Team 09 😀🙏❤️💪🥅🏒

(null)


Tänk om lilla Johanna - som gömde sig på skolans toalett varje rast, såg mig nu! 😏😔❤️❤️🚴‍♀️🚴‍♀️🚴‍♀️🚴‍♀️

(null)

(null)


Wattbike test i 20 minuter

(null)

(null)

En herre från Vänerhoffs cykelförening tog sig an denna tant igår. Han visade mig mer eller mindre hur Wattbiken funkar. 

Hittills har jag bara tryckt på "Just ride" eftersom jag inte fattar något annat av alla förkortningar och resultat än klockan och hastighet. 😂😂😂

Han sa att jag ska försöka köra riktigt hårt i 20 minuter och på så vis lära mig vart min smärtgräns går, Dvs när kroppen börjar frigöra syra. Detta förkortas FTP och Threshold HR. I alla fall en av förkortningarna! 😂😂😂 Säger väl en del om hur insatt jag är i detta! 😂😂

37,9km/h är jag dock nöjd med! Hade däremot INTE kunnat cykla en sekund till, så jag kanske körde lite över smärtgränsen ändå! 😂😂😂

Ja ja! Kul att prova i alla fall! Inte så dåligt för en 42-åring? 😅

En speciell händelse

Det är väl knappast en nyhet, men för er som läser bloggen och inte vet, så var jag ganska så rejält mobbad som barn och tonåring. Detta har såklart präglat hela mitt liv och jag blir fortfarande rädd när jag hamnar i olika sociala sammanhang där jag måste lära känna människor som exempelvis arbetskamrater eller skolkamrater.
 
Som väl är så har jag gått många år i terapi och jag får dessutom hjälp från sjukvården på min arbetsplats osv. Tack vare detta, och underbara kollegor, så trivs jag jätte bra och känner mig riktigt trygg på mitt jobb.
 
För inte så länge sen, kom en före detta klass"kamrat" som gjorde mig riktigt illa under mina tonår, till vår Trafikskola. Jag blev illröd i ansiktet, hyperventilerade nästan och fick knappt fram ett ord när hon stod i kassan. Att jag skulle bli sååå påverkad av henne, var för mig lite av en chock. Men tack vare stöttning av mina arbetskollegor, så klarade jag av att hantera situationen till slut.
 
Men igår träffade jag en annan tjej ur samma klass på Gymmet. Hon var aldrig delaktig i själva mobbningen och jag tog själv kontakt och frågade om vi varit klasskamrater när jag kände igen henne. Gymmet är lite av en zoon där jag känner mig hel. Jag vet att jag är stark och kan luta mig lite mot det utan att bli uppslukad av alla människor och det sociala sammanhang man befinner sig i där.
 
Det blev ett väldigt fint samtal där jag berättade hur skoltiden påverkat mig och att jag än i dag behöver hjälp för att inte bli rädd i olika sociala sammanhang. Hon blev märkbart rörd och bad själv om ursäkt, trots att hon inte gjort något. Hon berättade att när jag inte kom på en klassträff, så var det flera som hade hoppats att jag skulle komma. En kille som gjorde mig riktigt illa, mådde tydligen fruktansvärt dåligt och hade velat prata med mig. Jag var inte redo att möta dem då - inte på sååå många plan. Idag däremot, hade det nog gått bättre. 
 
När vi stod där och pratade och hon berättade allt det här, så kände jag inte någon som helst ilska. Något som jag gjort i många år och som man kanske faktiskt kan förvänta sig när man blivit så kränkt på så många sätt i så många år! Jag insåg att jag faktiskt förlåtit dem... kanske för länge sen! ...och det trots händelsen med tjejen som kom till mitt jobb. Visst kändes det bra att flera vuxit upp och insett vad de gjort, men det spelade faktiskt inte så stor roll längre.
 
Det var ändå skönt att berätta om vad jag känner för henne och vad jag gjort för att hela mig själv.
 
Tja thats it! Nu är det dags att förbereda sig för arbete! See ya!
 

42-åringar kan också! 😁🙏💪

(null)


Julen 2017 i bilder ❤️🎅🎄🙌❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


6 dagar i rad, 2h konditions- och styrketräning 6 dagar i rad.

http:// (null)

(null)

Den absolut bästa investeringen STC gjort i min värld. Wattbikes! ❤️🚴‍♀️

(null)


Kalas på Leklandet för Neo och Eddie! 🎂🙏🌸❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


När man råkat få med sig SONENS T-shirt istället för sitt eget träningslinne och faktiskt får på sig det! Ja då inser man hur stor Neo börjar bli!!

(null)


Tävling i Plankan på STC!

(null)

Maria vann med 13 sekunder mer än mig (när allt sammanställts). Jag stod dock i 6 minuter och 2 sekunder och det är jag riktigt stolt över! Om man räknar med alla karlarna som stod i ett par omgångar, så blev jag 3:a totalt. Det var en karl som stod i 17 minuter (!!!) men annars började de flesta droppa av kring 2-3 minuter in i Plankan. Jäklar vad bra det gick!!! 💪💪💪🙏🙏🙏

(null)

(null)


Viktigt!

(null)


Tänkte ställa upp i tävling på invigningen av nya STC

(null)

18 november invigs nya lokalerna för STC och man tänker ordna en tävling i bland annat Plankan. Kaxig som jag är, (ironi!) så tänkte jag delta! Önska mig lycka till! 😜😅

(null)


NEO ÅTTA ÅR!! ❤️❤️❤️❤️❤️❤️

(null)

Det skulle varaglass med dajmkulor på marängbotten, grädde, chokladsås som stelnar på glass, nougatsås och vindruvor på tårtan! 😃🎂🍰😅❤️

(null)

Kakfatet var fullt av sötsaker, som Neo brukar säga om allt som är sött - bakverk, godis etc....you name it! 😂🙏❤️

(null)

På själva födelsedagskvällen var vi bjudna på en jätte trevlig halloweenfest hos familjen Gramman! 😅💀🎃😈👻❤️😅

(null)

Morgonen började så klart med mors "skön"-sång! 😂🙏❤️

(null)

En hel dag med Hockey-Fritids (läger), passade superbra på födelsedagen! Delikatobollar var populära som Neo bjöd hockey-kompisarna på! 😃❤️🙏🏒🥅🍫

(null)

Måååånga paket var det på morgonen! 😂🙏❤️

(null)

Favoriten var helt klart ett Teleskop från morfar! 😂🙏❤️

(null)

Lycklig kille! ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Nu ska pengar samlas in till laget!

Jahap.... då var det bara att börj baka då...utöver de lotter som sålts och allt arbete vi föräldrar förväntas hjälpa till med då! 😃💪🏒🥅💪❤️🙏❤️ (null)

(null)


Foton tagna av Proffs-fotografer!

(null)

(null)


Halloween-disco med klasskompisar! 😂❤️

(null)


Chins!

Skriv inläggstext 

- Chins! 💪❤️😅

Gymlife! ❤️🙏🚴‍♀️🏋️‍♀️🤸‍♀️

Skriv inläggstext 

5:e dagen i rad, nära 2h spinning och crosstrainer samt styrketräning!

Att lämna ut sig själv

Det är lite kusligt det här... Man lämnar ofta ut sig själv i en blogg. Praktiskt taget ALLT kan användas och utnyttjas för att såra på olika sätt. Är det då värt det? Tja, jag tycker det.... Inte bara för min egen del...

Denna blogg tänker jag ju tillägna min son... Dels som ett minne från mig, men också en version av hans barndom, tolkad av mig.

Det är så gott som uppenbart att jag bär på en enorm längtan efter upprättelse av den roll jag blev tillägnad som mobbad när jag var barn. Det märks i väldigt mycket jag gör och framhäver i mitt liv.

Ett bra exempel är min träning.... Varför sliter jag så himla mycket? Varför har jag koll på varenda kalori jag stoppar i mig? Varför har jag ett behov av att kontrollera mig själv så till den milda grad?

Kanske.... eftersom jag ofta känner mig oerhört maktlös i vissa situationer. Så fort jag känner igen en händelse som går att tolka utifrån mitt förflutna - som väcker rädsla, ångest, skräck och ilska - en vrede skapad av en flicka som blivit kränkt otaliga gånger som barn, så har jag många gånger analyserat och tolkat händelser efter en färdig karta - som dessvärre inte alltid är så nyanserad - mentaliserande..Tyvärr är det omedvetna tidlöst och en händelse skapad i min barndom, kan ofta påverka mig än idag, även om den inte på långa vägar borde vara lika farlig för mig idag som den var då.

Dessutom är gymmet min fristad. Jag vet att DÄR, är jag stark! Jag är rädd i konflikter, rädd när någon är arg på mig, rädd för att inte bli/vara älskad, rädd för att bli övergiven, rädd för att förlora allt jag har. Men på gymmet....där vet jag hur man gör, där kan jag alla regler, där kan jag prestera.... så in i helvete!!

Om ungefär en månad, så kommer en gammal klass"kompis" till trafikskolan där jag jobbar. Hennes barn ska ta körkort och de ska tillsammans gå en Handledarkurs hos oss. Hur jag ska hantera det här korta mötet, påverkar mig redan nu.... Ska jag ta en sup innan?? Benzo?? (självklart INTE!)... ska jag säga något om det hon gjorde mot mig? KAN jag göra det? Jag måste ju fortsätta vara professionell. Trafikskolan ska inte påverkas av mitt förflutna på detta sätt.

Alla dessa ärr, spår som påverkar mig än idag - hur många timmars terapi jag än unnar mig! Sår i själen, kanske man kan säga. Jag har mängder av verktyg att hantera olika situationer på. Men rädslan finns där ofta ändå... Och den kanske måste få finnas där... så länge min kropp fortfarande tror att den behövs!

Och så länge fortsätter jag prestera - eftersom jag inte ännu lärt mig älska mig själv som jag ÄR.


Tränar hårdare än på mycket länge!

Skriv inläggstext 

Nästa månad ska jag träffa en av de människor som skadade mig som mest när jag var barn. Hon var själv barn då. Nu är vi vuxna. Kan jag förlåta henne? Tyvärr ja....lättare än jag förlåter mig själv för att jag lät henne skada mig. Det är inget möte arrangerat för att försonas eller prata om det förflutna. Det är ett möte i jobbet. Förmodligen kommer vi knappt säga hej till varann. Om det kommer påverka mig? Vet inte....men det hon och flera andra gjorde mot mig i flera år HAR påverkat mig på många sätt. De flesta är inga sätt som gynnar mig....utom ett... Jag har en drivkraft som är få förunnad! Tänker jag att jag ska göra något så finns det få saker som stoppar mig. Denna vecka har jag kört spinning och crosstrainer i nästan 2h varje dag. Det kanske låter ytligt och dumt. Men för mig är det jätte viktigt! På gymmet känner jag mig hel, värdefull och stark. Jag vet att DÄR är det inte många som är starkare än mig. Om det gör mig svag och utlämnande...so be it!
Cykel-lår! 😂😂😂😂😂😂
14,5 år gammal! Inte ett grått hårstrå! Inga stela leder över huvud taget! Trött? Ja! Starr och dålig hörsel? Ja visst! Livslust? Ooooh ja! ❤️❤️❤️

Tidigare inlägg
RSS 2.0