som kan svenska och dem som inte kan det. Så långt är det okej, tycker jag. Problemet som jag ser det, är att Neo riskerar att i princip bli ensam svensk i en klass och även om alla barnen KAN svenska, så kanske de inte väljer att prata Svenska och hellre umgås med barn som pratar samma språk.
Jag vet att man inte ska lyssna på rykten, vilket gjorde att jag idag ringde Tärnan för att reda ut hur det ligger till. Kvinnan jag pratade med, sa att det tyvärr ligger till på detta sätt men att de "måste börja någonstans" för att få in fler svenska barn i skolan. Detta gör de alltså genom att "tvinga" in några få svenskar att börja i deras skola.
Jag vill ge mitt barn alla möjligheter jag kan att få bra social träning med andra barn, att kunna interagera och bli en hel människa. Eftersom jag själv var mobbad som barn, så är jag medveten om att jag i många fall, drar för stora växlar. Men jag tror de flesta kan förstå att om man är ensam svenskt barn i en klass, så är sannolikheten stor att man inte kommer bli helt delaktig i den sociala biten så att säga.
Nu har vi sökt till Fridaskolan men där är det också en lång kö. Imorgon ringer vi Norra skolan. Tyvärr så ligger den skolan lite längre bort, vilket bidrar till att våra chanser för att Neo ska få gå på den skolan minskar, då de också har kö och helst tar in elever som bor i närområdet. Närhetsprincipen gäller för alla kommunala skolor. Fridaskolan däremot, har kösystem.
Suck!! Detta är jätte tråkigt så klart. Helt kört är det väl inte iom att vi står i en sorts reserv-kö till Mariedalskolan. Det innebär dock fortfarande att de som bor närmast skolan, får en eventuell reservplats.
Jahap...så kan det vara i livet ibland. Jag har varit måttligt glad i dag. Inte alls med andra ord. Och jag tänker inte låta Neos trygghet och möjlighet att utvecklas socialt, påverkas av att man vill öka mångfald i en redan segregerad skola!!!
Nu när ni är varnade så kan jag berätta två tråkiga nyheter. Den första kan jag stå ut med. Mina ådror är fortfarande inte särskilt samarbetsvilliga vilket bidrog till att jag fortfarande inte kan bli en blodgivare! Tråkigt men sant! Både en och två sköterskor försökte sticka mig, men mina ådror - eller rättare sagt - den ådra som de ansåg var av rätt storlek och på rätt ställe - gled undan värre än påkomna politiker.
Mitt andra gnällämne är att Neo inte fått plats på den skola vi valt. Detta gör mig riktigt arg! Till saken hör att vi har lika långt rent geografiskt till Mariedalskolan som till Tärnans skola. Skillnaden dem emellan är stor. Den viktigaste för oss, är att alla Neos kompisar ska börja på Mariedalskolan. Den andra viktiga orsaken till att vi vill att han ska gå på Mariedalskolan är att - och här snackar vi någorlunda exakta siffror, inte någon överdrift! - över 96% av eleverna på Tärnan inte kommer från Sverige.
Man säger på Tärnan att de delar upp elever i dem som kan svenska och dem som inte kan det. Så långt är det okej, tycker jag. Problemet som jag ser det, är att Neo riskerar att i princip bli ensam svensk i en klass och även om alla barnen KAN svenska, så kanske de inte väljer att prata Svenska och hellre umgås med barn som pratar samma språk.
Jag vet att man inte ska lyssna på rykten, vilket gjorde att jag idag ringde Tärnan för att reda ut hur det ligger till. Kvinnan jag pratade med, sa att det tyvärr ligger till på detta sätt men att de "måste börja någonstans" för att få in fler svenska barn i skolan. Detta gör de alltså genom att "tvinga" in några få svenskar att börja i deras skola.
Jag vill ge mitt barn alla möjligheter jag kan att få bra social träning med andra barn, att kunna interagera och bli en hel människa. Eftersom jag själv var mobbad som barn, så är jag medveten om att jag i många fall, drar för stora växlar. Men jag tror de flesta kan förstå att om man är ensam svenskt barn i en klass, så är sannolikheten stor att man inte kommer bli helt delaktig i den sociala biten så att säga.
Nu har vi sökt till Fridaskolan men där är det också en lång kö. Imorgon ringer vi Norra skolan. Tyvärr så ligger den skolan lite längre bort, vilket bidrar till att våra chanser för att Neo ska få gå på den skolan minskar, då de också har kö och helst tar in elever som bor i närområdet. Närhetsprincipen gäller för alla kommunala skolor. Fridaskolan däremot, har kösystem.
Suck!! Detta är jätte tråkigt så klart. Helt kört är det väl inte iom att vi står i en sorts reserv-kö till Mariedalskolan. Det innebär dock fortfarande att de som bor närmast skolan, får en eventuell reservplats.
Jahap...så kan det vara i livet ibland. Jag har varit måttligt glad i dag. Inte alls med andra ord. Och jag tänker inte låta Neos trygghet och möjlighet att utvecklas socialt, påverkas av att man vill öka mångfald i en redan segregerad skola!!!
Kommentarer
Trackback
