johannaxostlund

Julen har varit jätte fin och mysig - om man bortser från diverse krämpor och sömnbrist alltså. :)

Vi missade min syster och brors kalas då Neo lyckades pricka in en förkylning OCH ögoninfektion samtidigt. Väldigt tråkigt så klart. :/

Infektionen höll i sig men på Lilla Julafton mådde han såpass så kunde vi ändå åka hem till min syster i Alingsås. En på det hela taget supermysig kväll.

På natten däremot så vände det lite. Jonas fick världens problem med magen och själv kan jag inte - hur fruktansvärt det än må låta - sova helt avslappnat hos andra. Det blev ingen sömn den natten och pga magkatarr två nätter i rad de två nätterna innan, så blev det alltså tredje natten utan sömn.

På Julafton mådde jag lite illa men annars är jag riktigt förvånad över att jag orkade hänga med en bit in på kvällen ändå. En jätte mysig Julafton hos min moster med familj samt min familj och mormor.

Neo fick mängder av julklappar så klart. Jag och Jonas också men det roligaste var ändå att se vår lille kille riva i papprena. :)

Orken tröt strax innan julklappsleken så vi fick till vår stora besvikelse åka då. Märkligt nog så kunde jag inte sova TROTS att jag hade möjlighet sen! Pga allt adrenalin som höll mig vaken tre dygn i rad, säger läkarna. Men kroppen orkar inte vad som helst och nu är jag förkyld igen. Suck!

Jonas var dålig säkert i tre dygn också stackarn men som tur är så är han helt bra nu. Han har tagit upp simningen och promenaderna och fortsätter med sin kostomläggning. Det är väldigt roligt för honom för han har verkligen hittat motivation och ork att fortsätta så snart är han väl lika vältränad som han var när jag träffade honom för över 6,5 år sen. :)

Just nu är han på AMS och tar reda på hur konkurrenskraftig han är på arbetsmarknaden - med några andra tusen som liksom han, är de "lyckliga" som fick sluta efter Saabs konkurs. Ja han är ju inte direkt ensam om jobben så jag gissar på att man antingen måste vara riktigt slug i vad man väljer att göra eller kan tänka att flytta på sig.

Det sistnämnda är ju tveklöst det värsta som kan hända! Jag har iofs ett jobb där jag lätt kan jobba på andra orter men att lämna släkt och vänner och stå helt ensam på en helt ny ort, är INTE lockande!! Riktiga vänner växer inte på träd och kräver trots allt en del "omvårdnad".

Så vad vi än väljer för väg i framtiden så försöker vi ta en dag i taget. Längre än så, vågar vi inte se. En spännande möjlighet till förändring och personlig utveckling, är det så klart också. Inte minst för Jonas!! Men just nu är vi lite i chocktillstånd tror jag - och försöker ta det så lugnt det går.

Dags att se vad Neo sysselsätter sig med! Hej så länge!