Det är så svårt!
När jag tittar på när Neo spelar hockey, så är det så himla mycket som händer i mig som jag inte är så stolt över. Mina allra svagaste sidor kommer fram, samtidigt som jag så innerligt vill ge Neo det jag själv aldrig fick....Självkänsla...❤
Och självkänsla får man inte om prestation blir för viktigt. Man behöver kunna tycka om sig själv även när man inte är på topp. Och detta blir ju så oerhört viktigt nu när vi fått på papper att Neo har en språkstörning.
Min medvetenhet och kunskap räddar mig ofta från att gå över allt för många gränser. Men det är så himla svårt att inte reagera känslomässigt på Neos prestation inom ishockeyn.
Att han tycker det är jätte roligt oavsett om han presterar på topp eller ej, måste ju så klart vara ett rätt bra betyg....men vad gör jag eller vad låter jag bli att göra som kommer få effekt när han blir äldre?
Jag älskar det här barnet så oerhört mycket och min kärlek till honom är så totalt kravlös!! Jag hoppas av hela mitt hjärta att han har det som måttstock och inte mina brister...
❤❤❤❤❤❤
Kommentarer
Trackback
