johannaxostlund

Det var en väldigt trevlig helg, helgen som var måste jag säga! Förvisso så for några i gänget vilse när vi skulle gå på Jul på Liseberg. Så vi träffade dem aldrig där. Men vi hade kul ändå!

Och tjejträffen var väldigt mysig! Jätte trevligt med god mat och spännande samtalsämnen!

På söndagen hade jag planerat att sitta med matte med min far. Inför nationella provet nu på torsdag alltså. Men min syster ringde och frågade om vi skulle ta en fika och så for vi hem till pappa och fiskade istället.

Det är så mycket lättare att sätta sig och räkna när man vet vad man ska räkna på. Det finns inte längre något kapitel man ska ha gjort eller någon sida som sammanfattar allt bra. Man ska helt enkelt kunna det vi pluggat i ett halvår och eftersom jag lagt ner rätt mycket kraft på matten men bara fått halvbra resultat på proven, så börjar motivationen tryta. Det går gå som det går helt enkelt! Usch och fy! Men så är det!

Den här veckan har jag jobbat i Alingsås och idag råkade jag ut för en bisarr situation. Jag skulle in i en trappuppgång där det var portkod och vart jätte glad när jag såg att en dörr blivit uppbruten så jag kunde komna in!

Då såg jag att det låg buketter och ljus som lös utanför entrén. Och när jag gick in fick jag en märklig känsla i kroppen. Jag såg bruna prickar på väggarna och trappräcket och lyckades ta i det innan jag fattat vart jag kommit. På andra våningen var en dörr avspärrad med polisens varning och en massa sån där tejp de använder sig av.

Jag förstod då att jag måste ha kommit till den familj där modern mördats förra veckan. Jag kom in till en tjej som bodde ovanför brottsplatsen som bekräftade sammanträffandet. Jag sålde hos den här tjejen - säkerligen till stor del orsakat av att det inte bara skett ett mord i trappuppgången, utan dessutom brunnit i samma trappuppgång, bara två veckor innan!

Jisses! Jag led verkligen med den här tjejen! Hon hade en ettårig liten son och bor i ett område som varit så utsatt den senaste tiden! Jag hade varit jätte rädd i hennes situation - för mitt barns skull!!

Under mirdnatten, så mormorn som tillfälligt bodde i den drabbade familjen knackat på hennes dörr för att få hjälp, men hon var inte hemma! Vilken fruktansvärd situation!

Nu ska jag försöka glömma detta och fokusera på morgondagen!
Ha det gott kära vänner!