johannaxostlund

Här kommer lite visdomsord igen. Japp, jag tycker det behövs som avbrott från alla ytligheter.

Jag ska berätta något. Jag vet inte om jag berättat om detta tidigare - kanske insinuerat om det, eller rent av gått in på det djupare. Men oavsett, för eventuella nya besökare, så vill jag berätta att för över tio år sen så unnade jag mig själv den största gåva jag någonsin kunnat ge mig själv. Jag unnade mig själv hjälp. Jag vill inte gå in på detaljer om varför men summan av kardemumman kan man säga är att jag hade stora problem med att älska mig själv som jag ÄR, och tog inte hand om mig själv så bra.

Terapin har varit en enorm fördel för mig, såväl i sociala sammanhang, i jobbsammanhang men även som partner, vän och inte minst som mamma. Jag har kunnat använda mig av min kunskap för att kunna hantera olika situationer så konstruktivt som möjligt och har pga det, vänt en negativ livsspiral till att bli positiv. Mitt liv idag, är som natt och dag, jämfört med det liv i fullständig skräck som jag levde i långa perioder som barn. Jag har tidigare förminskat mina upplevelser som barn, rädslan, ilskan, ångesten och mitt självförrakt. (pga självförrakt och projektioner) Men idag inser jag att det var klart värre än många, många människor varit med om - och långt mycket mer än ett barn ska behöva bära.

Jag har nu i flera år varit frustrerad och fullständigt vansinnig på människors ignorans och okunskap, samt människors egna brister som leder till att andra människor (genom bla projektion), får lida. Idag försöker jag i första hand ta hand om mig själv så att jag kan ta hand om min famlj och dem som står mig närmast. För det är som en hel människa som jag bäst kan vara en vän, förälder eller sambo. Det är när jag är kompis med mig själv, tycker om mig själv, inte jämför mig själv med andra och litar på min kunskap och min egen förmåga, som jag blir den bästa mamman, vännen eller sambon.

Hur som helst - dagens frustration är hur samhället idag idealiserar och skapar klyftor i samhället. Jag säger som så här - när du idealiserar något eller någon, förskönar en livsstil osv, så förminskar du samtidigt något annat, en annan stil osv. När en förälder berömmer sitt barn för en insats eller stolt visar upp sin dotter eller son som presterat eller tillhör en "elit", så berättar hon också "indirekt" för sitt barn (och andra barn i familjen) att det finns en "annan" sida - som man INTE vill tillhöra. Det är genom att ignorera elit, inte idealisera livsstilar och vara vaksam på sina värderingar OCH prioriteringar, som man levererar den mest sunda livssynen för sina barn - och sig själv.

Det är lätt att tappa bort sig själv när man ser hur någon "annan har det" och då snabbt jämföra, försöka efterlikna, intala sig själv att det här är det jag vill ha osv. Man är inte helt genomärlig mot sig själv och man förminskar sig själv och skapar ett behov av prestation för att "förtjäna" kärlek. Suck!!!

Det folk ofta inte tänker på är att INGEN kan intala dig själv att du inte duger om du inte godkänner det! Ofta sker det så subtilt att man knappt märker det själv.

Många är de som säger att man har "makten själv" att göra som man vill. JA! säger jag då - MEN bara om man känner till alternativen! OCH känner till vilka fallgropar man kan råka ut för på vägen. Man har skyldighet gentemot sig själv, sina barn och omvärlden att ta hand om sig själv - men då måste också samhället bistå med hjälp för att man ska KUNNA göra det.

Det många inte tänker på är att "Det omedvetna är tidslöst". Man kan "Bestämma sig" för att inte vara arg så ofta, inte vara negativ, inte ta åt sig när folk är elaka, osv osv osv... Men om man inte känner till vilka mekanismer som sätter igång en helt omedveten tankekedja, så är det i praktiken omöjligt - i alla fall om man har ett tungt bagage, präglat av andra människors brister och projektioner.

Just att "Det omedvetna är tidslöst", gör att vi ofta gör saker om och om igen - begår samma misstag trots att vi redan vet hur det slutar.

Om man slår en hund över nosen tillräckligt många gånger (räcker kanske tom med en enda gång) med en öppen hand, så kommer den en dag bita en hand som ska klappa den. Det finns såååå många sådana situationer i våra liv som vi är helt omedveta om - vi analyserar en händelse, tolkar efter våra erfarenheter och reagerar och agerar efter den.

Kontentan är att jag hoppas världen blir mer medveten och att människor tillåter sig själva att bara VARA - utan att prestera eller bevisa för andra och därmed sig själva att de duger. Mest hel och därmed "starkast" (gillar egentligen inte ordet iom att det i sig, skapar press), är den som tillåter sig själv att vara hel - som litar på sig själv, som tillåter sig själv att göra misstag och som älskar sig själv som man ÄR!