johannaxostlund

Det är inte alltid lätt att planera saker när man har barn, har jag märkt. Vår lille kille har varit dålig till och från sen mitten av veckan. Vi tror det är öroninflammation.

Det svåra är att han kan bete sig nästan som normalt till och från och då är det ju lätt att tänka att han är frisk. I torsdags så verkade han må bättre så på fredagen vågade jag ta med honom på en promenad med Aslan. Dumma morsa han har!!!

Bara någon timme efteråt så var han helt utslagen! Det var ju bara en promenad, är det kanske lätt att tänka men å andra sidan så blåste det rejält - ett stort NO NO ifall barn har öroninflammation!!

Idag hade vi tänkt åka till Ikea men vi kommer snällt få stanna hemma. Imorgon tänkte jag ta med mig hembakade semlor hem till pappa som precis varit utomlands. Vi får väl se om det blir möjligt beroende på hur Neo mår.

Nästa fredag så är det begravning för farmor. Inte för att vi i släkten har träffats så ofta senaste åren men nu finns det ingen naturlig samlingsplats kvar och vi kommer förmodligen inte träffas så mycket mer, vilket så klart är lite sorgligt. Men sånt är ju livet tyvärr.

Vi får se hur vår lille kille mår idag. Förhoppningsvis mycket bättre än igår! Och det blir ingen promenad för honom idag!

Den här helgen har varit så händelserik att den så här i efterhand känns som en riktig semester! Det känns väldigt länge sen jag jobbade. Ha ha!

På fredagen hämtade jag upp Camilla efter jobbet och så for vi till Sollebrunn. Vad gjorde vi då där? ;) Jag träffade en kvinna som vägleder människor kan man säga. Jag har ju redan en ypperlig terapeut sen många år tillbaka och känner mig tillfreds med att jag vet att han dels känner mig extremt väl och vad just jag behöver såpass bra att han i kombination med all kunskap han besitter, nästan alltid har svar på mina frågor. Och han kan nästan alltid ge mig redskap som hjälper mig hjälpa mig själv. :)

Kvinnan jag träffade är ett erkänt duktigt medium. Och min förhoppning var (så klart) att mamma skulle komma till henne. Och det gjorde hon. I alla fall så är jag väldigt säker på det just pga sättet mamma uttryckte sig på genom mediumet - vad hon sa, vilka ord och uttryckssätt hon använde etc. Att mediumet dessutom sa saker OM mig - utan att jag gett henne saker att gå på - som är väldigt specifikt för just mig och knappast går att härleda till någon annan, ökade mitt förtroende för henne radikalt! Hon var helt enkelt oerhört duktig på det hon gjorde och sen får var och en bilda sig en egen uppfattning om vad man vill och kan tro på.

På lördagen for jag, Neo, Natasza och hennes son Caspar till Leklandet. Det var första gången vi var där och Oooboy vad roligt det var! Kan verkligen förstå att barn har roligt på sådana ställen! Många timmar blev det och efteråt var både jag och Neo helt färdiga! :)

På söndagen kom syster, bror, far och systers son Elliot på besök. Herre Gud va go Elliot är! En liten tjockis - precis som bebisar ska vara och otroligt söt!

Jag bjöd min familj på skaldjurspaj och hallonmouse till efterrätt. Vääääldigt mycket efterrätt blev det!! Vi var nog väääl mätta allihop efteråt! Ha ha!

Tja, nu sover Neo. Det har varit en händelserik helg för honom också. Hans mamma ska också nana nu!

Hej så länge!

Vår lille killes verbala utveckling går i rasande fart just nu! Till de motoriska förmågorna hör nu även att hoppa på två ben (jämfota) och stå några sekunder på ett ben! :)

Ett litet urval av hans vokbulär=

Pou! = upp!
Ölsch= mjölk
Päppe=äpple
Bah=banan
En to te Fia= en två tre fyra
A ha= jag ha!
Den a ha= den vill jag ha
Nej a ha= den vill jag inte ha (eller extra starkt den viiill jag ha!)
Eiå= hejdå och god natt
Sessei= älskar dig
Oppa= hoppa jämfota
Kocka= klocka
Ampa=lampa
käcke= knäckebröd
Ga= gott! (god mat)
Pappa=pappa
Mamma=mamma
Omma=blomma
Assa=aslan (vår hund)
Sasse=Frasse (vår katt)
U= ut
Kacka= jacka
Ko=skor
Öja=tröja
Fo=fot
Öa= öga
Åge=mage
Ilen=Bilen
Ilen a ha=bilen vill jag ha

Mm mm mm mm mm.....

Den 3e februari gick min farmor bort nästan 93 år gammal. Hon har hållit ut i många år, och i flera år kämpat mot Parkinson. Tack vare att min pappa och hans bröder så ihärdigt kämpat för att hon skulle få bra vård och hennes positiva inställning, så tror jag personligen att hon kunde leva med sjukdomen längre än många andra.

Min farmor upplevde jag vara en väldigt omtänksam kvinna. Hon satte alltid andra före sig själv och var noga med att alla skulle må bra.

Som farmor var hon alltid närvarande. Jag minns ett tillfälle i mina tonår då jag grät och berättade om mina problem, hur utanför jag kände mig, så vilsen och med så otroligt dålig självkänsla och självförtroende. Jag berättade om mobbningen och att jag inte visste varken ut eller in hur jag skulle göra när jag inte ens älskade mig själv eller litade på mig själv.

Hon försökte då säga att jag visst dög som jag var och att jag kunde både det ena och det andra. När hon såg hur förtvivlad jag var, så började hon själv gråta. Jag vet att min farmor var en av dem som såg hur det egentligen låg till och det kommer jag alltid älska henne för.