johannaxostlund

Det här har varit två riktigt givande veckor - mycket beroende på att jag jobbar i ett väldigt bra område. Det har varit kul minsann! Det enda abert var att jag sålde slut på mitt lager av vissa av varorna så vår leverantör kommer få lite att göra när han ska köra ut dem till kunderna i efterhand. Men så är det väl ibland, antar jag. :)

Jag har också dragit med mig en rookie (som om jaaag vore erfaren!) ut som heter Dan. Han hängde med mig och lyssnade på mina dem (demonstrationer). Sen skickade jag iväg honom för att hämta varorna. Skönt när man slipper springa själv! Hi hi! Det ska nog gå bra för honom, tror jag.

Igår morse så grät Neo för första gången när jag lämnade honom på dagis. Usch vad hjärtskärande! Jag var tvungen att ringa till dagis några minuter senare för att höra så att allt var bra. Till saken hör att de hade vikarier eftersom några i personalen var sjuka och några var på semester. Men när jag ringde så var allt bra och han skrattade och hade kul igen. Skönt!!

I lördags for vår lilla familj på utflykt till Uddevalla tillsammans. Vi shoppade lite och åt på Mac Donalds. Alltid trevligt att komma iväg lite! Denna helgen vill jag se något museum, tror jag. Vi får se vad jag lyckas övertala sambon till. I värsta fall får jag åka själv eller så tar jag med mig någon kompis. :)

Nu är det snart dags att hämta min lille älskling. Men han sover middag just nu och jag vill ogärna väcka honom så jag får vänta en liten stund till. Dags för en liten bit tårta kanske rentav! ;D

Hej så länge!

Vilken superstart det blev på den här veckan! 10 ordrar på bara två dagar. Det säger väl kanske inte såå mycket för den som inte känner till det, men om man inte har allt för många utgifter så skulle de tio ordrarna nästan räcka för att klara en månads utgifter. :) Men det, under förutsättning att ingen ångrar sig så klart. De där för-askade två veckors ångerrätt! Urtrist tycker jag! *blink* ;D

Idag fick Neo komma till dagis redan kl sju. Jääätte tidigt! Detta, pga att bilen skulle in på service och jag var tvungen att lämna in den så tidigt som möjligt och för att få låna pappas bil, var tvungen att lämna Neo på dagis innan vi for till verkstan. Vi har inte världens smidigaste bilbarnstol men den sitter säkert i alla fall - i vår bil. Hur som helst, det gick finemang och nu är det bara att invänta resultatet - dvs hur många delar som saknas eller som måste köpas till för att bilen ska fungera som den ska. Vore ju trevligt om man slapp betala för mer än själva servicen men tvivlar starkt tyvärr. Bilen får ju gå några mil per år när man har ett jobb som jag har så det är inte konstigt alls om det blir en hel del slitage tyvärr.

Ja ja... Jag inväntar dessutom fler brandfiltar. Jag hade tio i början av veckan men iom att jag sålde slut på dem på två dagar så blev det lite panik och eftersom vår leverantör inte hade vägarna förrän om någon dag extra och jag inte ville vara ledig idag, så får min teamledare snällt köra till Trollhättan med ett nytt lass. Det är inte lätt när det är svårt. Hittade hur som helst en extra brandfilt i garaget så jag kan sälja två ordrar innan jag behöver fler. Två ordrar innan lunch då jag ska träffa honom och kanske någon mer efteråt om jag har tur.

Det är sååå typiskt. När man börjar tjäna pengar igen, så dyker plötsligt utgifterna upp igen. Egentligen handlar det nog om prioriteringar. Man har kanske struntat i att renovera hemmet och fixa bilen helt enkelt eftersom man inte haft råd. Och när man plötsligt har råd igen, så går alla pengarna till allt det där man inte kunnat göra innan och då känns det inte som man tjänar något extra över huvud taget. Alla pengarna försvinner ju ändå så man kunde lika gärna gått hemma och varit mammaledig. Det är ju lite olika om vad man tycker är kul att lägga pengar på. Att renovera huset (sådana där trista saker som måååste fixas - inte estetiskt alltså) för att kunna bo i det samt att fixa bilen så den går att köra, är ju något som måste göras förr eller senare, men det finns ju NOLL njutning i att lägga en massa pengar i det. Känns som att kasta pengar i sjön. Då vill man ju vara riiiiktigt säker på att det verkligen är nödvändigt att lägga pengarna på det. Men ibland är det det och då är det bara att svälja och jobba vidare. Blääää!

Nej, nu är det dags att börja förbereda sig mentalt på jobb igen. Lägger in foto från helgen då far min var här. Neo älskar sin gåbil och att flyga fram mellan pappa och morfar var superkul, tyckte han. :)

Hej så länge!

Det har varit ganska en ganska så turbulent tid minsann - mer eller mindre som vanligt, känns det som numera. Jag skulle ju äta middag och gå på bio med mina vänner men istället fick jag ta hand om en magsjuk son och sen dessutom insjukna själv. INTE roligt! En kombination av magkatarr och magsjuka är INTE kul! Men till min stora förvåning så fixade jag att arbeta på måndagen i alla fall och i det stora hela så har veckans försäljning gått över förväntan. Ibland kan man bli förundrad! I onsdags så fick jag sällskap av min kollega Robin som visade mig hur man skulle sälja enligt nya konceptet. Funka finfint minsann och det gör ju inte direkt ont att det nya konceptet bidrar till en årsbonus i slutänden.

Idag är det blå himmel och solsken dessutom - och då brukar folk vara på extra gott humör. När försäljningen funkar så är det ett drömjobb. Man väljer sina egna tider, får röra på sig när man springer i trapphus etc (gratis motion), får träffa roliga människor, får dagligen lite spänning och tjänar så man gott och väl klarar sig. Det handlar om två saker har jag nu lärt mig en gång för alla= En bra produkt som är lätt att sälja (ett genuint bra erbjudande) samt bra adresser. Har man en bra kombination av båda ingredienserna till kakan så blir det succé.

Till helgen så ska vi göra ett nytt försök med tjejerna. Fast denna gång i Mellerud. Vette tusan om jag inte kommer kunna låta bli att svänga in hos ett par som var potentiella kunder senast jag var där, men jag ska försöka hålla mig. Det är ju viktigt att släppa jobbet och bara vara mamma, sambo och vän ibland.

Neo är otroligt rolig nu. Han babblar mer eller mindre hela tiden. Varken jag eller Jonas förstår vad han säger men det kommer långa meningar ur hans mun numera. *skratt* Han älskar alla sina leksaker och leker faktiskt med dem allihop då och då men lego och sin gåbil, är extra rolig. Han har två legobitar som är väääldigt intressanta. Det är två oranga bitar som har en lite annorlunda form - de enda oranga bitarna i legohögen. Av någon anledning är just DE vansinnigt intressanta och han går och bara bär på dem då och då. :)

Han springer också nästan nu och det roligaste är att springa mellan mamma och pappa och gapskratta. Ett annat tillfälle då han gapskrattar är när vi är utomhus och Aslan är med och han får sina glädjeruscher i trädgården. Varje gång Aslan springer förbi Neo så gapskrattar han. Underbart! Neo är också väldigt duktig på att gå i sina alldeles för stora skor utomhus nu också. Då och då så ramlar han men det berör honom inte så mycket. :)

Nu är det snart dags att hämta min lille ängel.
Hej så länge!

Den här dagen har varit väldigt mysig! Och vi har inte gjort speciellt exklusiva saker. Bara ätit en god middag, tittat på sketch på teve, mumsat godis och byggt lego med Neo. Tänk att just den kombinationen kunde vara så trevlig!

Imorgon blir det (om vädret tillåter) en god middag med tjejerna och bio lite senare. Det ska bli myyycket trevligt minsann! DET behöver den här tjejen!

Neo är helt återställd - om man bortser från den envisa hostan som kommer då och då - fortfarande!! Anar att det är flera förkylningar som kommit på varann för nu har han varit förkyld konstant sen han började på dagis. Magsjukan däremot, försvann på knappt ett dygn. På eftermiddagen, dagen efter natten då han mådde dåligt, så var han jätte hungrig och kunde lätt få i sig både youghurt och senare lite middag.

Idag har jag inhandlat vitpepparkorn som jag strategiskt svalt hela, efter goda råd från flera håll. Jag håller tummarna för att det ska göra susen utifall att jag (trots att jag nu booorde vara sjuk om man ska tro info om inkubationstid) skulle bli sjuk. Usch och fy! Ingen trevlig tanke! Hoppas verkligen att jag slipper! Men sannolikheten att jag ska klara mig blir ju större ju längre tiden går och då blir det ju lite mer lugnande med tiden.

Dags att se vad min lille spjuver har för sig. Det är lite väl tyst nämligen så man vet aldrig - bäst att kolla. ;)

Hej så länge!

Natten till idag har varit en mardröm. Mest för vår lille knatte för han har nämligen haft magsjuka i natt. :-( För er som inte känner till det, så kan jag berätta att jag har en fobi som heter Emetofobi. Det är rädslan för att kräkas. Det är tydligen en ganska så vanlig fobi, men många skäms över den och berättar inte för andra att de har det.

Det ironiska är att jag inte haft magsjuka *peppar peppar* sen jag var nio år gammal! Idag är jag 35. Det kanske låter superbra, men med tanke på hur uruselt immunförsvar jag haft senaste året (varit sjuk ungefär varannan månad till skillnad från högst en gång per år som det var förut), och huuuur mycket jag varit tvungen att utsätta mig själv för risken genom att torka spyor, byta lakan, handdukar, bli hostad i ansiktet etc etc etc - så är risken jätte stor, är jag övertygad om. Jag har nog i alla fall inte utsatt mig för högre risk sen jag var liten.

Jag läste däremot på ett forum att det finns två magsjukevirus varav den ena sorten bara (oftast) barn får. Rotaviruset, heter det som barn i första hand får. Calciviruset däremot - är vinterkräksjukeviruset som drabbar alla. DET hoppas jag innerligt att han inte har! För då är risken jätte stor att jag också får det. Blääää!

OM jag har turen att vara frisk på lördag så är det dags att träffa några av tjejerna igen. Vi har tänkt äta lite middag och gå på bio tillsammans. Det blir "änglagård 2" eller vad den nu heter. Det ska bli trevligt minsann! :-)
Neo ska få ha lite kvalitetstid med sin far under tiden.

Det har funkat bra att börja jobba igen. Jag skulle ju ta det så hiiimla lugnt. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag fick min två-veckorslön och började drömma mig bort om allt kul jag skulle kunna spara till om jag tjänar ungefäääär så mycket vaaarje löning. Lite farligt att tänka så, för det är nog lätt att jag pressar mig mer än jag behöver. Å andra sidan så kan jag ju alltid välja att lägga mig på en lägre nivå om jag märker att jag inte orkar längre. Löser sig nog! :)

Nu har Neo sovit mer än lovligt länge. Jag hoppas bara att han kan sova bra i natt. Hoppas det.
Nu är det i alla fall dags för en dusch!
Hej så länge!

Jag är så innerligt trött på sociala regler. Jag avskyr sociala spel och regler och anser att det skadar människor mer än det gör nytta. En gång i tiden så delade jag in människor i DE och VI - något jag då inte fattade att jag gjorde. Det sker så subtilt - och många märker knappt att det sker. Man märker det om man läser lite mellan raderna, lyssnar på vad människor säger - hur de säger saker och framför allt så märker man att de delar in människor i vi och de och söker prestige, genom deras värderingar och vad de prioriterar i livet, väljer att prata om och att undvika.

 

"Det är inte okej att prata om pengar, det är inte okej att vara spontan, det är inte okej att dela med sig av för mycket

av sig själv, man köper bara ett visst märke, är sjäääälvklart akademiker, att ha minst en längre resa i bagaget är otroligt viktigt när man börjar närma sig 30."

 

Idag anser jag att de där olikheterna och udda personligheterna som inte följer de sociala reglerna är just de som gör livet så intressant - i alla fall en stor del av det. Och samtidigt så ger man sig själv en sååå mycket större frihet och större utrymme. För hur kan man vara sig själv rakt igenom - helt genuint, om man styrs så starkt subtilt och ofta omedvetet av sociala reger? Hur kan man vara snäll mot sig själv om man har gränser som andra har satt (så länge man inte skadar någon, inkl sig själv)?

 

Rädsla tror jag är det som styr de flesta och jag märker att de som inte vågar visa sig själva - som stenhårt håller i sina principer och klamrar sig fast i de sociala reglerna, oftast är räddast av alla. (det är ju iofs ganska uppenbart) Jag menar inte att man inte ska skydda sig mot dem som kan utnyttja information och använda den mot en. Men det går också att använda det sociala spelet mot andra människor och litar man inte tillräckligt mycket på sig själv och att man duger som man ÄR - UTAN ATT PRESTERA, så är det lätt att känna sig utanför.

 

Jag är också trött på indelningen att vara stark eller svag och förraktet mot svaghet. Det många inte ser är att "starkast" blir man om man ser styrka och svaghet som naturliga delar av en hel människa. Man tillåter sig då att ha svagheter OCH styrkor utan att förrakta sig själv (och andra) så fort man inte faller inom den sociala normen. Man vill inte visa sina svagheter - heter det. Varför det? Är det något att skämmas över alltså? Något som hör till skam? Vilka signaler ger man till sina barn om man visar dem indirekt genom sina egna värderingar att "visa sig", är något som är skamligt? Och vad är det för vänner man har om man inte kan visa sina svagheter?

 

Den mest hela människan, anser jag - är en människa som tillåter sig själv att ha brister, som tillåter sig själv att göra misstag efter misstag och förlåter sig själv vare gång men lär sig något utan att kritisera sig själv, det är en människa som älskar sig själv som man ÄR - och där prestation inte är ett ultimatum för att ha en god självkänsla - eller rättare sagt där självförtroendet inte är ett ultimatum för att man ska kunna älska sig själv. Det är en människa som inte styrs av sociala regler men som är smart nog att undvika situationer som kan skada en och väljer vad man vill dela med sig av. Man tar hand om sig själv helt enkelt.

 

Tnx