johannaxostlund

Hej och hå vad fort tiden går!

Har inte uppdaterat bloggen på väldigt länge nu och det har flera orsaker. Dels så har jag haft en hel del saker för mig, kan man säga. Det mesta har handlat om jobbet. Och att jag knappt orkat eller haft tid att sitta här och skriva i min blogg, må vara en varningssignal som jag kanske bör lyssna på. Vi får se. Hur som helst. Saker har väl kanske inte riktigt gått min väg - hela vägen så att säga, den senaste tiden. Dels så hamnade vårt företag i tidningen och det gynnade kanske inte min försäljning första veckan efter notisen. Jag sålde ungefär som vanligt, men fick lägga bra mycket mer energi än vanligt. Jag var också i Kungälv och jobbade. Trevligt att träffa kollegorna så klart och att luncha på en restaurang med en enorm buffé gjorde inte ont direkt. Men det är tuffare att sälja i större städer än i små och ju närmare man kommer en storstad, ju svårare blir det, är mina erfarenheter. Folk är mer misstänksammma, oroliga och rädda. Och eftersom min förmåga att få människors förtroende är A och O för att jag ska kunna sälja, så blir det tuffare automatiskt. Men det funkade i alla fall och det är ju bra.

Men vad vore livet utan lite oflyt då och då. Jag skulle gena från en parkering till parkringen framför min för att kunna köra ut från parkeringen lättare när jag skulle därifrån. Vad jag missade var att det fanns ett (mycket) lågt räcke framför bilen och pang sa det och nu måste jag byta kofångare! INTE roligt vill jag lova! På verkstaden hittade de inga begagnade kofångare i min bils färg så nu måste jag vänta. Som tur är så går bilen att köra ändå. Men roligt är det INTE! Bara dagen efter, så åkte jag på parkeringsböter - allt detta efter tidningsnotisen som liksom startade det hela.

Nu har jag varit hemma i några dagar. Både jag och Neo har varit rejält förkyldag och Jonas var tvungen att ta ledigt från jobbet för att kunna ta hand om Neo så att jag fick återhämta mig något i alla fall. Anar att jag haft influensa faktiskt, med tanke på all frossa och det hastiga insjuknandet i lördags. Redan i fredags mådde jag dåligt men var bensäker på att tillfriskna inför måndagen. Tji fick jag! Och ivrig att jobba som jag är, så måste Jonas nästan kedja fast mig för att stanna hemma så jag hinner bli frisk nog för att inte arbeta för tidigt och pga det, bli sjuk igen. Suck och stön! Livet är inte lätt alltid! Till råga på allt, så missade jag en välbehövlig tjejträff i söndags. INTE kul det heller!

Nu hoppas jag innerligt att vi slipper fler förkylningar och magsjukor på ett tag. Våren brukar ju *peppar peppar* vara ett gott tecken i alla fall. Nackdelen med det jobb jag har, är just när man blir sjuk. Iom att det är så stor skillnad på hur mycket jag får i lön bara med några få ordrars marginal, så kan det bli mycket kostsamt att vara sjuk om man sålt bra veckan innan. Men men... Man kan ju inte styra det där tyvärr.

Jag lägger in ett par roliga foton vi tog här i veckan på Neo som nu varierar sitt bilkörande ibland. :) Han är helt ljuvlig! Han klättrar upp för trappan helt själv i rasande fart och om pappa håller honom i handen så kan han till och med gå helt vanligt upp för den. På dagis är han den som klättrar allra mest och han hittar ställen som de aldrig trodde var möjliga att använda för att ta sig uppåt. Men vår lille kille lyckas tydligen med det. Vi ska snart på uppföljningssamtal också. Det ska bli spännande må tro!

Nej nu är det allt dags för att ta en liten lur och försöka kurera mig igen!
Hej så länge!