johannaxostlund

Idag släppte han (redan!!!) greppet om den trygga ställningen vid ett par tillfällen och tog några stapplande steg med skridskor själv. 😊💗👏😄

Idag fick Neo prova på att åka skridskor! Det gick faktiskt riktigt bra! 😊 I början kunde han knappt stå trots den fiffiga ställningen som stöd. Än svårare hade han att resa sig upp. 

En 2,5 h lång cykeltur i skogen, lunch och sen 1 h kickbike och sen bus med pappa. Vart tar energin slut?! Han är ingen spurtare min son....Men han kan cykla...timme efter timme, i upp- och nerförsbackar på grusvägar i skogen! 

Någon sa till mig att du är en gåva till mig och din pappa...en gåva för allt vi båda på varsitt håll, fått utstå under våra liv. Hon sa att du är en stark, gammal urstark själ som inte bara helar dina föräldrar utan kommer hela många människor under din livstid. En healer som hon beskrev dig...

Inget kunde vara mer sant än så... Du skapar trygghet vart du än vänder dig, bara genom din blotta existens! Små vuxna växer upp och blir stora vuxna, tänker som vuxna, beter sig som vuxna...och där står du, orädd och trygg och ser på... bara som du ÄR... omedveten om vilken kraft du har i din blotta existens! :)

Inget kunde vara mer sant! Jag tackar jorden, rymden, allt liv och all kraft i vårt universum...varje dag för att vi får ha dig i våra liv! Du är så oerhört perfekt, så otroligt olik vare sig din mamma eller pappa när vi var små. Så trygg, så säker.

Ibland säger du saker som skrämmer mig dock. En kväll sa du "mamma jag ska skydda dig, du behöver inte vara rädd". Du är ju ett BARN! MITT barn! Det är MIN uppgift att finnas där för DIG, inte tvärtom! Jag är övertygad om att ett barn aldrig kan ta ansvar för sina föräldrar, eller ens sig själv och sina egna känslor eftersom allt är ett resultat av miljön. Visst, vi föds med olika känslighet. Men där tar det genetiska arvet slut, enligt min övertygelse. Desto större ansvar läggs på oss föräldrar att faktiskt se våra barn, att finnas där känslomässigt... och för att kunna göra det, så måste man ju bara medveten om den oerhörda kraft vårt omedvetna påverkar oss med. Med anledning av det, så måste vi föräldrar också ta hand om oss själva, vara snälla mot oss själva, förlåta oss själva för när vi gör fel...så vi inte gör er barn till offer, så att ni känner er som offer och lever ut vår ångest genom projektiv identifikation.

Så jag behöver ta ett djupt andetag och ta ifrån dig dina tankar på att du ska ta hand om mig... så att du kan koncentrera dig på det du ska.... dvs lära dig ta hand om dig själv, vara snäll mot dig själv, förlåta dig själv när du gör fel, välja dina strider rätt, kunna behålla lugnet och inte tappa bort dig själv bland människor som är trasiga och sprider sitt omedvetna kring dig.

Jag hoppas så innerligt att jag och din pappa kan ge dig de verktyg du behöver i ditt liv för att kunna möta motgångar på ett så konstruktivt sätt som möjligt och till slut kunna älska någon annan än dig själv.

Så jag vill tacka dig för att du kom till oss, gjorde livet värt att leva och helar oss med din blotta existens varje dag!!
TACK!!!!

Vissa skulle kanske säga "Nej nej!! Vad skriiiiver hon nu?!", skrockande och med en svidande känsla i maggropen. Ni kan sluta läsa.... NU!! 

Igår for jag, Camilla och Jeanette till Hälsomässan i Göteborg. Det blev en känslosam dag där ett medium lyckades pricka in en hel del punkter i en av mina vänners liv. Känsliga sådana som hon omöjligt kunde ha vetat. Det hela blev en sådan oväntat stor upplevelse att jag själv valde att söka upp mediumet efteråt för en privat konsultation.

Det blev ett väldigt känslosamt möte. Av respekt för andra i min närhet så vill jag inte avslöja så mycket om vad hon sa till mig om andra i min familj eller närhet. Men en mycket givande och bra dag blev det. :)

Nu har det redan gått två veckor sedan Neo började på Fritids på Mariedalskolan. Det har varit omvälvande både för oss föräldrar men mest för Neo så klart.