Besök hos medium

Igår for jag och Camilla till Sollebrunn igen, redo för besök hos ett medium. Medan Camilla hade sin tid så passade jag på att arbeta lite. Sen var det min tur.

Det är ju alltid lite lurigt att förlita sig helt på vad ett medium säger. Så länge det går att tjäna pengar på vad man säger till folk, så är det ju inte den mest tillförlitliga form av vägledning i livet som man kan välja.

Men ibland kanske man bara behöver tro på att det finns något annat efter jordelivet - något som skänker tröst när man förlorat någon nära. Och hur kan det vara fel då?

Camilla var efter sitt möte, liksom jag var efter mitt första besök, mycket nöjd! Själv hamnade jag däremot i en konflikt med mediumet - och med mig själv.

Min egen terapeut, har vid ett besök hos honom, reagerat ganska starkt på det mediumet sa till mig vid första besöket hos henne.

Hennes budskap från min sk guide (som vi alla människor tydligen bär med oss), kan man kanske komprimera med ordet kärlek. I deet, ingår att glömma och förlåta och slippa vara arg. Hon ville gärna förklara och få mig att förståååå varför människor i mitt liv gjort som de gjort och där gjorde hon ett stort misstag.

Anders, min (mitt orakel som hjälpt mig förändra mitt liv till en framgångssaga utan dess like!) terapeut, säger att man ALLTID måste ta hänsyn till det omedvetna. Dvs omedvetna processer som ligger kvar och påverkar oss människor så otroligt mycket mer i nuet än vi ofta tror.

Om man inte känner en människa på djupet och inte därmed känner till den människans omedvetna processer, så blir det svårt att få den personens förtroende i längden men framför allt så blir goda råd väldigt svåra att ge.

Utan att säga allt för mycket så är det SISTA jag behöver, att förstå andra människor. Det är få saker jag är så bra på som det. Annars hade jag inte varit såpass bra på det jag gör som säljare.

Jag är oerhört intuitiv och analytisk och kan tyvärr lätt rationalisera bort när folk gör mig illa - för att normalisera vad de gör mot mig och förminskar då mig själv.

När det gäller förlåtelse så måste det komma som en naturlig del i en persons egen personliga utveckling och måste vara DEN personens eeeget val! Att försöka påverka en människa att glömma och förlåta är snarare en kränkning eftersom man fråntas makten att själv välja.

JAG har otroligt stort behov av att kunna lita på mig själv - något jag varit väldigt dålig på i hela mitt liv fram till att jag började i terapi. Mitt behov av det är så starkt att Anders är otroligt noga med att snarare ta tillvara på mina egna känslor, tankar och idéer. Jag kan idag se att öka min självtillit har varit en av de största delarna i min terapi.

Därför blir det väldigt känsligt för mig när någon som egentligen inte känner mig alls, kastar ur sig saker om vad jag ska göra eller borde göra för val.

Mediumet tappade mitt förtroende när hon genom att beskriva andra människors känslor för att få mig att förstå dem, ville "hjälpa mig" att förlåta.

Just förlåtelse är också något som måste komma från den person som blivit sviken och det är något man inte kan bli påtryckt att göra. Speciellt om det är något allvarligt som hänt.

Man kan så klart i vissa fall hjälpa en människa att förstå för att lättare kunna släppa och må bättre men då måste man vara stensäker på att personen - för att ge ett exempel - fått tillbaka det som varit stulet och framför allt SJÄLV känner att man fått tillbaka det - OCH själv valt att se det och SEN förlåta.

Det blev, som ni ser, ganska känsligt. Att förstå andra människor är i sig en bra egenskap som jag har men om man förknippar det med att tillintetgöra sig själv och bli duperad, så måste man FÖRST se till att den kopplingen är helt borta genom förmodligen många års terapi, INNAN.

Jag märkte att mediumet själv blev upprörd och ibland pratade hon så snabbt så jag har svårt för att tro att hon hann ta emot något budskap från min guide.

Man kan ju fråga sig hur objektiv hon kunde vara. När jag träffar okända människor så kan jag nog bli ganska så hård i diskussioner om sånt här och jag tror hon kände sig ganska pressad.

Hur mycket av hennes egna omedvetna vägde hon in? Inget sa hon. Men hur vet hon det? Det omedvetna är omedvetet. En kuggfråga från mig. Inte snällt jag vet men jag ville verkligen kunna få förtroende för henne!

Verkligen! Jag hoppades att hon skulle svara "det som ännu är omedvetet kan jag inte göra något åt men jag kan lova dig att jag bearbetat och minskat risken för det".
Ungefär...

Och när jag ville gå in på andra ämnen så kunde hon inte släppa ämnet och jag kunde ganska tydligt se att det var hon som inte kunde släppa ämnet och inte min guide.

Men men... Vem vet - jag kanske förstår innebörden av hennes budskap en dag. Hon kanske satte ett frö som måste gro för att jag ska förstå innebörden. Så var det ju första åren i terapin. Det kan ta ett tag innan man förstår allt en terapeut säger. Och hon är ju ingen terapeut.

Skillnaden är att jag litade på Anders - från första dagen jag började i terapi. Om det är relevant lär jag väl märka... Kanske... En dag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0