Ombyggd lekpark i Skräcklan


Var väldigt modig och tog med mig en 12 år gammal - förvisso pigg och vid god kondition, hund samt en 5-årig son på cykeltur till Skräcklans lekpark idag. Inga problem vare sig på vägen dit eller på lekplatsen. 

Det var när vi skulle hem och jag fick för mig att vi skulle ta en mysig skogsväg hem, som det gick snett. Efter drygt halva vägen började Aslan flåsa väl mycket och sacka efter och Neo började klaga på att han var trött. Inget vatten hade jag heller kommit ihåg att ta med. 

Vi svängde därför ut på asfalt så fort möjlighet gavs men Neo tvärnitade och grät, alldeles för trött för att orka fortsätta. Efter att ha suttit stilla ett tag, så fick jag med mig en gråtande Neo hemåt. Vi mötte så klart folk som gav mig "vad-är-du-för-mamma-blicken", och jag såg målet som en oas, framför mig. 

En annars mysig mor och son-dag. Om man bortser från turen hem då alltså. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0