johannaxostlund

Är så irriterad så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Neo har inte så stort behov av nattsömn. Han har ända sen han började på Förskola somnat drygt 1,5h senare än han gjorde innan. Men sista tiden så har han somnat ännu senare!! Ikväll är han fortfarande vaken kl 21:50!!!

Man skulle ju kunna tro att detta är ett tillräckligt bra motiv för Förskolan att medge att middagsluren nu kanske är överflödig. Men nej, de tycker han behöver den eftersom han blir trött mitt på dagen. Det tror jag det om det blir en vana!!!

Jag är nu så innerligt trött på det här! Jag vet att de passar på att ta en fikapaus medan en av dem passar barnen när de sover men jag känner inte för att offra min nattsömn till förmån för deras fikapauser! Då får de fixa det på något annat sätt!

Usch vad irriterad jag är!!!
Imorgon ska vi på utvecklingssamtal för Neo och jag har en del att säga där, känner jag.

Snacka om att få bekräftat hur illa stresshormoner påverkar kroppen. När jag satte mig med matteboken för första gången på några veckor, så märkte jag en jätte stor skillnad!

Faktum är att jag har räknat flera sidor i boken utan att ha behövt ringa ett enda samtal till min pappa! Det känns underbart!

Den där mardrömmen gjorde med andra ord susen, då jag tog itu med det hela redan dagen därpå! :D (jag drömde att jag satt på en föreläsning med mängder av folk i salen och föreläsaren beskrev ett matematiskt problem i ekonomin varpå jag hörde ett sus av glada röster omkring mig som sa ungefär "ahaaaa! Ja men det där känner jag igen!!".... Jag fattade ingenting!)

Hade tänkt mig en sjukskrivning full av skönlitterär lektyr, men så har det i alla fall hittills inte blivit. Inte har jag lyckats ta det särskilt lugnt heller. Men vem har sagt att allt ska vara enkelt...

Min träning, har jag blivit ordinerad av läkare, att fortsätta med. Så till vida att återhämtningen funkar bra och jag sover bra på nätterna. Som följd av detta så har jag utökat träningen lite och tränar ungefär på samma sätt som för ungefär tio år sen.

Och det har gett resultat!! Jag gjorde 10 reps * 3 set med latsdrag på 50 kg härom dagen, tränar 10*3*40 kg i bänkpress och kan göra 4 chin ups om jag vilat ordentligt och ätit bra! Det är i te långt kvar längre, till min forna styrka. Jag skriver styrka istället för "form", eftersom jag fortfarande har mer i fettvikt än jag hade för tio år sen. Å andra sidan så är jag nu äldre och kan kanske därför inte riktigt räkna med att se ut som 25 längre.

Nöjd är jag iaf nu! Jag känner att träningen gör att jag mentalt känner mig starkare och det gör (så klart) att jag orkar mer. Utmattningen kommer dock snabbt tillbaka så jag måste hela tiden ha ett vaksamt öga på hur jag känner mig i kroppen och hur "uppspelt" jag är eller hur mycket jag "ger av mig själv" i sociala relationer.

Men det blir bättre!!

Hade en mardröm natten till igår. Drömde att jag satt på en föreläsning och läraren plötsligt började förklara en massa matematiska problem, varpå gruppen utropar "ja ja, men det där känner jag ju igen!". Alla utom jag. Så på morgonen tog jag tag i det hela och öppnade boken igen. Blev lite mörkrädd till en början. Men till slut, började jag känna igen...iaf repetitionen från kursen innan. Huuuu! Ryser! Men det måste ske. Så nu ska jag kämpa mig igenom större delen av boken innan hösten, har jag tänkt. Tanken är ju iaf god, som man säger. ;)

Nu är ju hela vardagsrummet renoverat och trappan slipad och målad. Inte skulle vi väl stanna här, tänkte jag och Jonas och beställde tapeter även till trapphuset. Ska det fixas så ska det fixas rejält, tänker vi!

I helgen for jag och några väninnor till nyöppnade Ikea i Uddevalla. Mycket trevligt, måste jag säga! Mycket billigt och lite trevligheter för de små som ex fiskdamm etc. Dock inga fler stora inköp, även om jag sneglade lite extra på vardagsrumsborden. :)

Sitter på Uddevalla sjukhus och väntar på min käre sambo. Det ser ut att bli en heldag här. Ååå så kul - eller inte. För två veckor sen, ramlade Jonas i trappan hemma och landade så illa att han slog i både fot och rygg rejält! Foten blev bättre, men nu har han tappat känseln mer och mer i ena benet. Detta bådade ju så klart inte så gott, så nu sitter vi här efter att gårdagens läkare skickade en akutremiss hit då han var orolig att något allvarligt skett.
Man kan ju bara hoppas att vi hinner hem innan dagis stänger... Bitter? Jag? Ja lite grann...

Nu vet jag ju att min syster är noga med att själv få berätta om stora händelser i hennes liv. Men min blogg känns tillräckligt anonym för nyheten, känner jag. Jag hoppas det iaf. Jag har hur som helst blivit moster igen!! Denna gång till en liten kille som ännu inte har något namn. Det ska bli väldigt roligt att åka till Alingsås och hälsa på imorgon iaf!

Förra helgen, for jag och Neo till min mormor, där vi också träffade min syster och bror. Min mormor har ju flyttat till lägenhet och det var mysigt att se hur hon nu har det! Det var en ljus och fin lägenhet med en stor, inglasad balkong. Där kommer hon säkert trivas även om hon (och vi alla i släkten), kommer minnas och sakna det hus vi vuxit upp med. Mängder av minnen finns i det huset. Så det känns väldigt märkligt att det inte är en del av våra liv längre. Mig och min släkt alltså. Men det är ju livets gång...tyvärr!

Mormor bjöd oss på jätte god lunch på Havets hus och sen fick vi barnbarn varsin gåva av mormor. Otroligt fint och snällt och som gladde oss mycket så klart! Det är dock med sorg i hjärtat jag ser hur hon blir allt äldre och får allt fler krämpor. Hon är mycket trött och orkar inte längre gå så fort och långt.

Ja ja...så är det.

Vårt hus står iaf kvar. Och nu börjar det bli riktigt fint, tycker jag! Vardagsrummet är klart nu. I fredags åkte nya fönsterbrädor och växter upp och allt känns varmt och ombonat nu. Några tavlor är det enda som saknas.

Målaren skulle ha slipat och målat om vår trappa upp till andra våningen i måndags. Men på söndagen ringde han och bad få skjuta på det en vecka eftersom de var en man kort. Så nu hoppas jag att han kommer nu på måndag! :) Det blir också en trevlig förändring i huset. Dock måste vi se till att ha ordentligt med halkskydd för Jonas har halkat och slagit sig flera gånger i den redan. Att Neo mer eller mindre kan slå ihjäl sig annars, är så klart ännu viktigare morot.

Jag klämde i mig glass idag - MED laktos. Tänkte testa IOM att filen med laktos funkade så bra igår. Glassen funkade INTE bra idag. Så nu vet jag det och thats it!!! Aldrig mer laktos!

Något som är lite roligt är att Jonas mamma numera har en Cavalier King Charles Spaniel - hanne, som nu blivit könsmogen, och som Aslan funkar jätte bra ihop med till vår stora förvåning. De springer lösa i trädgården när hon är här och Malte, som han heter, gör sitt bästa för att jaga igång vår stora gamling. Funkar sådäääär! Ha ha!

Nu ska jag försöka sova!
Hej så länge!